Den ojämställda genusvetenskap

Medborgare! För något år sedan sammanställde Matte Matik hur stor andelen kvinnor respektive män det var inom de genusvetenskapliga institutionerna på landets universitet. Detta för att se om de själv levde upp till det jämställdhetsmål som de så ofta propagerar för, det vill säga att könsrepresentationen på arbetsplatserna ska vara 50/50 för att det ska kallas jämställt. Men det visade sig att det var riktigt ojämställt i Genus-Sverige! Resultatet av hans sammaställning visade nämligen att av 156 anställda var bara 12 män. Det vill säga att endast 8 procent av de anställda på de Genusvetenskaliga institutionerna var män. Det är faktiskt långt mycket sämre än andelen kvinnor i börsbolagens styrelser (cirka 22 procent) och tyvärr heller inte det enda exemplet på att jämställdhet inte verkar vara feministernas starkaste sida.

Med tanke på att det i spåren efter det norska TV-programmet ”Hjernevask” (se här) nu är allt fler, så som Pelle Billing på sin blogg och på Newsmill samt Johan Ingerö i SvD, som öppet börjar kritisera genusvetenskapens och dess allt mer döda teori om könsmaktsordningen, så kanske det kan vara av intresse att återigen granska hur det står till med den kvantitativa jämställdheten på de institutioner som bedriver Jeopardy-forskning inom genusvetenskap. Har de släppt in männen på sina domäner?

Vid Umeå Universitet finns Umeå Centrum för Genusstudier (UCGS), som leds av föreståndaren Ann Öhman. I deras sammanställning av personalen framgår att det totalt finns 23 anställda. Av dessa är bara en enda man! Han är dessutom den enda som bara presenteras som ”övrig/annan befattning”. Alla övriga kvinnor presenteras med titel eller befattning.

På Uppsala Universitet finns en av de största institutionerna för genusforskning. Vid Centrum för Genusvetenskap finns idag 49 anställda, varav 9 är män.

Även lilla Karlstad Universitet håller sig med en avdelning för genusvetenskap. Där finns total 16 anställda, varav 4 är män.

Lärarna i genusvetenskap vid Örebro Universitet bedriver sin forskning inom ramen för forskargruppen Centrum för Feministiska Samhällsstuider (CFS). Totalt finns 26 medverkande i forskargruppen, varav endast 3 är män.

Vid Stockholms Universitet leds den genusvetenskapliga forskningen av professor Barbro Blehr. Av de 11 anställda finns endast en man. Han tillhör dessutom den administrativa personalen och medverkar därmed inte i forskningen och utbildningen av studenterna.

På Södertörns Högskola är man stolta över att presentera genusvetenskapen som ett brett och tvärvetenskapligt forskningsfält som grundar sig på flera decenniers feministisk forskning. Man är alltså öppna med att genusvetenskapen är den feministiska ideologins akademiska ansikte. Här finns 10 anställda, alla kvinnor!

Vid Linköpings Universitet finns Tema Genus, som leds av professor Nina Lykke. När man sammaställer könen på personalen så framgår det att det endast finns 4 män bland de 40 medarbetarna.

På Göteborgs Universitet bedrivs den genusvetenskapliga forskningen inom Institutionen för Kulturvetenskaper. 9 de anställda vid institutionen sysslar uttryckligen med genusvetenskap. Alla kvinnor, ingen man.

Vid Göteborgs Universitet finns även det Nationella Sekretariatet för Genusvetenskap, som har som uppdrag att analysera, informera och samordna genusforskning på nationell basis. Där arbetar totalt 10 personer, varav 2 är män.

Lunds Universitet håller sig också med ett Centrum för Genusvetenskap, där bland annat den välkände manshataren Tiina Rosenberg är verksam. Av de totalt 25 anställda är endast en man.

När man summerar alla anställda så kan man konstatera att det totalt finns 219 anställda vid de genusvetenskapliga institutionerna i Sverige. Av dessa är endast 25 män, alltså ungefär 11 procent.

Även om siffrorna är lite bättre än tidigare så är representationen av män betydligt sämre inom de genusvetenskapliga institutionerna än vad representationen av kvinnor är inom börsbolagens styrelser. Ändå beklagar sig nästan dagligen samma genusvetare och deras övriga feministiska vänner över att näringslivet är så ojämställt och kräver kvotering av kvinnor till företagens styrelser.

Den feministiska dubbelmoralen upphör aldrig att förvåna. Man undrar ju varför genusvetarna inte börjar med att genuscertifiera sina egna institutioner...

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, JÄMSTÄLLDHET, KVOTERING, GENUSVETENSKAP