Ett rättsosäkert rättssystem

Medborgare! Nu får Julian Assange och hans engelska försvarsadvokater stöd i deras kritik mot det svenska rättssystemet. Det är advokaterna Jens Lapidus och Johan Åkermark som gemensamt skrivit en debattartikel på DN Debatt. De ger på flera viktiga punkter Julian Assange rätt i kritiken, bland annat vad gäller häktningsreglerna, nämndemännen och den slentrianmässiga sekretessen när rättegångar hålls bakom lyckta dörrar. Jens Lapidus och Johan Åkermark pekar även på att det är lätt för de som verkar i systemet att blir hemmablinda. Som en parallell nämner de att den gängse bilden fram tills för ett par år sedan var att Sverige inte led av korruption, men i och med Systembolagshärvan och Göteborgshärvan har det uppdagats att så inte alls är fallet.

De två anklagande kvinnornas målsägarbiträde, Claes Borgström, går naturligtvis i taket och tycker att det är ytterst olyckligt att Jens Lapidus och Johan Åkermark använder Julian Assange som murbräcka för att uppmärksamma brister i rättssystemet. Claes Borgström verkar dock plötsligt ha glömt att han själv deltog i #prataomdet och dess smutskastningskampanj mot Julian Assange. I sak instämmer han dock med att det finns brister i den svenska rättssystemet.

Juristen förtydligar på ett bra sätt vad Julian Assanges och flera andras kritik mot det svenska rättssystemet handlar om i detalj. Han spaltar upp det i följande punkter:

Häktingsinstitutet: Det finns stora brister när en misstänkt häktas. Prövningen i domstol är mest en formalitet där försvarsadvokaten först på väg in i rättssalen får ta del av åklagarens skäl till häktning och inte har någon reell möjlighet att försvara den misstänkte. Istället går domstolen slentrianmässigt på åklagarens muntliga framställan, som ofta inte ens har några stöd i form av dokument eller andra objektiva underlag. Detta leder i sin tur till att den misstänkte kan hållas frihetsberövad utan någon rättegång eller prövning i skuldfrågan under mycket lång tid. Det finns flera exempel på misstänkta som suttit häktade i isoleringscell i år, utan att ärendet sedan har gått vidare till åtal!

Nämndemännen: Att Sverige har ett system där de som dömer delvis består av politiskt tillsatta nämndemän har uppmärksammats som ett problem av andra än Julian Assange. I och med att Sverigedemokraterna och andra extremistpartier fått allt större stöd och därmed tagit plats i de svenska tingsätterna har även de traditionella politiska partierna insett att detta kan påverka rättssäkerheten. Men sanningen är att det är lika illa med politiskt tillsatta nämndemän från Socialdemokraterna eller Folkpartiet som från Sverigedemokraterna. Enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter ska domstolen vara "oberoende" och "opartiskhet". Det kravet har Sverige svårt att uppfylla så länge nämndemännen tillsätts på politiska grunder.

Översättning av dokument: Enligt Europakonventionen är det även en minimirättighet för den som anklagas för ett brott, att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom. Men i Sverige görs trots detta regelmässigt inga översättningar av förundersökningsprotokoll till den misstänktes språk.

Obalansen mellan parterna: Det råder en enorm obalans mellan de resurser som målsägarsidan har och de resurser som ges till den svarandes sida. Åklagaren ska enligt lagen vara oberoende, men är i realiteten en integrerad del av målsägarsidan. Åklagaren har dessutom en stab av poliser som biträder i brottsutredningen. Dessutom har åklagaren under hela utredningstiden full insyn i utredningen, medan den hemlighålls för försvararen. I mål med häktade har åklagaren ofta månader på sig att med biträde av poliser läsa in sig på utredningsmaterialet. Försvararen får däremot förundersökningen presenterad för sig kort tid innan en huvudförhandling måste äga rum.

Ytterligare en obalans är att den misstänkte hålls inlåst bakom lås och bom, utan möjlighet att kommunicera med omvärlden, medans målsägande fritt kan röra sig i samhället, tala ihop sig med vittnen samt planera för den kommande rättegången.

I sexualbrottsmål finns än fler problem. Ett är att rättssystemet lätt kan utnyttjas för privata vendettor av försmådda kvinnor (precis som verkar ha skett i Julian Assanges fall). Genom att utnyttja att våldtäkt och andra sexbrott faller under allmänt åtal är det enkelt, och i den närmaste riskfritt, att som kvinna falskanmäla en man för att på så sätt hämnas på honom. Tyvärr finns det många exempel där samhället på detta vis medverkat till att hjälpa de som falskanklagar att slänga oskyldiga i fängelse.

Även om det skulle uppenbaras att anmälan är falsk så kommer detta enbart att leda till att åtalet läggs ner och ärendet avskrivs. Risken att den som gjort falskanmälan ska åtalas för falsk tillvitelse är ytterst liten. Åklagarna rycker normalt bara på axlarna och hur troligt är det att den anklagade själv orkar driva ett enskilt ärendet efter att just ha spenderat månader isolerad i en cell utan att få kommunicera med omvärlden?

Om åtalet däremot går vidare till domstol så sker dessutom, precis om Julian Assange kritiserat, rättegången bakom lyckta dörrar utan möjlighet för allmänheten att ta del av åtal, bevis och vittnesmål. Det är ytterst förkastligt att utomstående inte har någon reell möjlighet att granska vad som sker i rättssalen och på vilka grunder som domstolen tar sina beslut.

Detta är bara några av de punkter som visar att den svenska rättssystemet är helt uppfuckat.

EX RT SvD1 SvD2 SvD3
MER INTRESSANT OM: RÄTTSSÄKERHET, RÄTTSSYSTEMET, JULIAN ASSANGE, JURIDIK