Medborgare! I ännu en av alla opinionsundersökningar noteras ett rekordlågt väljarstöd för Socialdemokraterna. Endast 25,3 procent av väljarna lägger numera sin röst på det forna statsbärande partiet. Samtidigt är också förtroendet för partiordförande Håkan Juholt kört i botten efter en höst präglad av bidragskorruption, ogenomtänkta utspel och internt myglande med budgetpropositionen. Inte har det heller blivit bättre av att rosornas krig härjar inför öppen ridå. Senast i raden att sticka kniven i ryggen på Håkan Juholt är tydligen Ylva Johansson, som på sin blogg beskyller Håkan Juholt för det socialdemokratiska förfallet. Frustrationen är onekligen stor inom partiet och allt fler av högdjuren positionerar sig uppenbarligen inför framtiden. Även om det också finns de som sluter upp kring partiordföranden och kräver stopp för ytterligare Juholtkritik.
Men det socialdemokratiska förfallet började inte med Håkan Juholt. Det började inte ens under Mona Sahlins tid. Det började långt tidigare. Det har bara blivit allt mer synligt med tiden och än mer synligt blir det när det hela sker inför öppen ridå. I bloggosfären hugger socialdemokraterna varandra i halsen. I Aftonbladet hugger ledarredaktionen och Lena Mellin dagligen Håkan Juholt i halsen. Dolkstöt efter dolkstöt.
Blodet rinner i allt stridare strömmar från den sargade röda rosen.
Många är de som under åren kommit att tjäna sitt levebröd på det Socialdemokratiska partiet. När nu stödet sjunker i rask takt gäller det att med alla medel hålla sig kvar över vattenlinjen på det sjunkande skeppet och att klättra så högt upp i riggen som möjligt. För det finns en stor risk att partipengarna inte längre kommer att räcker till alla de som blir kvar vid årorna och vid rodret eller än värre nere i kabyssen.
Samtidigt kan flera av de övriga partierna luta sig tillbaka och se det egna väljarstödet öka, trots att man inte lyft ett handtag för att göra livet bättre för väljarna. Tvärtom karakteriseras även de övriga partierna av samma typ av interna förljugenhet som Socialdemokraterna. Det är samma typ av politiska broilers som klamrat sig fast vid makten i alla partierna.
Senare i veckan ska Vänsterpartiet välja ny partiledare. Med största sannolikhet blir det Östermalmsvänsterns Jonas Sjöstedt som tar över efter Lars Ohly. Då får väljarna ännu en hycklande broiler att lägga sin röst på. Utåt sett är Jonas Sjöstedt den ödmjuke och förtroendeingivande arbetargrabben, men det var länge sedan han fick ens antydan till skit under naglarna. Efter cirka tio år som EU-parlamentariker i Bryssel flyttade han 2006 till New York, där hans fru Ann Måwe arbetade som svensk diplomat på FN. När de kom tillbaka till Sverige 2010 bosatte de sig på Östermalm i Stockholm, så långt bort som möjligt från de arbetare han förväntar sig ska rösta på honom!
Men med tanke på Socialdemokraternas förfall så kan nog även Östermalmsvänstern för många ses som ett mer attraktivt alternativ än rosornas krig.
Miljöpartiet verkar dock vara de som hittills tjänat mest på det socialdemokratiska förfallet. Partiet har blivit allt starkare, framför allt i storstäderna. En stor del av de nya sympatisörerna kommer från Socialdemokraterna. Varför kan man fråga sig? Antagligen i brist på andra vettiga vänsteralternativ? För inte har de två nya språkbroilerna, pojkvasken Gustav Fridolin och osynlige Åsa Romson, gjort något för att aktivt locka väljare till partiet. Men kanske är det just detta som är knepet? Om man kniper käft så riskerar man, till skillnad från Håkan Juholt, inte heller att skrämma bort några potentiella väljare.
Höger om blockgränsen är det tyvärr inte mycket bättre.
Centern fick i höstas sin egen lilla broiler som partiledare när floskeldrottningen Annie Lööf tog över efter Maud Olofsson. Men Stureplanscentern lilla drottning verkar inte gå hem hos väljarna. För allt som hittills producerats är bara floskler och åter floskler. Sådant ser väljarna igenom. Inte underligt då att stödet börjat sjunka och allt mer närmar sig 4%-spärren.
Sedan finns det visst ett parti som heter Folkpartiet också. Men när någon hörde något från dem senast är dock oklart. Finns de fortfarande kvar? Väljarna verkar av någon anledning tro det, då Folkpartiet får ungefär samma stöd som floskelCentern.
Kristdemokraterna ägnar sig mest åt interna stridigheter, där Mats Odell och Göran Hägglund gör upp om vem som ska leda det allt mindre partiet. Där är det dock inte två broilers som är alternativen, utan två gamla sega tuppar. Verklighetens folk verkar dock Kristdemokraterna helt ha glömt bort.
I lugn och ro kan statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg se stödet öka för Moderaterna, utan att behöva lyfta ett finger. Det behövs inte längre några jobbskatteavdrag för att locka nya väljare. Numera får man automatiskt ny väljare, trots att man mot alla frihetliga ideal ökar övervakningen av folket!
Det finns inte längre någon riktig opposition. Det finns inte längre några riktiga alternativ för medborgarna. Det finns inte längre någon riktig demokrati. Det finns bara politiska broilers som inte har någon som helst kontakt med vanligt folk, utan enbart ser till sitt eget bästa.
Sådan ser tyvärr medborgarnas vardag ut i spåren av det socialdemokratiska förfallet.
Uppdatering: Missa inte Anybody's klockrena sammanfattning av det socialdemokratiska förfallet - förvärvarna, ärvarna och fördärvarna!
AB1 AB2 DN1 DN2 DN3 DN4 Ex1 Ex2 Ex3 Ex4 Ex5 GP1 GP2 GP3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SR1
MER INTRESSANT OM: SOCIALDEMOKRATERNA, HÅKAN JUHOLT, ROSORNAS KRIG, POLITIK
Fredagsmys: Sista flighten på Bromma
19 timmar sedan
10 kommentarer:
Hur mycket jag än ogillat sossarna och avskyr vänstern så är jag precis som dig inte något vidare förtjust i andra sidan heller (även om de ligger mig närmare ideologiskt sett). Att det inte finns någon vettig opposition är dåligt för Sverige.
Välkommen i gänget bland oss andra cuniska gubbar! Att Sjöstedt är en Östermalnsvänster visste jag inte. Tack för den informationen.
Suveränt bra skrivet!
Problemet med våra politiker generellt sett tror jag är att de har alla dessa "strategiska rådgivare" som förklarar för dem hur de ska uppföra sig och vad de ska säga. Tyvärr ser vanligt folk igenom de där trixen och längtar efter rak och ärlig kommunikation. Det är åtminstone vad jag tror.
Maud Olofsson är f ö en politiker som jag har en grym respekt för, men det verkar jag vara väldigt ensam om :-)
Mathias!
Så sant! Det är aldrig bra om det inte finns en stark opposition. Medborgarna måste ha tydliga alternativ att välja mellan. Finns inte det så är inte demokratin mycket värd.
Dacke!
Tusen tack för välkomnandet i gubbgänget! Att Jonas Sjöstedt bor på Östermalm är det nog inte många som känner till. Det är ju inte direkt något som vänstermedia gärna vill berätta för de potentiella väljarna.
Anna1!
Det ligger nog en hel del i det du påpekar om alla dessa rådgivarna som styr och ställer bakom kulisserna. De tror att de kan styra hur politikerna ska uppfattas av vanligt folk, men med tiden ser man snart igenom den falska fasaden. Rak och ärlig kommunikation är den enda vägen för långsiktigt förtroende.
Angående knivhuggen på Juholt:
Jag tror inte feministerna i socialdemokratiska partiet ger sig förrän han avgått och blivit ersatt av en femininst och kvinna, tex Ylva.....
Jag fattar inte hur sossarna inom partiet tänker.... Själv har jag övergett deras velande efter att ha slentrian röstat på dem i många år. Skall det vara så j*vla svårt att ta fram en rak, tydlig politisk linje och stå för den? På riktigt alltså, och inte bara med fina floskler? Istället för att missta oss väljare som korkade idioter? Det syns tydligt hos oss väljare hur sossarna svänger som en vindflöjel och försöker fiska in så många som möjligt i sin håv, vilket gör att de tappar trovärdigheten helt och hållet i stället. Hur de talar om vänsterpolitik samtidigt som de bedriver högerpolitik? Hur de säger att vi solidariskt skall betala skatt till de mindre bemedlade, samtidigt som sossehöjdarna själva utnyttjar systemet till max? Tror de inte att vi väljare har genomskådat den roffarmentalitet som råder inom partiet? Detta förfall kan de inte skylla på Juholt, det började redan då Kjell-Olof Felt och Co privatiserade bankerna och började sälja ut statliga bolag.... De har sakta men säkert grävt sin egen grav genom sitt sätt att tala om en politik och bedriva en annan..... Jag citerar Mona Sahlin efter ett av sina nederlag: "Väljarna har inte förstått vad vi socialdemokrater står för".... -Jorå Mona, det är precis det vi har gjort, och fler och fler blir vi, det är därför era siffror sjunker mer och mer.....
Fast EN sak har de åtminstonde lyckats bra med: tack vare sin nationalfeminism har de likt andra totalitära stater lyckats slå split mellan män och kvinnor så vi bekämpar varann istället för att stå enade mot deras dumheter, även om fler och fler äntligen börjar vakna upp ur dvalan......
Jättebra skrivit!
Sossarna borde sparka feministerna i röven, ta fram kompassen och hitta tillbaka till sina rötter och varför inte samtidigt skaffa sig en politik som är folkligt förankrad.
Ps.
Nu råkar jag gilla Anders Borg trots att han är feminist och tillhör Alliansen.
//barfota
Skicka en kommentar
Medborgarperspektiv tar inget som helst juridiskt ansvar för andras kommentarer. Var och en ansvarar själv för vad de skriver samt hur de uttrycker sig!