Medborgare! Författarinnan Oline Stig har recenserat Ingrid Carlqvist's bok "Inte utan mina söner" i Sydsvenskan. Hon verkar dock inte ha läst boken speciellt noggrant eftersom flera av de frågor hon ställer sig i artikeln faktiskt besvaras i boken. För det första så efterlyser Oline Stig fakta på bordet att det verkligen stämmer att pappor inte har samma rättigheter som mammor i vårdnadstvister. Hon vill ha en seriös undersökning av rättsläget, med historik, juridik och statistik. Redan här verkar Oline Stig ha missat bokens syfte. "Inte utan mina söner" är berättelsen om en enskild pappas kamp för sina barn och inte en faktabok om rättsläget vid vårdnadstvister. Men om hon verkligen vill veta mer om detta kan Oline Stig börja med att läsa om den genomgång av domstolar och familjerätter som Min Pappa håller på med just nu. Oline Stig tycker heller inte om hur mamman Liselotte (som egentligen heter Ann-Louise Valette) framställs i boken och frågar hur Georg Pesor överhuvudtaget blev ihop med en så manipulativ, lat och elaka kvinna som Liselotte? Även detta förklaras i boken. Oline Stig måste ha missat bokens inledning där Georg Pesor berättar hur de möttes, hur kära de var och hur mycket han tyckte om henne. Hur han reste över hela jordklotet för att träffa henne igen. Om han inte hade tyckt om henne hade han naturligtvis inte kommit tillbaka till Sverige. Oline Stigs resonemang påminner i detta fall allt för mycket med den typ av skuldbelägganden som man ibland kan höra om kvinnor som blir kvar år efter år i förhållanden med män som misshandlar dem. Varför de överhuvudtaget blev ihop med en man som är så ond och våldsam.
Oline Stig tycker även att barnen förvandlas till bifigurer i boken och att den allt för mycket handlar om föräldrarnas kamp. Tyvärr är det ju ofta just så det ser ut i många vårdnadstvister. Och tyvärr underblåser ofta samhällets myndigheter just detta beteende. Istället för att medverka till att föräldrarna börjar samarbeta och sätta barnens rätt till båda sina föräldrar i fokus så medverkar man istället till att trappa upp kampen mellan föräldrarna. Om just detta skriver Östen Hägg från Vanliga Pappor i bokens efterord. Han uttrycker där uppfattningen att lagstiftarnas intentioner allt mer börjar bli att bevaka konfliktdrivande föräldrars rättigheter före barnets bästa.
Oline Stig avslutar sin recension med att hon inte tycker att varken Ingrid Carlqvist bok och hennes engagemang i samhällsdebatten gagnar pappor som upplever att de diskrimineras av systemet. Framför allt är Oline Stig negativ till att Ingrid Carlqvist kritiserar och ifrågasätter radikalfeminismen samt det inflytande som denna har fått inom samhället. Speciellt då inom områden som berör just synen på män och deras föräldraskap. Hon tycker att Ingrid Carlqvist bara använder papporna som slagträn i sitt enögda korståg mot feminismen och avslutar med att det hela ju egentligen inte handlar i första hand om föräldrarnas rättigheter, utan om barnens rättigheter.
Men det är ju just barnens rättigheter till båda sina föräldrar som de flesta pappor och pappa-barn-föreningar kämpar för! Till skillnad från många av de radikalfeministiska organisationerna och kvinnojourerna, som främst kämpar för kvinnors rättigheter. Frågan är vad det är som är så skrämmande med att män och pappor nu börjar göra sina röster hörda? Varför blir så många, framför allt kvinnor, upprörda över att pappor vill behandlas på samma sätt som kvinnor när det gäller föräldraskap? Vad är det som är så skrämmande med att barn ska få samma rätt till sina pappor som till sina mammor?
MER INTRESSANT OM: FEMINISM, VÅRDNAD, BARN, PAPPOR, INGRID CARLQVIST
8 kommentarer:
Mmm om jag nu ska försvara Oline Stig en smula så är det så här man måste skriva som recensent om en sådan bok.
Själv har jag också skrivit om Ingrid Carlqvists bok, men undvek då recensionsformen. Jag har jobbat på en liknande redaktion som hon och man måste rätta in sig i tyckandeledet, dvs det sätt som det är gängse att skriva.
När Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda kom ut så skrev Oline på ett helt annat sätt:
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kultur_bocker/bokrecensioner/article404312/Sanningen-och-tystnaden.html
Och om man ska vara välvillig så vill Oline veta mer om denna sak. Hon vill få statistik och att annat ska komma fram, som gynnar föräldrars sak. Och barnens.
Hon har stuckit upp näsan i vinden och känt av hur den blåser. Och den blåser helt klart åt ett annat håll än förut. Men ännu har inte vinden riktigt vänt.
Oline Stig är född 1966, dvs en generation efter mig. Och hon är uppfödd med kvinnoindoktrineringen om hur hemska män är och att allt är deras fel. Det går inte bara att byta tvärt. Det måste komma mera... och det gör det väl också förstår jag ;)
Och det kommer, både för Oline och resten av Sverige, ganska snart komma en rätt tuff puff i atmosfären åt andra hållet.
Även om det inte ändrar luftflödet konstant, så kommer det att hjälpa till markant.
Det gäller att fortsätta oavsett!
Ett tydligt kännetecken för hängivna, känslosamma och starka fäder är att vi förblir så hela livet!
M a o så kämpar vi i ur och skur för alla barns rättigheter till sina föräldrar.
Men bara tillsammans med mammorna kan vi nå målet!
Barns oinskränkta rätt till båda sina föräldrar lika mycket. Villkorslöst!
..något kryptiskt, jag vet, men ni förstår säkert vad jag menar :D
Feminismen har lyckats i sina föresatser att skapa skilsmässorevolution i Sverige. Kärnfamiljen är i stort sett krossad som varit ett annat mål. Nu handlar det om makten över reproduktionen som dom kallar det.
Denna kamp kommer dom att föra med alla medel för att hindra att papporna får "makt" över kvinnor och barn.
Begreppet kärlek finns överhuvud taget inte i dessa extrema människors ordförråd.
Jättebra analys, MX!
Detta har inget att göra med recensionen på boken att göra men jag vill gärna passa på att framföra en önskan till sydsvenskan att skriva om vårdnadstvister som fullkomligt har exploderat de senaste åren, en artikelserie vore på sin plats! Jag tror att det pågår en rättsskandal i Sverige och dess biverkningar kommer klinga många år framöver i form av barns och närståendes lidande. Min farbror har varit i rättstvist i många år - den drivande parten har varit hans före detta sambo som krävt ensam vårdnad (av helt egoistiska skäl) av deras två söner. Fullkomligt normala fädrar berövas sina barn och det är i nästan uteslutande fall kvinnor som kräver ensam vårdnad och domstolar dömer allt som oftast till kvinnors fördel. Sedan en viss lag trädde ikraft för ett par år sedan räcker det att kvinnan hänvisar till att samarbetet inte fungerar föräldrarna emellan..!?? Helt galet, vuxna människor, ta er samman och tänk på era barn - de har rätt till båda sina föräldrar. Helt vansinnigt att kostsamma rättsprocesser får fortgå i samhället - så mkt onödigt lidande för framförallt barnen. Min farbror har idag ingen vårdnad om sina söner (som hunnit bli tonåringar) men de har idag satt ner foten själva och kräver att få komma och bo hos sin pappa varannan vecka. De har fått träffa otaliga psykologer och genomgått mkt lidande pga sin mors hänsynslösa kamp.....
Anonym (varför använder du dig inte av ett nick?);
Precis. Den här metodiska kampen mot pappor drabbar givetvis inte bara barnen och papporna i fråga, utan barnens fastrar, farföräldrar, kusiner och alla andra som finns på pappans sida av släkten.
Det är ju också därför som så många kvinnor finns med i den folkrörelse som håller på att skapas.
För "balansens" skull vill jag än en gång påpeka att alla mammor som söker enskild vårdnad inte är "egomammor" utan kvinnor som försöker/tvingas till gemensam vårdnad med männens motsvarighet "kontrollpapporna". Och tro mig vissa försöker verkligen. Dessa "kontrollpappor" är nämligen inte främst intresserade av ett delat föräldraskap i samförstånd utan vill mycket riktigt ha makt över fru och barn.
Mia!
Naturligtvis har du helt rätt i vad du säger. Det finns egomammor och det finns egopappor. Det finns kontrollmammor och det finns kontrollpappor. Det finns svikarpappor och det finns svikarmammor. Kort sagt, det är ingen större skillnad mellan könen. Och definitivt ingen generell skillnad!
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!