Medborgare! Den skatt som medborgarna betalar varierar kraftigt över landet. Dels skiljer landstingsskatten från landsting till landsting, men framför allt varierar kommunalskatten rejält från kommun till kommun. Trots att kommunerna själva har rätt att besluta om vilken skatt de skall ta ut av sina medborgare så har de inte rätt att själva besluta om vilken service de skall ge sina medborgare. Mycket av detta styrs av direktiv och lagar som stiftas av Riksdagen. Kommunerna är skyldiga att upprätthålla skola, äldreomsorg, barnomsorg och annan kommunal service som uppfyller statens direktiv. Naturligtvis är det betydligt svårare för en kommun i glesbygden med en åldrande befolkning att uppfylla dessa direktiv, speciellt som andelen arbetande skattebetalare är betydligt färre där än i storstäderna. Följden blir därför att dessa kommunerna höja kommunalskatten för att kunna uppfylla statens direktiv och lagar. För att råda viss bot på de skillnader i demografi som finns i landets kommuner har staten därför skapat ett skatteutjämningssystem där rika storstadskommuner får betala till de fattigare kommunerna. I dagens Svenska Dagbladet kritiserar Johnny Munkhammar detta system och frågar sig om en sådan centralplanering inte innebär att en naturlig process av omvandling i landet bromsas. Han frågar sig också om det inte finns en risk att en regions framgång mer avgörs vilka bidrag den kan locka till sig snarare än hur bra företagsklimat den har? Detta är naturligtvis intressanta frågor, men hur stor förmåga har verkligen en kommun att påverka dessa företagsklimat?
Kommuner har ingen som helst beskattningsrätt på företag. Det är till fullo styrt av staten. Kommunerna kan på sin höjd hjälpa företag med infrastukturella frågor, som att tillhandahålla tomtmark, och bra kommunikationer inom kommunen. Dessutom har de tillsynsplikt inom ett antal områden, men även där måste de uppfylla direktiv från staten. Att sköta detta så effektivt och smidigt som möjligt är naturligtvis ett sätt att förenkla för företagen, men kommunerna kan knappast tulla på kraven som staten ställer på företagen för att hjälpa dem.
Nej, det som verkligen skulle likställa kommunernas möjligheter att förbättra företagsklimaten är snarare att ta bort den kommunala skatterätten och införa en enhetlig skattesats för hela landen. Därefter kan inbetalda skattemedel fördelas lika mellan kommunerna beroende på folkmängd och demografi. De kommuner som då är effektivast att uppfylla de statliga direktiven och lagarna kommer att ha mest pengar kvar för att ge medborgarna ytterligare service, som badhus, sportarenor, kulturhus och bättre infrastruktur för företagen.
Företagsklimatet ska naturligtvis förbättras genom statens försorg. Detta genom att det ska vara mer attraktivt att investera och driva företag i Sverige än andra länder. Detta oberoende av vilken kommun i landet som företaget väljer att lokalisera sig i!
