Medborgare! Så var det då återigen dags för Julian Assange att infinna sig i domstolen i London för att bestrida utlämningen till Sverige. I februari fastslog en lägre instans att Julian Assange ska utlämnas. Detta efter att det svenska åklagarämbetet hade begärt honom utlämnad trots att Julian Assange inte var åtalad, utan enbart misstänkt för våldtäkt och sexuellt övergrepp mot Anna Ardin och Sofia Wilén.
När överåklagare Marianne Ny beslutade att återuppta den då redan nedlagda förundersökningen så valde Julian Assange att frivilligt stanna kvar i Sverige under nästan två månaders tid för att vara tillgänglig för förhör. Ett förhör hölls med honom. När tiden sedan gick och tiden för hans uppehållstillstånd började närma sig sitt slut så frågade Julian Assange överåklagare Marianne Ny, via sin svenska advokat, om det var i sin ordning att han lämnade Sverige och fick då ett positivt besked på det.
Efter ytterligare en tid hörde sedan Marianne Ny av sig till Julian Assanges svenska advokat för att få till ännu ett förhör, något som Julian Assange accepterade och gav ett antal förslag på datum då han hade möjlighet att komma till Sverige. Men det dög inte åt den öppet uttalat feministiska åklagaren, som skyllde på att polismannen som skulle hålla förhören inte kunde de föreslagna dagarna. Inte heller kunde polismannen komma över till London för att hålla förhöret eller hålla det via telefon (något som gått utmärkt i förhören med målsäganden och vittnen).
Istället drog Marianne Ny igång en maktkampanj för att förödmjuka Julian Assange och för att tvinga honom till Sverige under hot om våld. En europeisk häktningsorder (EAW) utfärdades på dubiösa grunder för att få Julian Assange häktad i England och därefter utlämnad till Sverige. Han häktades i London den 7 december när han frivilligt anmälde sig på en polisstation och släpptes därefter mot borgen efter att ha spenderat ett par veckor isolerad i en fängelsecell.
Överåklagare Marianne Ny och det svenska rättsväsendet har fått mycket kritik för sitt agerande gentemot Julian Assange, inte bara av hans engelska försvarsadvokater utan även av flera svenska jurister. Det handlar inte om ett generellt smutskastande av det svenska rättsväsendet, utan om ett flertal konkreta punkter där rättssäkerheten starkt kan ifrågasättas. Och speciellt då i så kallade sexualbrottsmål!
I det statsfeministiska Sverige har antalet anmälda sexualbrott ökat lavinartat under de senaste åren. År 2010 anmäldes nästan 17500 sexualbrott, vilket är 6 gånger fler än i mitten av 70-talet. Det har länge talats om ett stort mörkertal vad gäller sexualbrott och då kanske speciellt våldtäkt. Det har även talats om att få brottsoffer vågar anmäla på grund av att de blir dåligt behandlade av rättsväsendet och/eller allmänheten. Och visst finns det tyvärr sådana exempel, som det för en tid sedan uppmärksammade Bjästafallet. Men det finns också exempel på motsatsen, där rättsväsendet har satt en överdriven tilltro till "brottsoffret" och utsatt de falskt/felaktigt anklagade för en rättsvidrig och förödmjukande behandling, som i det så kallade BDSM-målet.
Numera har Sverige världens näst högsta antal anmälda våldtäkter per capita. Grunden till denna våldtäktsexplosion är knappast att svenska män (eller invandrare heller för den delen) är ondsinta och brutala sällar som inget annat vill än att med våld penetrera alla stackars försvarslösa kvinnor som finns i landet. Visst förekommer tyvärr även sådant, men det är inte alls skälen bakom de flesta våldtäktsanmälningarna.
Istället är grundorsakerna bakom de allt fler anmälningarna, precis som Niklas Dougherty säger, att den sexuella revolutionen har avstannat och ersattes med en allt aggressivare nymoralism. En konservativ nymoralism som, kombinerat med den svenska feminismens negativa syn på män och heterosexualitet, har lett fram till förändringar i lagstiftning och attityd:
Synen bygger på den radikalfeministiska teorin om könsmaktsordningen, där män betraktas som ondskefulla personer som inget annat vill än att förtrycka alla oskyldiga och hjälplösa kvinnor. I synen ingår också att betrakta allt som en kvinna säger som en absolut sanning och allt som en man säger som en potentiell lögn. Därför ska man heller aldrig ifrågasätta det en kvinna säger, speciellt inte i sammanhang där hon dessutom ses som ett brottsoffer. Därför är det i feministernas ögon inte intressant att objektivt utreda om ett brott överhuvudtaget har skett. I deras ögon är den anmälande kvinnan ett brottsoffer per automatik.
Som så tydligt framkom under #prataomdet-kampanjen så är det kvinnans upplevelse som är det intressanta. Om hon upplevde att hon blev "kränkt" eller att hon tio år senare kom på att hon kände sig "kränkt" så har hon per automatik blivit utsatt för ett brott. Helt oberoende av vad som verkligen skedde eller hur hon själv agerade gentemot sin sexpartner. Han är skyldig per automatik.
För precis som i Harlekin-romaner så förväntar sig både de konservativa nymoralisterna och den feministiska eliten att mannan ska uppfylla en kvinnas alla drömmar och fantasier. Han ska uppvakta henne, han ska förföra henne, han ska ta initiativ till sex och han ska vara den perfekte älskaren som bara sätter henne i centrum. Detta ska han dessutom göra utan att hon ska behöva yppa ett ord om sina tankar och drömmar. Hans ska kort sagt vara tankeläsare. Om han inte uppfyller alla hennes drömmar och fantasier så är han per definition en våldtäktsman. Då förtjänar han inget annat än samhällets förakt och ett långt fängelsestraff.
Att det är mannens ansvar och skyldighet att tillse att sexet blir precis så som kvinnan har förväntat sig ser man allt för väl i många av de våldtäktsanmälningar som görs (och som aldrig går till åtal). Som Pelle Billing skriver, så vet antagligen inte de flesta svenskar hur luddiga våldtäktsanmälningar kan vara och hur pass ofta de inte beskriver en våldtäkt överhuvudtaget (och inget annat brott heller). Trots att inget brott kan bevisas så läggs alla dessa anmälningar till statistiken över nedlagda våldtäktsanmälningar, vilket i sin tur leder till att feministerna upprörs över att "våldtäktsmän" går fria.
Sydsvenskan hade för en tid sedan ett reportage om de 41 anmälningar om våldtäkt som polisen i Lund tog emot under 2010. En stor del av anmälningarna karakteriseras av unga kvinnor som ångrar sex de haft och som lägger skulden för detta på mannen ifråga. Allt i enlighet med vad de har fått lära sig under sin uppväxt i det statsfeministiska Sverige. Ty om en kvinna mår dåligt, har gjort något hon ångrar eller på annat sätt känner sig "kränkt" så är det alltid mäns fel. En kvinna har själv aldrig någon skuld för den situation hon befinner sig i. Precis samma sak karakteriserade många av historierna i #prataomdet-kampanjen!
Med detta i åtanke är det inte alls underligt att den feministiska överåklagaren Marianne Ny och de feministiskt inspirerade medierna gör allt i sin makt för att förödmjuka Julian Assange. För dem är det ju viktigare att fälla än att objektivt fastställa om ett brott överhuvudtaget har begåtts. I deras ögon räcker det att Anna Ardin och Sofia Wilén upplevt att Julian Assange inte har uppfyllt deras romantiska nymoralistiska drömmar. Det är ett brott i sig själv. Ty om en man inte beter sig som den underbare riddaren i en Harlekin-roman så är han per automatik en våldtäktsman i feministernas ögon.
Inte underligt att allt fler reagerar på att feminismen har blivit allt det den en gång sade sig vara emot!
Uppdatering: Missa inte Göran Rudlings mycket välskrivna och detaljerade genomgång av hela Assange-fallet. Efter att ha läst den kan man verkligen fråga sig vem som borde vara föremål för en polisutredning!
AB1 DN1 DN2 EX1 EX2 GP1 GP2 GP3 GP4 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5
MER INTRESSANT OM: JULIAN ASSANGE, FEMINISM, HARLEKIN, PRATAOMDET
När överåklagare Marianne Ny beslutade att återuppta den då redan nedlagda förundersökningen så valde Julian Assange att frivilligt stanna kvar i Sverige under nästan två månaders tid för att vara tillgänglig för förhör. Ett förhör hölls med honom. När tiden sedan gick och tiden för hans uppehållstillstånd började närma sig sitt slut så frågade Julian Assange överåklagare Marianne Ny, via sin svenska advokat, om det var i sin ordning att han lämnade Sverige och fick då ett positivt besked på det.
Efter ytterligare en tid hörde sedan Marianne Ny av sig till Julian Assanges svenska advokat för att få till ännu ett förhör, något som Julian Assange accepterade och gav ett antal förslag på datum då han hade möjlighet att komma till Sverige. Men det dög inte åt den öppet uttalat feministiska åklagaren, som skyllde på att polismannen som skulle hålla förhören inte kunde de föreslagna dagarna. Inte heller kunde polismannen komma över till London för att hålla förhöret eller hålla det via telefon (något som gått utmärkt i förhören med målsäganden och vittnen).
Istället drog Marianne Ny igång en maktkampanj för att förödmjuka Julian Assange och för att tvinga honom till Sverige under hot om våld. En europeisk häktningsorder (EAW) utfärdades på dubiösa grunder för att få Julian Assange häktad i England och därefter utlämnad till Sverige. Han häktades i London den 7 december när han frivilligt anmälde sig på en polisstation och släpptes därefter mot borgen efter att ha spenderat ett par veckor isolerad i en fängelsecell.
Överåklagare Marianne Ny och det svenska rättsväsendet har fått mycket kritik för sitt agerande gentemot Julian Assange, inte bara av hans engelska försvarsadvokater utan även av flera svenska jurister. Det handlar inte om ett generellt smutskastande av det svenska rättsväsendet, utan om ett flertal konkreta punkter där rättssäkerheten starkt kan ifrågasättas. Och speciellt då i så kallade sexualbrottsmål!
I det statsfeministiska Sverige har antalet anmälda sexualbrott ökat lavinartat under de senaste åren. År 2010 anmäldes nästan 17500 sexualbrott, vilket är 6 gånger fler än i mitten av 70-talet. Det har länge talats om ett stort mörkertal vad gäller sexualbrott och då kanske speciellt våldtäkt. Det har även talats om att få brottsoffer vågar anmäla på grund av att de blir dåligt behandlade av rättsväsendet och/eller allmänheten. Och visst finns det tyvärr sådana exempel, som det för en tid sedan uppmärksammade Bjästafallet. Men det finns också exempel på motsatsen, där rättsväsendet har satt en överdriven tilltro till "brottsoffret" och utsatt de falskt/felaktigt anklagade för en rättsvidrig och förödmjukande behandling, som i det så kallade BDSM-målet.
Numera har Sverige världens näst högsta antal anmälda våldtäkter per capita. Grunden till denna våldtäktsexplosion är knappast att svenska män (eller invandrare heller för den delen) är ondsinta och brutala sällar som inget annat vill än att med våld penetrera alla stackars försvarslösa kvinnor som finns i landet. Visst förekommer tyvärr även sådant, men det är inte alls skälen bakom de flesta våldtäktsanmälningarna.
Istället är grundorsakerna bakom de allt fler anmälningarna, precis som Niklas Dougherty säger, att den sexuella revolutionen har avstannat och ersattes med en allt aggressivare nymoralism. En konservativ nymoralism som, kombinerat med den svenska feminismens negativa syn på män och heterosexualitet, har lett fram till förändringar i lagstiftning och attityd:
"Handlingar som tidigare inte var sexualbrott är det nu, och i allmänhet har toleransen minskat och straffsatserna ökat för dessa typer av brott...
Samtidigt har den så kallade anmälningsbenägenheten ökat i takt med medvetandegraden om en ny känslighet, och det finns en politisk vilja att oavsett omständigheter i övrigt öka antalet fällande domar, av rent statistiska skäl. För detta krävs att folket uppmuntras att anmäla, samt att man ser mellan fingrarna med falskanmälningar."Men trots att allt fler anmälningar görs så är inte landets feministiska elit nöjda. Man kräver en skärpt våldtäktslagstiftning, att omvänd bevisbörda ska gälla i sexualbrottsmål och att fler brott ska klaras upp. Grundinställningen är helt enkelt att en anmälning om våldtäkt också är ett bevis för att en våldtäkt har skett. Att peka ut och fälla den anklagade är därför viktigare än att försäkra sig om att det överhuvudtaget har begåtts något brott.
Synen bygger på den radikalfeministiska teorin om könsmaktsordningen, där män betraktas som ondskefulla personer som inget annat vill än att förtrycka alla oskyldiga och hjälplösa kvinnor. I synen ingår också att betrakta allt som en kvinna säger som en absolut sanning och allt som en man säger som en potentiell lögn. Därför ska man heller aldrig ifrågasätta det en kvinna säger, speciellt inte i sammanhang där hon dessutom ses som ett brottsoffer. Därför är det i feministernas ögon inte intressant att objektivt utreda om ett brott överhuvudtaget har skett. I deras ögon är den anmälande kvinnan ett brottsoffer per automatik.
Som så tydligt framkom under #prataomdet-kampanjen så är det kvinnans upplevelse som är det intressanta. Om hon upplevde att hon blev "kränkt" eller att hon tio år senare kom på att hon kände sig "kränkt" så har hon per automatik blivit utsatt för ett brott. Helt oberoende av vad som verkligen skedde eller hur hon själv agerade gentemot sin sexpartner. Han är skyldig per automatik.
För precis som i Harlekin-romaner så förväntar sig både de konservativa nymoralisterna och den feministiska eliten att mannan ska uppfylla en kvinnas alla drömmar och fantasier. Han ska uppvakta henne, han ska förföra henne, han ska ta initiativ till sex och han ska vara den perfekte älskaren som bara sätter henne i centrum. Detta ska han dessutom göra utan att hon ska behöva yppa ett ord om sina tankar och drömmar. Hans ska kort sagt vara tankeläsare. Om han inte uppfyller alla hennes drömmar och fantasier så är han per definition en våldtäktsman. Då förtjänar han inget annat än samhällets förakt och ett långt fängelsestraff.
Att det är mannens ansvar och skyldighet att tillse att sexet blir precis så som kvinnan har förväntat sig ser man allt för väl i många av de våldtäktsanmälningar som görs (och som aldrig går till åtal). Som Pelle Billing skriver, så vet antagligen inte de flesta svenskar hur luddiga våldtäktsanmälningar kan vara och hur pass ofta de inte beskriver en våldtäkt överhuvudtaget (och inget annat brott heller). Trots att inget brott kan bevisas så läggs alla dessa anmälningar till statistiken över nedlagda våldtäktsanmälningar, vilket i sin tur leder till att feministerna upprörs över att "våldtäktsmän" går fria.
Sydsvenskan hade för en tid sedan ett reportage om de 41 anmälningar om våldtäkt som polisen i Lund tog emot under 2010. En stor del av anmälningarna karakteriseras av unga kvinnor som ångrar sex de haft och som lägger skulden för detta på mannen ifråga. Allt i enlighet med vad de har fått lära sig under sin uppväxt i det statsfeministiska Sverige. Ty om en kvinna mår dåligt, har gjort något hon ångrar eller på annat sätt känner sig "kränkt" så är det alltid mäns fel. En kvinna har själv aldrig någon skuld för den situation hon befinner sig i. Precis samma sak karakteriserade många av historierna i #prataomdet-kampanjen!
Med detta i åtanke är det inte alls underligt att den feministiska överåklagaren Marianne Ny och de feministiskt inspirerade medierna gör allt i sin makt för att förödmjuka Julian Assange. För dem är det ju viktigare att fälla än att objektivt fastställa om ett brott överhuvudtaget har begåtts. I deras ögon räcker det att Anna Ardin och Sofia Wilén upplevt att Julian Assange inte har uppfyllt deras romantiska nymoralistiska drömmar. Det är ett brott i sig själv. Ty om en man inte beter sig som den underbare riddaren i en Harlekin-roman så är han per automatik en våldtäktsman i feministernas ögon.
Inte underligt att allt fler reagerar på att feminismen har blivit allt det den en gång sade sig vara emot!
Uppdatering: Missa inte Göran Rudlings mycket välskrivna och detaljerade genomgång av hela Assange-fallet. Efter att ha läst den kan man verkligen fråga sig vem som borde vara föremål för en polisutredning!
AB1 DN1 DN2 EX1 EX2 GP1 GP2 GP3 GP4 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5
MER INTRESSANT OM: JULIAN ASSANGE, FEMINISM, HARLEKIN, PRATAOMDET
18 kommentarer:
Det är något mysko här!! OM de inte velat släppa in honom i sovrummet, hade det varit en annan sak.
Skulle själv ALDRIG släppa in en man i sovrummet om jag inte själv tillät detta.
En kvinna som inte inser att en kondom kan gå sönder under ett samlag måste vara mer än lovligt korkad!
En åklagare som anser att detta är våldtäkt är om möjligt ännu dummare.
Att sedan Tomas Quicks förre försvarsadvokat driver frågan gör det knappast trovärdigare.
En fempoängare//susanna
Jag har aldrig förstått hur det Julian gjort tillsammans med de två kvinnorna kan rubriceras som våldtäkt. Vad jag förstått handlade det ju om frivilligt sex, en av kvinnorna hade väl till och med betalat Julians tågbiljett.... De käkade sedan frukost tillsammans innan Julian åkte så bara där faller ju åtalet tycker jag.
Som kvinna vill jag givetvis att våldtäktsmän ska straffas, men INTE att män ska anklagas falskt och kanske till och med dömas oskyldiga.
Enligt Assange själv hände följande: Kvinnan låg och sov, han påbörjar samlag och penetrerar henne UTAN HENNES SAMTYCKE, hon vaknar och frågar om han har kondom, hon nekar inte honom att fullföjla akten utan låter honom fortsätta, men han förstår att det nog inte var så skönt för henne.
Kvinnan påstår att hon sagt nej och protesterat men gett upp därför att hon ville att det skulle vara över så snabbt som möjligt.
Oavsett vem som talar sanning och vem som ljuger om huruvida hon sa nej så är det dock obestridligt att Assange penetrerade henne UTAN att hon gett sitt samtycke och MEDAN hon fortfarande sov! Betänk att hon varit för berusad för att vakna och sovit sig igenom akten och insett först på morgonen vad som hade hänt. Då hade vem som helst gett henne rätt att kalla det våldtäkt.
Assange hade ingen avsikt att fråga hennes samtycke, han brydde sig överhuvudtaget inte om hennes vilja. Om han gjort det hade han gjort vad alla vettiga människor gjort i samma situation - väckt henne och frågat om hon ville ha sex.
Våldtäkt eller inte får var och en bestämma själv, men kom inte med ursäkter för att Assange är känd och har grundat Wikileaks. Tyck vad ni vill om hans gärning på nätet, men Assange står inte över lagen och han bör prövas i svensk domstol. Låt domare och nämndemän avgöra om detta är våldtäkt, sexuellt utnyttjande eller inget av det. Det är det vi har domstolar till.
Anonym 19:43!
Om du vill diskutera "samtycke" generellt och anklagelserna mot Assange i detalj så föreslår jag att du först läser följande välskrivna och detaljerade inlägg på Göran Rudlings blogg Samtycke Nu. Då kanske du inser att det inte är så enkelt som du vill göra gällande!
Anonym, om jag som kvinna bjuder in en man till min säng och vi har sex innan vi somnar... då har väl även jag ett ansvar för om han tycker sig ha rätt att fortsätta när han vaknar.
Jag kan tycka att Julian på många sätt burit sig svinigt åt mot kvinnorna, men att kalla det för våldtäkt känns konstigt. Även vi som kvinnor måste ta ansvar för våra handlingar och inte lägga all skuld på mannen. Personligen hade jag nog tyckt att jag fått stå mitt eget kast då jag varit så dum att jag tagit med honom hem.
Läs förundersökningen folket och bilda er en egen uppfattning. Det är dessutom en rafflande läsning.
http://info.publicintelligence.net/AssangeSexAllegations.pdf
/Burbur
Om jag nu har rätt för mig så har Asange själv sagt att kvinnan sagt nej men att han inte trodde att hon menade det, Med andra ord så har han erkänt våldtäkt, om denna uppgift stämmer.
Jag hade själv mina dubier ang legitimiteten i det här åtalet men har nog svängt i min åsikt.
Kicki. Även om man en gång sagt ja till sex så betyder det inte att man sagt ja för all framtid vare sig man sover tillsamman eller inte. Man kan ha tyckt att första gången var rätt sopig och vill inte vara med om/ställa upp på det en gång till. Du kan faktiskt bli våldtagen i ett förhållande också. Tycker din syn på sex är rätt mossig.
Det råder väl delade uppfattningar om hon verkligen sagt nej. Min inställning må vara mossig men jag tycker att även kvinnor måste vara tydliga med vad de vill och inte vill. Visst förekommer våldtäkt i förhållanden också och det är fördjävligt, men jag framhärdar i att vi kvinnor också måste ta vår del av ansvaret. Har han uppfattat hennes nej och struntat i det så är det med dagens lagstiftning helt klart våldtäkt. Där får jag hålla med dig. Det känns bara så dubbelt att de t.ex enligt uppgift åt frukost tillsammans i all vänskaplighet.
Burbur!
Om man ska vara helt korrekt så är det inte förundersökningen, utan häktningspromemorian som läckt ut till allmänheten. Det förtar dock inte att den är en "rafflande läsning". Den avslöjar både rättsväsendets underliga agerande i fallet och att det finns många tveksamheter i fallet. Göran Rudling har på ett föredömligt sätt skrivit om allt detta på sin blogg Samtycke Nu, läs här. Efter att ha läst den så kan man verkligen fråga sig vem som borde vara föremål för en polisutredning...
Hmm!
Det är knappast så enkelt som du vill göra gällande. Det finns många version om vad som hänt. Ett av de stora problemet med hela förundersökningen är att polisen inte har spelat in de inledande förhören med Sofia Wilén och Anna Ardin. Istället har man gjort så kallade konceptförhör, polisen som gjorde förhöret har alltså bara skrivit sin egen sammanfattning av vad som sades under förhöret. Det gör att det inte går att få en korrekt bild över vad anmälarna verkligen har sagt inledningsvis. Detta öppnar också upp för anmälarna att i efterhand förändra sin historia och "förbättra" sina anklagelser. Till det kommer att vittnen ger en annorlunda bild över vad de två kvinnorna säger ha skett. Till det kommer mängder av tveksamheter i det de säger, speciellt vad gäller det Anna Ardin har uppgett.
För en mycket välskriven och detaljerad genomgång av hela fallet så kan jag som sagt rekommendera att läsa Göran Rudlings inlägg på hans blogg Samtycke Nu.
Tycker att Annika Ström Melin och hennes fega kolegor ska GE UPP. Folk har sett igenom deras propoganda försök att svartmåla Assange. Helt sjukt hur hela den svenska median har ensidig valt att rapportera vissa delar. De tycks glömma som dagens diktatorer som faller en efter en) att det inte är 70-talet och att det nu finns många andra sätt att skaffa information. Att folket lätt kan se igenom deras lögner. Är de verkligen så blinda?
@ Anonym 19:43. OK, då är vi där statsfeministerna vill ha oss. Att skriva under kontrakt när vuxna ska ha sex. Att skriva under ytterligare gånger om man skulle orka en andra och tredje gång. Att skriva under om man skulle tycka om morgon sex osv....
Kan bara säga att ni är sjuka och ni har gjort sverige sjuk.´Assange fallet var den vändning som gjorde att folk fick upp ögonen för vad ni håller göra med det här landet och har verkligen skapat en feminismens Saud Arabia. Ni sköt er själva i foten.
Även om man helt bortser från kvinnornas version utan enbart går på vad Assange säger så har han faktiskt trängt in i en kvinna utan att fråga om samtycke först. Oavsett vad som sen hänt har han uppenbarligen inte brytt sig det minsta om hennes åsikt i frågan. Huruvida detta lagligt sett är våldtäkt eller inte överlåter jag till domstolen att avgöra, men personligen tycker jag att Assange är ett första klassens svin oavsett vilken sida om lagen han råkar hamna.
@Kicki - Med dina argument kan man säga att det kvinnas fel när hennes man slår henne också, hon skulle visat bättre omdöme än att gift sig med någon som slår. Likaså ska offer för bedrägerier skulle visat mer omdöme än att låta sig bedras. Rånade borde veta bättre än att lämna sina hem utan larmsystem, för att inte tala om de som glömmer ett fönster öppet eller glömmer att låsa dörren... Ska bara smarta, lagom paranoida människor som aldrig glömmer något eller tar någon form av risker få lov att anmäla brott därför att de får skulla sig själva? Eller gäller det bara kvinner och sexuella övergrepp?
Anonym 13:27!
Visst är rapporteringen i svenska media väldigt ensidig. För alla som läst häktningspromemorian är det uppenbart att svenska media inte agerar speciellt objektivt i rapporteringen av Assange-fallet. Men det brukar man vanligtvis inte göra merparten av alla sexbrottsmål. Man har (precis som feministerna länge propagerat för) som princip att aldrig ifrågasätta, kritisera eller kritiskt granska det målsägande säger. Istället tar man det ofta som en given sanning. Den utpekade däremot ser man ofta som skyldig på förhand.
Det bästa man kan göra som medborgare är att söka information som kommer så nära källan som möjligt. Det vill säga att läsa de officiella dokumenten (om möjligt). Flashback har sina avarter, men när det gäller aktuella brott och kriminalfall så brukar man kunna finna sakliga och faktabaserad information.
Anonym 13:47!
För att ställa ett par saker till rätta, för det första så har vi inte så kallad samtyckeslagstiftning i Sverige. Men en av dem som propagerar hårdast för att införa det i Sverige är Göran Rudling som driver Samtycke Nu. När man läser hans detaljerade analys av Assange-fallet så verkar han inte hålla med dig angående om samtycket i Assange-fallet.
Göran Rudling påpekar ofta att folk verkar blanda ihop "att vilja" och "att ge samtycke". Han påpekar att samtycke handlar om hur man agerar, inte vad man eventuellt tänker, tycker eller vill (men kanske inte kommunicerar i ord eller handling).
Om du nu tycker att "Assange är ett första klassens svin" så kanske det riskerar att färga din syn på själva rättsfallet.
Vidgningen av definitionerna för våldtäkt, som Ny och Borgström vill driva ännu längre än som redan gjorts, innebär också en bagatellisering av våldtäktsbegreppet. På samma sätt är det med den vägran att lagföra falskanmälare. Det får till följd att alla som anmäler våldtäkt är att betrakta som falskanmälare som man ska akta sig för. Åtminstonne tills man fått motsatsen bevisad, vilket man inte kan få eftersom det är hemliga rättegångar och sekretessbelagda förundersökningar som inte ens den anklagade får ta del av.
Resultatet är precis det samhälle som feministerna vill ha. Ett samhälle där män måste isolera sig från kvinnor. Jag undviker idag all onödig kontakt med kvinnor och myndigheter. Jag har ständigt möjlighet att spela in och filma för att kunna bevisa min oskuld. Även om jag vet att det inte hjälper stort då bevis inte längre har något med svenskt rättsväsende att göra.
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!