Medborgare! Att det är illa ställt med rättssäkerheten i Sverige är knappast någon nyhet. Och inte förbättras förtroendet när justitieminister Beatrice Asks presenterar mandatsperiodens sämsta idé, nämligen att misstänkta sexköpare ska hängas ut offentligt genom att skicka hem delgivningsbrev i lila kuvert, så att hela familjen vet vad pappa är misstänkt för. Ja, för tydligen är det bara män som köper sex i Beatrice Asks lilla värld, men sådan är tyvärr synen allt för ofta inom den radikalfeministiska statsmakten. Många har dock reagerat på Beatrice Asks förslag och påpekat att det är oacceptabelt ur både integritets- och rättssäkerhetssynpunkt. Att så tydligt peka ut någon som bara är misstänkt, dessutom för ett brott som inte är särskilt grovt, är inte förenligt med de grundläggande rättsprinciper. Tyvärr har det under åren visat sig vara oerhört enkelt att peka ut och falskt anklaga personer för just sexbrott i Sverige. Ett antal uppmärksammade fall där de utpekade blivit dömda till långa fängelsestraff har uppdagats. Vem minns inte Södertäljefallet? Det började med att en ung flicka anklagade sina båda föräldrar för att själva begå sexuella övergrepp mot henne. Med tiden växte historien och flickan anklagade även sina föräldrar för att ha ingått i en sadistisk grupp med förgreningar högt upp i samhället. En grupp som systematiskt skulle ha begått kollektiva sexuella övergrepp mot flera barn och dessutom ha mördat flera av dem. Trots att polisen gjorde omfattande undersökningar av de platser där övergreppen skulle ha skett och där barn skulle ha begravts kunde inga spår efter någondera hittas. Målet var uppe i både tingsrätten, hovrätten och slutligen i högsta domstolen. Slutligen dömdes pappan till fem års fängelse och mamman friades.
Allt tyder dock på att det var flickans fostermamma, Birgitta Allmo, som utsatte flickan för psykisk indoktrinering och som fick henne att berätta de mest häpnadsväckande historier. Detta har Max Scharnberg kommit fram till efter att ha granskat fallet och publicerat slutsatserna i en vetenskaplig uppsats. Någon riktig upprättelse har dock flickans föräldrar aldrig fått. De fick sina liv förstörda av ett rättssystem som inte förmådde se igenom de falska anklagelser som föll över Södertäljeflickans läppar. Anklagelser som egentligen kom ur fostermamman Birgitta Allmos mun.
Vem minns inte fallet Ulf, där Bo Larsson dömdes till 8 års fängelse för sexuella övergrepp mot sin egen dotter? Bo Larsson satt av 3 år innan journalisten Hannes Råstam på SVT Uppdrag Granskning tog sig an hans fall och hjälpte honom att bli fri. Det visade sig att rättsväsendet inte fungerat på en enda punkt i detta fall. Det var inte bara polisutredningen som var ytterst bristfällig. Det förekom även en falsk terapeut som vittnade i fallet och försvarsadvokatens insatts var ytterst lam.
Efter granskning av Hannes Råstam visade det sig att åklagaren och polisutredarna i flera år undanhållit tusentals sidor av dokument med bevis som kunde fastställa Bo Larssons oskuld. När detta uppdagades ljög dessutom polismästaren och hävdade att dokumenten inte existerade. När väl dokumenten kom fram friades Bo Larsson av hovrätten. Övergreppen mot dottern hade inte ägt rum. Allt visade sig vara fria fantasier från dotterns sida, som hon med hjälp av terapeuter, poliser och åklagare paketerade till en trovärdig, men falsk, historia som fick hennes egen pappa och en annan äldre man dömda till fängelse i åtta år! Bo Larsson fick till slut upprättelse, men den andre äldre mannen hann dö i fängelset innan Hannes Råstam avslöjat att allt var falska anklagelser.
Tyvärr verkar det vara i princip riskfritt att falskanklaga en annan person för sexualbrott. Varken Södertäljeflickan, fostermamman eller Bo Larssons dotter har en fått åtal väckt mot sig för falsk angivelse. Än mindre har de dömts till fängelse för sina brott.
Nyligen erkände en 16-årig flicka att hon riktat en falsk anklagelse om gruppvåldtäkt mot sin förra pojkvän. Hon dömdes av Varbergs tingsrätt för falsk tillvitelse, men hon fick inget som helst straff! Tingsrätten ansåg att omständigheterna var "särpräglade" och "förmildrande". Vem tror att tingsrätten hade gjort samma bedömning om pojkvännen om det inte avslöjats att hon ljög? Han hade fått skaka galler i minst två år och fått sämsta möjliga start på vuxenlivet.
För en tid sedan rapporterades om ett liknande fall i Skåne. En flicka hittades bunden i en stuga i Kristianstadstrakten och hon pekade ut en person som skulle ha kidnappat henne. Med tiden visade det sig att hon själv hade iscensatt hela historien och falskt pekat ut en person som skyldig!
Dagens Nyheter skriver idag om Hanna och om hur hon anklagade sin mamma och pappa för grova övergrepp. Både två blev åtalade, han för grova sexuella övergrepp mot dottern ända sedan förskoleåldern och även för tortyrliknande misshandel, hon för att ha misshandlat dottern med knytnävsslag i ansiktet. Trots att både mamman och pappan kunde visa att flera av anklagelserna från dottern inte stämde dömde tingsrätten pappan till fem års fängelse. De ansåg att Hannas berättelse, trots de uppenbara fel som fanns, var trovärdig!
Efter tingsrättens dom fortsatte dock Hanna att berätta om nya brutala övergrepp. Den här gången gick det att bevisa att hennes berättelse inte var sann, bland annat kunde pappan visa att han hade haft flera kundbesök i sitt företag samtidigt som han skulle ha utsatt Hanna för övergrepp. De mobilsamtal och e-postmeddelanden som Hanna berättade om visade sig inte existera. Detta fick åklagaren att yrkade att hovrätten skulle fria föräldrarna och till slut blev så också fallet!
Istället står nu för första gången i Sveriges historia en person, som falskt anklagat sina föräldrar för att ha begått sexuella övergrepp mot denna, själv åtalad för falsk angivelse. Ett brott som kan ge upp till två års fängelse. Enligt jurister så talar dock Hannas ungdom för att straffet blir betydligt mildare.
Det är på tiden att de personer som falskt anklagar andra människor för så grova brott som sexuella övergrepp och misshandel själv ställs till svars för det de gjort. Tyvärr är straffskalan allt för låg i fall som detta. Naturligtvis borde en person som falskt anklagar en annan dömas till samma straff som vad det anklagade brottet hade gett. Som det är nu verkar det vara i princip riskfritt att falskt anklaga andra för grova brott. Det är naturligtvis rättsvidrigt. Men tyvärr verkar det inte vara speciellt angeläget från politiskt håll att rätta till detta. Tvärtom tyder Beatrice Asks agerande på att rättssäkerheten har väldigt låg prioritet inom justitiedepartementet.
Vi behöver en justitieminister som sätter rättssäkerheten högt! Inte en som ytterligare undergräver den!
Se även detta reportage från TV8 (via HAX).
MER INTRESSANT OM: BEATRICE ASK, FALSKA ANKLAGELSER, SEXBROTT, FEMINISM










