Medborgare! I dag inleder Miljöpartiet sin kongress i Uppsala. Efter det senaste årets uppgångar i opinionsundersökningarna är det ett parti med stort självförtroende som samlas till tre dagars överläggningar. Ända sedan valet till EU-parlamentet i juni förra året har de gröna haft stark medvind i opinionen. Naturligtvis tänker de göra allt för att bibehålla dessa framgångar även i höstens val. Miljöpartiets mål är att etablera sig som ett av Sveriges tre största partier och förhoppningen är att bli större än både Socialdemokraterna och Moderaterna i vissa kommuner. Nyckeln till framgång är att locka medelklassen i städerna. Men det är ett budskap med mycket dubbelmoral som Miljöpartiet kör med. Samtidigt som man lovar guld och gröna skogar till alla medborgare så vill man också riva ner de grundläggande förutsättningarna för industrin och det privata näringslivet som i realiteten finansierar hela vår välfärd. Miljöpartiet vill stänga ner kärnkraften, dramatiskt höja skatterna på koldioxid, stoppa vägbyggen och fördyra transporter.
Den bild som man förmedlar av det gröna samhället låter som en idealisk dröm där manna regnar från himlen och alla lever i fred. Men det talas aldrig om var välståndet kommer ifrån. Det bara förutsätts finnas där per automatik. I dagens Svenska Dagbladet beskrivs en fiktiv dag i ett grönt Sverige. Återigen förmedlas en idealistisk drömbild!
Sanningen är tyvärr inte lika vacker, utan så här:
Stockholm kl 11.09
Yvonne gäspar stort. Sedan Hornsgatan nedanför sovrumsfönstret blev bilfri vaknar hon oftast inte förrän inpå förmiddagen. Hon halar upp datorn i sängen och konstaterar att elen återigen är avstängd. Ända sedan kärnkraften avvecklades har det blivit allt vanligare med blackouts i elnätet. För att klara av veckans lokala folkomröstningar får hon som vanligt gå ner till det lokala postkontoret istället för att rösta över nätet.
Sedan släntrar hon ner på innergården för att leta rätt på ett frukostägg. Stanken från utedassen och avfallshögarna slår emot henne när hon öppnar ytterdörren. Reningsverken och vattenverken slutade snabbt fungera när det blev allt vanligare med blackouts i elförsörjningen. I den kooperativa hyresrättsföreningen blev lösningen att bygga gemensamma utedass när toaletterna slutade fungera. Hon letar i avfallshögarna efter de frigående hönornas ägg, men kan bara konstatera att hon är för sent ute. Antagligen är det någon av uteliggarna som tagit dem. De tar sig in på gården trots att man byggt höga staket kring den.
Utomhus är det molnigt och vindstilla. Trots att man installerat både solceller och vindsnurra på taket lär de inte vara till stor hjälp idag. Uppe i lägenheten drömmer sig Yvonne tillbaka till tiden då hon kunde slå på kaffebryggaren på morgonen och fylla den med lite mocka. Det går inte längre om man inte är väldigt rik. Den ekologiskt odlade mockan, en av få produkter med undantag från principen om närodling, kostar mer än en månadslön. Det har helt enkelt inte Yvonne råd med, men hon har hört att presidenten brukar ta sig en kopp varje morgon.
Efter en minst sagt tråkig frukost börjar Yvonne promenera mot Kvinnohistoriska kunskapscentrumet i Solna. För många år sedan talades det om att bygga tunnelbana dit, men efter att man infört medborgarlön blev det helt enkelt inga pengar över till infrastruktursatsningar. Yvonne har pluggat i tolv år nu med studielön, men funderar på om det är dags att växla spår och läsa massmedie- och reklamkritik. Annars kanske hon tar ett sabbatsår med medborgarlön i väntan på att hon kommer underfund med vad hon vill arbeta med. Om hon nu överhuvudtaget ska arbeta. Många av hennes vänner har valt att enbart leva på medborgarlönen. De säger att det inte är värt att arbeta, i varje fall inte vitt.
Skövde kl 13.31
Jan stänger dörren med en smäll. Det gäller att vara snabb så att ingen värme släpps ut. Hans ekologiska villa är byggd med passivhusteknik och saknar element.
Sedan han fick sparken som yrkesofficer på P4 efter att det militära försvaret lades ner och han omskolades till vårdbiträde, har livet tagit en ny vändning. Idag var det HBT-kurs på det personalägda företaget för hembesöksvård där han fått ett friårsvikariat. Han har fått lära sig att heterosexualitet inte är en sjukdom, utan att det går att socialisera bort. Bäst är dock att barn får lära sig från början att inte bli heterosexuella, vilket är en av huvudanledningarna till att alla barn bör gå på genusdagis.
Det känns märkligt att arbetsdagen slutar redan efter lunch, men med 30-timmarsarbetsveckan i kombination med hans barntidsledighet på 50 procent blir det bara tre timmar om dagen på jobbet. Om en halvtimme ska han åka till genusdagis och hämta sin snart åttaåriga son Fredrik, som med den flexibla skolstarten börjar skolan först till hösten. Han hoppas att hans son snart inte ska behöva skämmas över sin fars heterosexualitet, utan att HBT-kursen snart ska ha gjort nytta och att han istället kan få en politiskt accepterad sexualitet.
Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte längre några privatägda tidningarna kvar i landet efter lagarna om begränsat reklamutbud och på grund av pappersbristen. De flesta av landets pappersbruk har ju fått lägga ner på grund av den oregelbundna tillgången på el och de höga koldioxidskattern.
En artikel handlar om att Cirkus Brazil Jack startat årets turné. Fredrik skulle älska att gå. Själv tycker Jan inte att det är lika roligt längre. Clownerna, som fått ett uppsving i och med djurförbudet på cirkus, får honom att känna sig obehaglig till mods. Kanske är det hans sexualitet som återigen spökar? Dessutom blir det svårt att ta sig dit eftersom familjen inte längre har råd med bil.
Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad att officiellt deklarera sin heterosexualitet – men han slapp i alla fall fängelse.
Luleå kl 17.34
Ibrahim står och väntar vid busshållplatsen. Som vanligt vet man inte om och när de kommer. Till slut dyker en gammal antik buss över krönet och stannar till mitt framför honom. Han tar fram äpplena som han pallade i en trädgård en bit ner på gatan. Även om det officiellt sett är nolltaxa i lokaltrafiken så behöver man alltid muta busschauffören för att få komma ombord.
Fotbollsträningen i det mixade laget gick bra och nu ska Ibrahim hem och göra matteläxan. Han pluggar hårt för att få bra skriftliga omdömen i friskolan, men eftersom han kom hit med sin familj från Turkiet ett halvår tidigare har de inte mycket pengar att muta lärarna med.
Fast han förstår inte riktigt varför så många räkneexempel handlar om vördnad för naturen. Visserligen börjar den så sakta ta tillbaka sitt grepp över den sedan flera år nedlagda järnverket i stan, men så märkvärdig är väl inte naturen tänker Ibrahim. Jobb och industri är ju betydligt ovanligare än natur, tänker han.
Han fiskar upp mobilen och tittar på tv-nyheterna. Maria Wetterstrand, Sveriges första president sedan monarkin avskaffades, håller tal till nationen. Ibrahim fyller 16 i höst, och då tänker han definitivt inte rösta på henne i valet. Inte efter avslöjandet i TV ett halvår tidigare, då man med dold mikrofon kunde höra presidenten säga "Varför äter de inte bakelser?" när hon passerade ett av huvudstadens fattigare områden.
Åkarp kl 22.57
Åsa är förvånansvärt pigg efter den långa resan från Stockholm till Malmö, först två timmars tåg till Nyköping, sedan gengasbuss till Hässleholm och slutligen ett nytt och fint danskt tåg till Malmö. Det känns overkligt att vara i Skåne. Allt är så rikt och vackert. Allt sedan skåningarna i lokala val beslutade att tillhöra Danmark istället för Sverige.
Besöket hos dottern Marianne och dotterdottern Beata var lika uppiggande som vanligt. Åsa har lite svårt för barnbarnets förnamn, det får hon erkänna, men Marianne sa att det kändes som en Beata redan när hon låg i magen. Hemma i Stockholm hade dotterdottern antagligen tvingats bära ett pojknamn, som Birger, bara för att det var politiskt korrekt. Så har det varit ända sedan den nya namnlagen infördes.
Om Åsa var helt ärlig hade hon hellre åkt på en riktig semester istället, en sådan där Thailandsresa som folk gjorde förr i tiden innan koldioxidskatterna på flyget. Men numera får man vara väldigt glad att ta sig in i ett EU-land som Danmark igen. Passkontrollen är hård och man måste som svenska kunna visa att man har släkt i det EU-land man vill besöka för att få visum.
Åsa gick i delpension redan när hon var 60, men arbetar fortfarande några dagar i veckan med sin cykelreparationsfirma, trots att hon nu är 72. Medborgarlönen räcker helt enkelt inte till för att täcka kostnaden för resorna till dottern i Åkarp.
På nattduksbordet ligger en hel trave böcker. De flesta är gamla och slitna. Nya böcker kostar väldigt mycket, trots att bokmomsen avskaffats. Papper har helt enkelt blivit en bristvara i ett land som inte längre har någon egen industri att tala om. Hon bläddrar dock några sidor i Mona Sahlins memoarer ”Röd om kinderna”, där hon öppenmodigt berättar hur hon skäms över vad hennes samarbete med Miljöpartiet har lett till.
Yvonne gäspar stort. Sedan Hornsgatan nedanför sovrumsfönstret blev bilfri vaknar hon oftast inte förrän inpå förmiddagen. Hon halar upp datorn i sängen och konstaterar att elen återigen är avstängd. Ända sedan kärnkraften avvecklades har det blivit allt vanligare med blackouts i elnätet. För att klara av veckans lokala folkomröstningar får hon som vanligt gå ner till det lokala postkontoret istället för att rösta över nätet.
Sedan släntrar hon ner på innergården för att leta rätt på ett frukostägg. Stanken från utedassen och avfallshögarna slår emot henne när hon öppnar ytterdörren. Reningsverken och vattenverken slutade snabbt fungera när det blev allt vanligare med blackouts i elförsörjningen. I den kooperativa hyresrättsföreningen blev lösningen att bygga gemensamma utedass när toaletterna slutade fungera. Hon letar i avfallshögarna efter de frigående hönornas ägg, men kan bara konstatera att hon är för sent ute. Antagligen är det någon av uteliggarna som tagit dem. De tar sig in på gården trots att man byggt höga staket kring den.
Utomhus är det molnigt och vindstilla. Trots att man installerat både solceller och vindsnurra på taket lär de inte vara till stor hjälp idag. Uppe i lägenheten drömmer sig Yvonne tillbaka till tiden då hon kunde slå på kaffebryggaren på morgonen och fylla den med lite mocka. Det går inte längre om man inte är väldigt rik. Den ekologiskt odlade mockan, en av få produkter med undantag från principen om närodling, kostar mer än en månadslön. Det har helt enkelt inte Yvonne råd med, men hon har hört att presidenten brukar ta sig en kopp varje morgon.
Efter en minst sagt tråkig frukost börjar Yvonne promenera mot Kvinnohistoriska kunskapscentrumet i Solna. För många år sedan talades det om att bygga tunnelbana dit, men efter att man infört medborgarlön blev det helt enkelt inga pengar över till infrastruktursatsningar. Yvonne har pluggat i tolv år nu med studielön, men funderar på om det är dags att växla spår och läsa massmedie- och reklamkritik. Annars kanske hon tar ett sabbatsår med medborgarlön i väntan på att hon kommer underfund med vad hon vill arbeta med. Om hon nu överhuvudtaget ska arbeta. Många av hennes vänner har valt att enbart leva på medborgarlönen. De säger att det inte är värt att arbeta, i varje fall inte vitt.
Skövde kl 13.31
Jan stänger dörren med en smäll. Det gäller att vara snabb så att ingen värme släpps ut. Hans ekologiska villa är byggd med passivhusteknik och saknar element.
Sedan han fick sparken som yrkesofficer på P4 efter att det militära försvaret lades ner och han omskolades till vårdbiträde, har livet tagit en ny vändning. Idag var det HBT-kurs på det personalägda företaget för hembesöksvård där han fått ett friårsvikariat. Han har fått lära sig att heterosexualitet inte är en sjukdom, utan att det går att socialisera bort. Bäst är dock att barn får lära sig från början att inte bli heterosexuella, vilket är en av huvudanledningarna till att alla barn bör gå på genusdagis.
Det känns märkligt att arbetsdagen slutar redan efter lunch, men med 30-timmarsarbetsveckan i kombination med hans barntidsledighet på 50 procent blir det bara tre timmar om dagen på jobbet. Om en halvtimme ska han åka till genusdagis och hämta sin snart åttaåriga son Fredrik, som med den flexibla skolstarten börjar skolan först till hösten. Han hoppas att hans son snart inte ska behöva skämmas över sin fars heterosexualitet, utan att HBT-kursen snart ska ha gjort nytta och att han istället kan få en politiskt accepterad sexualitet.
Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte längre några privatägda tidningarna kvar i landet efter lagarna om begränsat reklamutbud och på grund av pappersbristen. De flesta av landets pappersbruk har ju fått lägga ner på grund av den oregelbundna tillgången på el och de höga koldioxidskattern.
En artikel handlar om att Cirkus Brazil Jack startat årets turné. Fredrik skulle älska att gå. Själv tycker Jan inte att det är lika roligt längre. Clownerna, som fått ett uppsving i och med djurförbudet på cirkus, får honom att känna sig obehaglig till mods. Kanske är det hans sexualitet som återigen spökar? Dessutom blir det svårt att ta sig dit eftersom familjen inte längre har råd med bil.
Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad att officiellt deklarera sin heterosexualitet – men han slapp i alla fall fängelse.
Luleå kl 17.34
Ibrahim står och väntar vid busshållplatsen. Som vanligt vet man inte om och när de kommer. Till slut dyker en gammal antik buss över krönet och stannar till mitt framför honom. Han tar fram äpplena som han pallade i en trädgård en bit ner på gatan. Även om det officiellt sett är nolltaxa i lokaltrafiken så behöver man alltid muta busschauffören för att få komma ombord.
Fotbollsträningen i det mixade laget gick bra och nu ska Ibrahim hem och göra matteläxan. Han pluggar hårt för att få bra skriftliga omdömen i friskolan, men eftersom han kom hit med sin familj från Turkiet ett halvår tidigare har de inte mycket pengar att muta lärarna med.
Fast han förstår inte riktigt varför så många räkneexempel handlar om vördnad för naturen. Visserligen börjar den så sakta ta tillbaka sitt grepp över den sedan flera år nedlagda järnverket i stan, men så märkvärdig är väl inte naturen tänker Ibrahim. Jobb och industri är ju betydligt ovanligare än natur, tänker han.
Han fiskar upp mobilen och tittar på tv-nyheterna. Maria Wetterstrand, Sveriges första president sedan monarkin avskaffades, håller tal till nationen. Ibrahim fyller 16 i höst, och då tänker han definitivt inte rösta på henne i valet. Inte efter avslöjandet i TV ett halvår tidigare, då man med dold mikrofon kunde höra presidenten säga "Varför äter de inte bakelser?" när hon passerade ett av huvudstadens fattigare områden.
Åkarp kl 22.57
Åsa är förvånansvärt pigg efter den långa resan från Stockholm till Malmö, först två timmars tåg till Nyköping, sedan gengasbuss till Hässleholm och slutligen ett nytt och fint danskt tåg till Malmö. Det känns overkligt att vara i Skåne. Allt är så rikt och vackert. Allt sedan skåningarna i lokala val beslutade att tillhöra Danmark istället för Sverige.
Besöket hos dottern Marianne och dotterdottern Beata var lika uppiggande som vanligt. Åsa har lite svårt för barnbarnets förnamn, det får hon erkänna, men Marianne sa att det kändes som en Beata redan när hon låg i magen. Hemma i Stockholm hade dotterdottern antagligen tvingats bära ett pojknamn, som Birger, bara för att det var politiskt korrekt. Så har det varit ända sedan den nya namnlagen infördes.
Om Åsa var helt ärlig hade hon hellre åkt på en riktig semester istället, en sådan där Thailandsresa som folk gjorde förr i tiden innan koldioxidskatterna på flyget. Men numera får man vara väldigt glad att ta sig in i ett EU-land som Danmark igen. Passkontrollen är hård och man måste som svenska kunna visa att man har släkt i det EU-land man vill besöka för att få visum.
Åsa gick i delpension redan när hon var 60, men arbetar fortfarande några dagar i veckan med sin cykelreparationsfirma, trots att hon nu är 72. Medborgarlönen räcker helt enkelt inte till för att täcka kostnaden för resorna till dottern i Åkarp.
På nattduksbordet ligger en hel trave böcker. De flesta är gamla och slitna. Nya böcker kostar väldigt mycket, trots att bokmomsen avskaffats. Papper har helt enkelt blivit en bristvara i ett land som inte längre har någon egen industri att tala om. Hon bläddrar dock några sidor i Mona Sahlins memoarer ”Röd om kinderna”, där hon öppenmodigt berättar hur hon skäms över vad hennes samarbete med Miljöpartiet har lett till.
Åsa släcker lampan och ber till Gud att inte hon ska drabbas lika hårt som Mona Sahlin. Efter att Mona Sahiln publicerat sina memoarer spärrades hon i på Beckomberga sjukhus och boken brändes på bål. Allt på direkta order från Maria Wetterstrand. Åsa gömmer sitt tummade exemplar under kudden och somnar till slut, både hungrig och orolig för framtiden.
31 kommentarer:
De smartare kommunisterna viftar nu en grön flagga framför sig och manar folk att gå med i den gröna vågen för att jorden inom kort kommer att gå under med alla föroreningar. Kommunisterna har kidnappat den gröna fanan, likson nynasisterna kidnappat den svenska flaggan, och utnyttjar svenskarnas välvilja mot miljön för att komma till makten. Den nygröna skönan är ett luftslott.
Oahahahah! Jag garvade mig nästan av stolen... Trodde du hade skrivit den helt själv, men du hade ju "bra" råmaterial att utgå från. Det där med den spökande heterosexualiteten är bara underbart.. Suveränt!
Jag skrattar åt en helt annan anledning nämligen åt Tobias som har skrivit den. Svd som ändå ska framstå som en seriös tidning, tappar i mina ögon sin trovärdighet när man inte lyckas på ett nyanserat sätt skriva en fiktiv dag..
Om MP fick vara envåldshärskare för en dag skulle den första åtgärden bli att ge sig på våra personliga utsläpp av koldioxid i atmosfären.
Läs en satir om hur de vill raglera pubarna i framtiden:
http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/darfor-gillar-inte-miljopartiet.html
För att inte nämna tiotusentals nya gröna jobb i tjänstesektorn:
http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/tusentals-nya-grona-jobb.html
Som sagt, bloggandet har haft sin period och är nu på dekis.
Du har fortfarande inte fattat att det inte är så enkelt som att det bara är industrin och det privata näringslivet som finansierar välfärden, ändå framhärdar du.
Vilka är de grundläggande förutsättningarna för industrin och det privata näringslivet?
Varifrån kommer marken där produktionsenheterna finns, vems är marken, var fick de marken ifrån, av vem, med vilken rätt?
Varifrån kommer råmaterialet, vems är råmaterialet, hur blev det deras råmaterial, med vilken rätt?
Varifrån kommer pengarna? Det privata näringslivet värper knappast pengarna själva (anser man det så har man en hel att förklara...utan logiska kullerbyttor)?
Är det privata näringslivet självfinansierat? Förklara hur?
Miljöpartiets stora framgångar beror till stor del på att
många vänsterväljare inte kan tänka sig rösta på Socialdemokraterna och därmed få en vandrande katastrof som statsminister.
S skulle vinna kommande val om Mona Sahlin byttes ut mot en kompetent ledare, nu utgör hon ensam garantin för ett fortsatt regeringsinnehav för Alliansen.
Miljöpartiet kan inte ensamt vara vallokomotivet som ordnar en valseger för de Rödgröna med ett sådant lik i lasten
Till anonym 22:01
Vad gör Du här om Du anser att bloggandet har haft sin period. Tack vare privat kreativitet och dito risktagande har vi tillgång till Internet. Om Du tycker att bloggandet är för dekadent för dig så föreslår jag att Du bidrar till att kvalitén höjs i stället för att ställa en massa allmänt hållna frågor rakt ut i luften. De svar Du kanske helst vill få, erhåller Du nog bäst om du riktar dem till Cuba (Kuba) och Nord Koreas regimer.
Eller så kan Du svara själv i folkbildande syfte så att Du slipper oss som har så uppenbart avvikande åsikter om tingens ordning.
Till Syndetikon...
"att ställa en massa allmänt hållna frågor rakt ut i luften"
Så svarar man om man inte vill anstränga sig, tänka efter lite...
"De svar Du kanske helst vill få, erhåller Du nog bäst om du riktar dem till Cuba (Kuba) och Nord Koreas regimer."
Jag ska villigt erkänna att jag inte har en aning om vad man lär ut på universiteten på Kuba och i Nordkorea. Men eftersom det inte råder åsiktsfrihet i någon av dessa stater så är det inte säkert att jag får något svar alls utan snarare propaganda. Men det vet jag som sagt ingenting om.
Anledningen till att jag ställer mina frågor i denna kontext är att det är på just sådana här sidor som det finns påståenden som inte är underbyggda med hållbara argument. Det är bara påståenden, tyckanden, tagna ur luften, ingen analys. Bara någon som vill att det ska vara på ett visst sätt - precis som propaganda...
Varför ska Kuba hela tiden vara med i detta sammanhang?
"De svar Du kanske helst vill få"...?
Hur är det nu med analyser, diskussion och kritiskt tänkande?
"tingens ordning"...
Tror du på absoluta sanningar?
Med vänlig hälsning
Till anonym 16:17
Jag tänker inte anstränga mig det minsta att besvara dina frågor. Vem är Du som anser dig ha rätten att likt en lärare ställa till med förhör. Var så vänlig och ansträng dig själv att pedagogiskt svara på dina egna frågor så att vi i ”bloggträsket” förstår vad som är rätt och fel.
Det är inte Du som avgör om mina och Medborgare X argument är väl underbyggda eller ej. Vem tror Du att Du är?
Till anonym 16:17
Jag bad dig inte att vända dig till universiteten i vare sig Cuba eller Nord Korea utan till regimerna. Jag kanske uttryckte mig oklart.
Till anonym 16:17
Om Du inte finner tillräckligt tillfredställande och uttömmande svar på dina frågor i de två regimernas argument så rekommenderar jag Marx och Lenins publicerade skrifter.
Kamratliga hälsningar.
Anonym 16:17
Vad menar Du med "på just sådana här sidor"? Vilka sorts sidor faller dig i smaken? Hur ska vi anpassa oss för att kvala in i din personliga smakliga?
Du behöver inte svara. Ett uteblivet svar är tillräckligt uttömmande och bekräftande.
Anonym!
Nej, du har faktiskt rätt. Det finns även små delar av den offentliga sektorn som genererar mer skatteintäkter än vad den kostar. De affärsdrivande offentliga bolagen som Vattenfall och LKAB är exempel på detta.
Det hela handlar om värdeförädling. Verksamheter som har hög värdeförädling genererar välstånd. Verksamheter med låg eller t.o.m. negativ värdeförädling bidrar inte till välståndet, men kan i många fall vara viktiga för välfärden.
Vad Sverige behöver är mer verksamhet med en hög värdeförädling och som samtidigt är konkurrenskraftig på den internationella marknaden. Den typen av verksamhet genererar nya arbetstillfällen som ger nettoskatteinbetalningar och därmed möjlighet till ökad välfärd. Traditionellt sett har denna typ av verksamhet nästan enbart funnits inom det privata näringslivet (med ett fåtal undantag). För att säkra välfärden i framtiden behövs mer av den typen av verksamhet. Inte mindre!
Så sann och bister framtidsutsikt vi har framför oss. Skrattet fastnar i halsen, eftersom det är snubblande nära att vi hamnar där.
Kära medborgarperspektiv
Vad blir vardagen för dina fiktiva personer om kärnkraftsverken och fossilindustrin får fortsätta utan att få betala för sina riktiga kostnader?
Den framtiden tycker jag är mer skrämmande, tänk bara på det nuvarande oljeläckaget som de inte kan hantera, tror du de kan hantera en kärnkraftsolycka?
Nej, jag är trött på folk som kallar sig arbetare som lider för en omställning till ett mer hållbart samhälle. Jobbar själv som knegare på en fabrik och sorterar återvunna träpallar och bor på landet med min familj. Jag kör bil till jobbet när jag ska lämna och hämta på dagis, men kör på rapsolja eller en liten bil som drar 0,35 liter milen och kostade 30 000(får plats med fru, barn och stor hund om man packar bra- allt handlar om viljan att förändra och att ge och ta). Vi har ändrat värmesystem i villan med begagnad vedpanna och ackumulatortankar och nästa år blir det solvärmare och liten snurra så man slipper elda från mars-oktober.
Jag tyckte det var kul att va pappaledig och min son är lika bekväm av att hänga med mig som med sin mamma vilket är toppen nu när han e tre och vi kan smita iväg och fiska på kvällarna ibland.
Skulle gärna gå ner till 35 timmarsvecka så man hann hänga mer...vill att min son ska kunna va ute i naturen och hänga med sin son me i framtiden
Mvh knegare och MPist
Många miljöpartister och vänsterfolk verkar leva i en egen liten romantisk drömvärld. De verkar ta varma hus, tillgång på mat och hela välfärdssamhället för givet. Att det bara finns där per automatik. Inser de inte att det krävs hårt arbete, industrialisering och handel för att vi faktiskt ska kunna leva i trygghet så som vi faktiskt gör. Vem vill leva på 1800-talsnivå?
Bra berättelse, synd att det inte är fler som ser vad mp verkligen står för!
Anonym 12:36
Utan ett industrisamhälle och transporter så hade Du tyvärr inte haft några träpallar att sortera. Självhushållningens tidevarv är tack och lov förbi. Med din inställning så ska vi återgå till det agrara samhälle som gällde i början av 1900 talet. Vem önskar sig det?
som gällde fram till i början av 1900 talet. Ska det vara!
Medborgare X 22:30
Du har helt rätt..... men jag hade förväntat mig att anonym 16:17 skulle ha förklarat detta i stället för att ställa en massa tendentiösa frågor till oss i akt och mening att misskreditera våra kompetenser i ämnet.
Anonym 10:30 SKA DET VARA naturligtvis
Utan ett industrisamhälle och transporter så hade Du tyvärr inte haft några träpallar att sortera. Självhushållningens tidevarv är tack och lov förbi. Med din inställning så ska vi återgå till det agrara samhälle som gällde i början av 1900 talet. Vem önskar sig det?
16 maj, 2010 16:11
Till Syndetikon...
Det är lite skolgårdsdebatts- eller MUF-varning på många av dina inlägg, av typen "passar det inte så flytta till Sovjet".
Inte särskilt konstruktivt.
"Vem är Du som anser dig ha rätten att likt en lärare ställa till med förhör"
Påstår man något bör man kunna argumentera för det, det gäller särskilt inom politik. Annars finns det en överhängande risk att ingen bryr sig om vad man säger...
Dessutom kan det vara bra att möta motstånd så att man vässar sin argumentation.
"Vad menar Du med "på just sådana här sidor"? Vilka sorts sidor faller dig i smaken? Hur ska vi anpassa oss för att kvala in i din personliga smakliga?"
Jag menar sidor där det påstås att det privata näringslivet är grunden för välfärden i Sverige men där man inte har angivit vad det beror på. Dessutom misskrediterar man på vissa sidor de offentliganställda utan att ha någon grund för det.
"Det är inte Du som avgör om mina och Medborgare X argument är väl underbyggda eller ej"
Jo, det är faktiskt jag som avgör detta. Jag och alla andra som är intresserade av logik, argumentationsanalys, samhällsdebatt, politik och så vidare.
"Vilka sorts sidor faller dig i smaken?"
Jag har hittills inte hittat en enda sida där man anstränger sig att verkligen argumentera för sin sak, vare sig till höger eller vänster...
"Hur ska vi anpassa oss för att kvala in i din personliga smakliga?"
Har du läst vad jag skrivit så har du också fått svaret.
"Vem tror Du att Du är?"
Svår fråga faktiskt...jag kan nog inte svara direkt. Ber att få återkomma. Fast jag har svårt med det där att tro. Antingen vet man ...eller så vet man inte. Konsultera Hume för vidare information (Vi vet ingenting...).
Marx är intressant, allt håller naturligtvis inte, men det finns en del matnyttigt att hämta. Men jag vet inte om Lenins texter håller för närmare granskning. Vissa delar kanske. Jag har inte läst särskilt mycket av honom.
"Det hela handlar om värdeförädling. Verksamheter som har hög värdeförädling genererar välstånd. Verksamheter med låg eller t.o.m. negativ värdeförädling bidrar inte till välståndet, men kan i många fall vara viktiga för välfärden."
Frågor man kan ställa sig är bland annat -
Varför ska värdeförädling vara en utgångspunkt för synen på vad som är grunden till välstånd (eller välfärd)i Sverige?
Har man inte då till låst diskussionen mot en viss riktning så att man får de svar man önskar?
Det kan finnas andra ingångar till en diskussion om vad som är grunden till välfärd som är mer öppna för olika perspektiv och utgångspunkter.
Vilka värden avses egentligen och varför just dessa?
En fundering - ska alla privata företag som har låg värdeförädling avvecklas?
De bidrar ju uppenbarligen inte till att kunna öka välståndet (och därmed att försörja de offentliganställda) även om de är viktiga för välfärden. Men det kanske inte är hela det privata näringslivet som är grund för välfärden, en del kanske till och med är negativt för samhället (...och då har jag inte ens tagit upp miljö- och hälsoaspekter och annat...).
Vad händer i så fall med arbetslöshetsstatistiken?
Den nuvarande regeringens mål är full sysselsättning. Kan man nå det målet med hjälp av synsättet om värdeförädling?
Med vänlig hälsning
Anonym 10:02
Titta Du kan ju svara på dina frågor alldeles själv. Jag lämnade skolgårdarna för 55 år sedan och har aldrig haft med MUF att göra. Att Du själv föreslår Dig en förflyttning till det forna Sovjet förvånar mig inte. Jag har i varje fall inte rekommenderat dig det.
Men för all del vem bryr sig, inte ens Ryssarna skulle komma på tanken.
Det är ingen som misskrediterar de offentliganställda var har Du fått det ifrån?
Om Du hittills inte hittat en enda sida som faller dig i smaken så föreslår jag att Du startar en egen blogg så att vi får se hur det ska se ut. Jag har läst dina frågor men Du blev svaret skyldig…beklagar. Resten av dina frågor är vad jag förstår riktade till Medborgare X .
Dock tror jag att målet om full sysselsättning som ALLA partier strävar efter, aldrig kommer att uppnås. Full sysselsättning är lönedrivande och ger en icke önskvärd inflation som resultat. De ökade lönekrav som sedan följer skapar sämre internationell konkurrenskraft för Svenska produkter vilket i sin tur leder till ökad arbetslöshet . Sosseprofeten Palme löste detta med fullkomligt sanslösa devalveringar på åttiotalet.
Anonym 10:02!
Du frågar om alla privata företag med låg värdeförädling ska avvecklas. Du behöver inte oroa dig. Det sköter marknaden själv. Företag som inte håller en för branschen konkurrenskraftig värdeförädlingsgrad brukar med tiden gå i konkurs. Det har skett med mängder av privata företag under årens lopp. Hela industribranscher har fått lägga ner i Sverige när lönenivåer och skattenivåer har höjts till nivåer som är långt högre än i konkurrerande länder. Då har det inte längre lönat sig att driva den typen av verksamhet i Sverige. Textilindustrin och varvsindustrin är ett par exempel.
Ett sätt att öka värdeförädlingen är att effektivisera verksamheten. Det har varit kärnan i industrialiseringen. Se bara på jordbruket.
Ett annat att produktutveckla så att produkten blir billigare att tillverka eller får egenskaper som gör att konsumenten är beredd att betala ett högre pris för den (trots att den inte är dyrare att tillverka än konkurrerande produkter). Se på elektronikindustrin. En TV är billigare att köpa idag än för ett år sedan, trots att den har både större och bättre bild. Har den dessutom en snygg design eller 3D-funktion är folk beredd att betala mer för den.
Ju högre ekonomiska marginaler det finns i produkten desto mer vinst kan genereras och därmed finns också möjligheten att betala högre löner till medarbetarna. Högre löner ger större skatteintäkter. Skatteintäkter som går till att betala för välfärden och den offentliga sektorn.
Merparten av den offentliga sektorn kostar långt mycket mer pengar än vad den ger i skatteintäkter. Sjukvård, äldreomsorg, administration, polis, försvar, etc. Inget av detta är värdeskapande. Dessutom finns få drivkrafter för att effektivisera verksamheten eller på andra sätt öka värdeförädlingen. Istället skriks det om mer resurser och mer skattepengar. Större kostnader. Om den offentliga sektorn genererade egna intäkter så hade den aldrig behövt be om mer resurser och mer skattepengar. Då hade den fixat det på egen hand. Genom att generera egna intäkter. Men det gör den inte eftersom den har negativ värdeförädling!
Medborgare X
Tack för att Du orkar!..... men en del av tjänstesektorn kommer aldrig att generera en monetärt mätbar värdeförädling. Polis, skola, vård och omsorg kan som Du säger effektivisera sin produktion under konkurrens med andra entreprenörer i en fri marknad. Att vara anställd i den offentliga sektorn är konserverande för den egna kreativiteten. JAG VET. Resultatet blir håglöshet och ”dum gör dom dum säger”. Staten, landstingen och kommunerna är usla entreprenörer och skall därför inte producera de tjänster samhället efterfrågar. Våra politiker skall upphandla och övervaka kvaliteten i de tjänster som vi gemensamt finner angelägna i samhällsbyggandet.
Politiker tycker att det som produceras i offentlig regi är bekvämare att hantera än att upphandla och kontrollera det fritt producerade tjänsteutbudet.
En lättja eller okunskap som leder till onödiga kostnader.
Det är aldrig bra när konsumenten själv är producent av de produkter den vill eller tvingas konsumera. Vilka ansträngningar gör en anställd i en organisation där kunden och arbetsgivaren inte ens syns. Det så kallade allmänna ska inte ha annat än administrativ personal anställda!
Medborgare X ovanstående var ämnat som ett komplement inte ett argument till det Du skrivit.
Syndetikon!
Tack för din komplettering. Jag håller med dig i det du skriver.
Det finns trots allt anledningar till att Robert Nozicks (så kallade) teser bara är en bisarr parantes i Historien.
Till Syndetikon...
"Jag har läst dina frågor men Du blev svaret skyldig…beklagar" - Frågan är om detta verkligen stämmer. Du har i alla fall inte ansträngt dig att försöka svara, du ansåg ju dig inte ens behöva det. Det måste ju finnas en eller flera orsaker till det.
Med tanke på vad du har fortsatt att skriva här så vore det önskvärt eftersom frågorna utgör grunden för dina påståenden.
"Att vara anställd i den offentliga sektorn är konserverande för den egna kreativiteten. JAG VET" - ett påstående...som just bara är ett påstående. Men på individuell basis kan det ju stämma...och skulle förklara en del av dina resonemang.
Inom det privata näringslivet finns gott om exempel på tillbakahållen kreativitet och ineffektivitet och som hård konkurrens inte ändrat på. Privata företag med en företagskultur som kväver initiativ och kreativitet fortsätter att existera trots konkurrens...men förmodligen hålls de vid liv av den dryga och fördummande staten.
Allt det andra du påstår är bara tyckande.
Medborgare X...
Marknaden är ett diffust begrepp.
"Merparten av den offentliga sektorn kostar långt mycket mer pengar än vad den ger i skatteintäkter. Sjukvård, äldreomsorg, administration, polis, försvar, etc. Inget av detta är värdeskapande" - som sagt, har man bestämt sig för en utgångspunkt och dessutom har med den i sina premisser och sedan argumenterar utifrån det så kan knappast svaret bli annat än det man önskar.
Petitio principii och ignoratio elenchi förekommer inte sällan på denna sida.
Trots att man kan ställa mängder av frågor vad gäller alla de påståenden som görs på denna sida så är det helt uppenbart inte fruktbart att fortsätta ett försök att föra en diskussion.
Man kan fundera på vad syftet är med den här sidan.
Knappast att föra en diskussion. Det är i alla fall mina erfarenheter. Här är det snarare fråga om att predika för de redan frälsta. Jag har tidigare försökt föra diskussioner med medlemmar ur Livets ord och andra religiösa sammanslutningar. De har också en på förhand bestämd uppfattning om vad som är rätt och argumenterar (eller vad man ska kalla det) utifrån denna.
Ett tag trodde jag att detta kunde vara en satirsida, liknande de sidor som har skapats för att driva med den kristna högern. Men det här är nog ingen satir trots allt...men skulle kunna fungera som det!
Lycka till i fortsättningen - springer ni tillräckligt fort i cirkeln kanske ni till slut hinner ifatt er själva.
Med vänlig hälsning
Det tar sig för nättrollet anonym 13:05. Från att ha kallat oss "mina ovänner" som "öppnat truten" och sagt "tack och adjö" till att numera åtminstone avsluta med den något mer hyfsade frasen "Med vänlig hälsning".
anonym 13:05
Vi springer tillräckligt fort för att inte riskera att ta samhällets vårdresurser i anspråk på grund av för lite motion till skillnad från stillastående inspirationslösa kvasiteoretiker.
Anonyn 13:05
Det finns trots allt anledningar till att Robert Nozicks (så kallade) teser bara är en bisarr parantes i Historien påstår Du.
Nu får Du väl ändå ge dig! Det är inte Du som bestämmer bredden på det historiska fönstret.
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!