Mammor som kidnappar sina barn och pappor som systematiskt skiljs från dem av Socialtjänsten

Medborgare! Idag kan vi med glädje läsa i Aftonbladet att 4-åriga "Matilda", som i höstas rövades bort av sin mamma, har återfunnits i Danmark. "Matilda" är en i raden av barn som kidnappats av sin mamma efter en lång och uppslitande vårdnadstvist. En vårdnadstvist där mamman gjort allt för att förskjuta pappan och få honom att helt förlora umgänget med sina barn. Precis som i väldigt många av dessa fall så blev även "Matildas" pappa beskylld för att ha begått sexuella övergrepp på sin dotter av mamman. Mönstret går igen. Först kommer anklagelser från mamma om samarbetssvårigheter. När inte det räcker för att förskjuta pappan kommer anklagelser om våld och misshandel. När inte heller det kan beläggas kommer anklagelserna om sexuella övergrepp som ett brev på posten. Ofta räcker någon av dessa falska anklagelser för att myndigheterna ska ge vårdnaden till mamman och avbryta pappans kontakt med barnet.

I "Matildas" fall var så inte fallet. Efter att hennes pappa friats från alla misstankar om sexuella övergrepp och misshandel, vände för en gång skulle Socialtjänsten sina blickar mot mamman och började granska henne. Detta ledde till att man starkt ifrågasatte hennes omsorgsförmåga och tilldelade pappan interimistisk enskild vårdnad. Då försvann mamman med "Matilda"! Efter tre månaders kidnappning har hon nu kommit till rätta igen.

Tyvärr är den här typen av fall inte engångshändelser. Som Medborgarperspektiv berättat om tidigare har journalisten Ingrid Carlqvist nyligen släppt boken Inte utan mina söner som behandlar ett liknande fall. Den handlar om ett autentiskt fall där pappan Georg Pesor i samband med en skiljsmässa blir falskt anklagad för att begår sexuella övergrepp på sina söner. Förutom detta påstår även mamman Ann-Louise Valette att hennes före detta man mordhotat henne och att han är psykiskt sjuk. Det går så långt att sönerna under en tid placeras på familjehem av Socialtjänsten. Efter många års kamp inser myndigheterna till slut att Ann-Louise Valette ljuger och att Georg Pesor är den mest lämpade vårdnadshavaren för pojkarna. Han tilldöms då enskild vårdnad och flyttar med myndigheternas goda minne hem till Australien med sina söner.

Mamman fortsätter dock sin smutsiga kamp. Nu med hjälp från kvinnorjouren Kobra. Tillsammans fortsätter de med smutskastningen och de falska anklagelserna mot Georg Pesor. Nu är det de australiensiska myndigheterna som är deras måltavla. Trots ytterligare utredningar finner man inget fog för anklagelserna. Vid ett av de planerade umgängesbesöken i Sverige kidnappar till slut Ann-Louise Valette sina två söner. De svenska myndigheterna agerar med flathet och polisen lägger inte många strån i kors för att hjälpa Georg Pesor att hitta barnen. Till slut får han själv bege sig till Sverige och söka efter pojkarna. Efter att barnen varit försvunna i ett halvår lokaliserar han dem till morföräldrarnas hus i Västerås. Han kallar på polisen, som kommer till plasten och befriar dem! Nu är de åter tillbaka i Australien och Ann-Louise Valette är dömd till 8 månaders fängelse av Nyköpings Tingsrätt för egenmäktighet med barn. Domen är dock överklagad och ska upp i hovrätten efter nyår.

På sin blogg har Joakim Ramstedt under ett års tid beskrivit hur han behandlats av Socialtjänsten i Kungsbacka och rättsväsendet i sin kamp om att få behålla kontakt med sin dotter Rania. Även i detta fallet har mamman (och mormor) systematiskt anklagat honom för olika former av övergrepp och gjort allt i sin makt för att totalt avskilja honom från dottern. Socialtjänstens handläggare Kristin Bäckstrand, Christina Pettersson och Lotta Anberg har på ett uppenbart sätt ställt sig på mammans sida och tagit till alla medel de kan för att hjälpa henne.

Tyvärr är denna typ av agerande från Socialtjänstens sida betydligt vanligare än motsatsen. Socialtjänsten står till mammornas tjänst och papporna blir systematiskt diskriminerade i vårdnadstvister. Antalet fall där pappan blir bortmotad och avskuren med Socialtjänstens hjälp är många många många. Hur många vet nog ingen i dagsläget, men på den nya sajten minpappa.nu har man dragit igång ett upprop för att samla in namn (och berättelser) från alla de pappor som blivit helt eller delvis fråntagna kontakten med sina barn. Där kan man läsa om flera fall av pappor som blivit utsatta för myndigheternas kränkande behandling. Att rätten dömmer i mammornas favör i mer än 90 procent av alla vårdnadstvister visar att det inte är ett fåtal pappor som är drabbade.

Linköpings största tidning Corren har nyligen publicerat ett par uppmärksammade artiklarna i sin lördagsbilaga Paus om papporna som vill vara med sina barn, men som inte får det. Här redogör ett antal frånskilda pappor (och en farmor) vad de råkat ut för i sina kontakter med myndigheterna i samband med vårdnadstvister och hur mammorna konsekvent har gynnats.

Man kan bara fråga sig vad det är som driver Socialtjänsten och rättsväsendet att systematiskt gå mammans ärenden och göra allt i sin makt för att skilja pappor som vill vara pappor från sina barn.

Uppdaterad 2010-04-15 efter önskan från Saknade Barns Nätverk.

MER INTRESSANT OM: INGRID CARLQVIST, SOCIALTJÄNSTEN, KIDNAPPNING, BARN