14 oktober 2009

Kvoter mera, eller mindre!?

Medborgare! Under flera år har feminister och andra representanter ur åsiktseliten talat sig varma för kvotering som ett sätt att nå jämställdhet mellan könen. Speciellt i samband med könsfördelningen i börsbolagens styrelser har kvotering förordats. I Norge har detta till och med införts som lag, minst 40 procent av styrelsemedlemmarna måste vara kvinnor. Detta har lett till att ett fåtal norska damer numera sitter i ett flertal av börsbolagens styrelser i Norge. I Sverige har vi under många år sett exempel på kvotering (eller positiv särbehandling som det ofta kallas) i samband med rekrytering. Många annonserar att "vi gärna ser kvinnliga sökande". Inom utbildningsväsentet har man under ett antal år också försökt utjämna könsfördelningen av studenterna med hjälp av liknande metoder. Vi lika meriter har den med underrepresenterat kön tagits in på utbildningen istället för att lotta på lika villkor. Merparten av alla universitet och högskolor använder sig av denna typ av kvotering i samband med antagandet av nya studenter.

I mars blev dock SLU fällt av Uppsala tingsrätt för att genom viktad lottning ha låtit män få företräde på veterinärlinjen. Domen har dock överklagats av staten och saken ska pröva av hovrätten senare i höst. Innan SLU blev fällda av tingsrätten hade redan dåvarande JämO fastslagit att SLU brutit mot diskrimineringsförbudet.

Många fler sökande som inte kommit in på olika utbildningar har anmält detta till JämO och dess efterföljare Diskrimineringsombudsmannen (DO). Framförallt är det kvinnor som inte blivit antagna som anmält detta till DO. Att det är kvinnor som missgynnats beror på att fler kvinnor än män söker sig till universiteten och därmed finns det ofta ett underskott av män inom många av utbildningarna. Dessutom har kvinnor högre betyg i genomsnitt än män. Detta tillsammans gör att det ofta är män som kvoteras in på de sista intagningsplatserna med lägst betygskrav.

Idag skriver Centrum för rättvisa (CFR) på DN Debatt att de stämmer Lunds Universitet för olaga könsdiskriminering i 31 fall och att man samtidigt anmäler Diskrimineringsombudsmannen till Justitieombudsmannen (JO). Det är 31 unga kvinnor som i en grupptalan stämmer Lunds Universitet eftersom de anser att de i samband med ansökan till psykologutbildningen på ett olagligt sätt blivit förbigångna av män som automatiskt fått förtur. Kvinnorna anmäler samtidigt DO eftersom denne beslutat att inte driva fall där sökande till högskolan diskriminerats på grund av kön. DO motivering till att inte driva fallen är att man vill invänta Högsta Domstolens utslag i den pågående processen mot SLU.

Centrum för rättvisa tycker att DO undergräver diskrimineringsskyddet för sökande till högskolan och drar slutsatsen att detta sker "eftersom DO i själva verket tycker att det är bra att högskolorna väljer studenter efter kön - den jämna könsfördelningen blir ett viktigare mål än lika rättigheter och möjligheter oavsett kön".

Vilket kön får man kvotera? När man nu har börjat tillämpa den typ kvotering som feminister så länge talat sig varma för så är det plötsligt inte lika positivt längre. I varje fall inte om det är män som drar nytta av den!

Nej, kvotering är diskriminering, oavsett hur den används och vilken grupp som gynnas eller missgynnas! När man sätter grupptillhörighet i fokus istället för individen så blir denne enbart betraktad som ett objekt och en representant för gruppen den anses tillhöra. Och i samma ögonblick som individperspektivet försvinner så försvinner även mänskligheten och empatin ur samhällsystemet. Vill vi verkligen ha ett kallt samhälle där människor betraktas som objekt och representater för diverse grupper? Eller vill vi ha ett samhälle där varje människa betraktas som den unika individ som denne är?

Medborgarperspektiv vill definitivt ha det senare. Därför ska vi inte kvotera mer, utan mindre och helst inte alls!

MER INTRESSANT OM: , , , , ,

13 oktober 2009

Göran Hägglund sparkar stjärt igen och verklighetens folk jublar

Medborgare! Under ett tal på Kristdemokraternas personaldag i måndags utvidgade Göran Hägglund sin syn på hur samhället har utvecklats under de senaste decenierna och hur åsiktseliten allt mer har främjat sig från vanlig folk och deras verklighet. Göran Hägglund pekar på att detta är en elit, bestående av ledarskribenter, politiker och krönikörer, som hyser ett förakt för vanligt folk och som bekräftar sig själv genom att lägga andras liv tillrätta och förstöra det offentliga samtalet med nonsens och kommissariefasoner. Han pekar vidare på att denna åsiktselit är fångad i en vänsterradikal låtsasvärld som befinner sig långt från den vardag där vanligt folk lever.

Många som kritiserar Göran Hägglund förstår inte vad han menar med verklighetens folk. En del verkar enbart se Hägglunds tal om radikalvänsterns åsiktselitns syn på vanligt folk som ett populistiskt utspel eller som någon form av kulturförakt. Andra, som Helle Klein, drar åter igen paralleller med nazisterna – om man inte tänker och tycker som Helle så är man nämligen nazist! Sanningen är nog snarare den att Hägglund och den Kristdemokratiska ledningen noterat att Moderaterna har lämnat platsen som ett friheterligt och tolerant konservativt parti öppen i sin strävan efter att bli ett statsbärande mittenalternativ. Tanken är att Hägglunds angrepp mot den vänsterradikala kultureliten under de senaste månaderna ska väcka partiet att ta fram nya förslag som ska öka vanligt folks frihet att leva sitt vardagsliv. Det finns nämligen en allt större grupp i samhället som vill bort från alla lagar, regler, tvång och konformitet. En grupp som vill leva sitt liv efter eget huvud, utan att bli skrivna på näsan av den vänsterradikala åsiktspolisen.

Att det finns många som känner igen sig i Göran Hägglunds beskrivning av både verklighetens folk och den åsiktselit som dikterar vad som är politiskt korrekt visar om inte annat många av kommentarerna i Dagens Nyheter.

Patrik (16:54, 12 oktober 2009) skriver:

”Jag är vanlig: heterosexuell, medelinkomsttagare, har endast gymnasieutbildning, är bosatt i medelstor svensk kommun, åker till Medelhavet på sommaren och Sälen på vintern, spelar fotboll med grabbarna en kväll i veckan, resten av kvällarna går åt att skjutsa barnen, har sex alltför sällan numera, läser nåt av Mankell på semstern, tittar på Rapport och nån amerikansk TV-serie, fuskar lite med deklarationen och dricker vitt vin med räkor på fredagkvällar. Det känns toppen att det finns en politiker som faktiskt tycker att mitt sätt att leva är OK. Har länge saknat det! /P”
Lasse2 (17:01, 12 oktober 2009) skriver:

”Jag har aldrig någonsin kunnat tänka mig att rösta på KD, men om de verkligen tar fram ett partiprogram i den här riktingien så är det nog tusan dags. Efter några år i olika länder på kontinenten inser man hur oerhört kollektivt, likriktat och politiskt korrekt precis allting är i Sverige. Individen har skrämmande lite att säga till om och en politisk åsiktspolis á la Kina är ju införd här för länge sedan ivrigt applåderad av kultureliten.”
Anna (17:06, 12 oktober 2009) skriver:

”Det är ingen tvekan om att vi har en självutnämnd kultur"elit" som ges oproportionerligt utrymme på bl.a. DN:s kultursida för att skriva oss på näsan vad som är politiskt korrekt, och journalister i SR och SVT som konsekvent stryker vänsterns moralister medhårs. Jag ser Sverige i ett perspektiv utifrån efter flera år med andra länders massmedia, plus dagligt läsande av och lyssnande på de svenska, och kan inte annat än förundras över hur hjärntvättade och blinda mina landsmän tycks vara inför denna vänsters dominans. Eller är de kloka nog att inte bry sig medan kultur"eliten" och journalisterna pompöst kvackar i sina skyddade ankdammar? Hägglund gör i alla fall en viktig insats för att peka på den föraktfulla och elitistiska uppfostran som bedrivs av PK-"eliten".”
Sven Wallin (19:59 resp 20:02, 12 oktober 2009) skriver:

”Demokrati = folkstyre, det håller inte enbart tala om för folket vad de ska tycka, man måste också lyssna. Det är högern för tillfället överlägsen vänstern. Vissa kallar det populism, jag kallar det folkstyre och sunt förnuft. Arbetarrörelsen talade än gång för folket mot eliten, (som var i numerär minoritet). Fortsätt Göran, fortsätt formulera vad socialkonservativ är. För nu är KD nyradikala och Mona och Ohly konservativa. Jesus skulle älskat dig, vara ute bland folket och ta strid mot farriseerna. Detta är buskul, politiken ställs på ända och eliten hänger inte med.”

”Att ändra ett partis invanda tankemönster är bara möjligt i motgång. S behöver minst 12 år i kylan för att fatta. Reinfeldt hade aldrig klarat av internstriderna att göra om nya moderaterna utan svidande valförluster 1998 & 2002. KD är socialkonservativt, men inte mäktat med att förklara vad detta är. Man har saknat en idéformulering i tidevarv där de radikala krafterna suttit på makten och formuleringsinitiativet över tankens kraft. Vänstern (eliten) har tjänat ut som tjänare av folkets vilja. Elit är inte vem man gynnar, utan vem som sätter agendan. Den priviligierade eliten är per se, von oben.”
Även i Dagens Industri exploderade det i kommentatorsfälten. Kajsa (2009-10-12 14:13) skriver angående Anna Anka och kultureliten:

”Jag håller med Hägglund i denna fråga. Sverige har en mängd åsiktsmyndigheter och "kulturinstitutioner" som helt lever på skattepengar. För att komma i åtnjutande av dessa skattepengar så skall de "uppfostra" det svenska folket. Åsiktsuppfostran. För att säkra "rätt åsikter" placeras gamla trogna partikamrater i ledningen. Detta gäller allt från statliga fiminstitutet till universiteten. Alla lever på skattepengar.

Vi är så vana vid denna åsiktsuppfostran att vi inte ifrågasätter den, eller dess finansiering. Den ställs dock på sin spets när en person som Anna Anka, som ju trots allt kommer från ett land som är demokratiskt i yttrandefrihetens namn säger HELT FEL SAKER. Genast får hon framträda i TV där det råder styrkeförhållandet 10 mot en, detta så att vi alla ska förstå hur hemskt fel hon tycker. Hon får säga vad hon vill, men det är viktigt att uppfostra alla tittare så att de förstår att alla "normala" svenskar tycker tvärtom. Säga vad man vill om Anka, men hon lever inte på andras skattepengar.”

För är det något som är karakteristiskt för den vänsterradikala åsiktseliten så är det just att de till stor del lever på våra skattepengar. År efter år finansieras deras liv av oss skattebetalare. Det är även något som Motpol noterat och tycker därför att Kristdemokraterna bör gå i än hårdare angrepp mot den parasiterande klass som kulturarbetarna i stor mån utgör. Motpol konstaterar att många av dem lever på frukterna av andras arbete, genererat av ett system de själva avskyr!

Medborgarperspektiv kan bara hålla med. När hörde vi senast någon representant från kultureliten eller någon annan del av den vänsteradikala åsiktseliten tacka alla de hårt arbetande medborgarna som år efter år bidrar med skattemedel så att de överhuvudtaget kan försörja sig?

MER INTRESSANT OM: , , , ,

11 oktober 2009

Thomas Bodström - en hycklande girigbuk

Medborgare! Efter Kalla Faktas granskning av vad våra riksdagsledamöter har för sig när det är dags för votering framkommer att socialdemokraternas Thomas Bodström är en av dem som har lägst närvaro. Men istället för att vara ute på andra politiska uppdrag använder han tiden till att skriva böcker och jobba som advokat! Vid ett tiotal tillfällen i våras har han kvittat ut sig för att istället jobba som advokat. Inte nog med det. Han har dessutom tagit ut advokatarvode för den tiden då han egentligen borde ha suttit i Riksdagen! Att vara borta för att arbeta för egen vinnings skull är inte tillåtet enligt partiets kvittningsregler, men det verkar Bodström skita fullständigt i.

Dessutom framkommer det att Thomas Bodström har använt Riksdagens kammare för att spela in en reklamfilm för sin senaste bok! Något som är i strid med Riksdagens regler.

Thomas Bodström smiter alltså från sitt jobb som riksdagsledamot för att skaffa sig diverse olika extrainkomster. Detta på av skattebetalarna betald arbetstid. Om vanliga medborgare skulle smiter från jobbet och göra något liknande hade de fått sparken på en gång. Med rätta. Men uppenbarligen gäller inte samma regler för maktelitens lilla gullepojke.

Nu vet vi dock att han är en girigbuk utan dess like. En girigbuk som dessutom hycklande brukar stödja högre skatt för medborgarna och speciellt för höginkomsttagare som han själv. Men om han nu verkligen tyckte att han redan har så hög inkomst och kan avstå en del av denna i högre skatt, varför är han då så mån om att dra in ytterligare extrainkomster på redan betald arbetstid i stället för att fokusera på att sköta sitt jobb som riksdagsledamot?

Sanningen är den att Thomas Bodström är uppfödd rakt in i makteliten med allt vad det innebär, silversked i munnen, sommarstuga på Fårö och direktkontakt in i Regeringskansliet. Han är van vid att göra om han vill och bli försörjd av skattebetalarna. Skattebetalare som han mest föraktar och aldrig i hela sitt liv har tackat för allt de gett honom och de sina. Skattebetalare som han istället helst vill ska vara avlyssnade undersåtar. Undersåtar som han kan utnyttja för sin egen girighets skull.

Tusen tack för allt Lars Lagerbäck

Medborgare! Efter gårdagens förlust mot Danmark gick ridån ner för det svenska landslagets möjligheter att nå VM i Sydafrika nästa år. Detta medförde att flera av gammelmedias sportkrönikörer krävde Lars Lagerbäcks avgång. Idag blev de bönhörda! Efter 11 år som förbundskapten meddelar nu Lagerbäck att han avgår efter matchen mot Albanien. Endast ett mirakel kan få honom och Roland Andersson att vara kvar, att Malta tar poäng mot Portugal på onsdag. Med tanke på att Malta hittills endast tagit ett poäng (mot Albanien) och inte gjort ett enda mål i VM-kvalet, så vore det som sagt ett riktigt mirakel!

Lars Lagerbäck har gjort en historisk insats som förbundskapten. Ingen annan svensk förbundskapten har varit lika framgångsrik. Lagerbäck har tagit Sverige till fem mästerskap i följd och detta med en landslagstrupp som till stora delar består av spelare från Europas gärdsgårdsserier. Lars Lagerbäck har verkligen inget att skämmas över, tvärtom!

Tusen tack för en enastående insats Lars Lagerbäck!

10 oktober 2009

På Malmskillnadsgatan intet nytt

Medborgare! Centerpartiets egen lilla riksdagsbög Fredrick Federley krävde i fredags i en debattartikel i Aftonbladet att sexköpslagen ska avskaffas. Han skriver att i och med sexköpslagens införande vann de svenska moralisterna en jätteseger och att de lyckades att ytterligare förpassa de prostituerade ut i marginalen utan att ens låta dem komma till tals. Federley tycker att sexköpslagen är felriktad och att den är skapad över huvudet på de prostituerade. Sexköpslagen är främst utformad av medelklasskvinnor som känner att de själva inte skulle kunna sälja eller köpa sex. Dock har de aldrig talat med personer som själva säljer sex och tagit del av deras syn på saken.

Naturligtvis får Federley svar på tal, både inom Centerpartiet och utanför. Allas vår lilla favoritfeminist Gudrun Schyman går i taket och tycker att sexköpslagen ska skärpas. På Politikerbloggen skriver Ida Gabrielsson från Ung Vänster att sex inte är en rättighet. Som om en slopande av sexköpslagen skulle innebära att det blev en plötsligt blev en rättighet att knulla! Då har man totalt missuppfattat vad ett fritt och demokratiskt samhälle innebär. Bara för att det är tillåtet att köpa något innebär det inte att folk är tvungna att sälja. Det gäller både sex, Märklintåg och barnomsorg.

Att sexköpslagen haft en negativ inverkan kan om inte annat paret Emma och Louis vittna om. De blev stoppade av polis på Malmskillnadsgatan i Stockholm anklagade för prostitution. Polisen försökte få dem att erkänna att Emma egentligen var prostituerad och att hennes sambo försökt köpa sex av henne. De uppfattade båda situationen som ytterst hotfull och förnedrande. Numera har de helt förlorat förtroendet för polisen.

Så går det när samhället och våra politiker försöker sätta sig över folket. När de inte ser medborgarna som individer som kan ta ansvar för sina egna liv, utan istället har en nedsättande syn på andra och tycker sig vara moraliskt överlägsna vanligt folk. Medborgarperspektiv är dock övertygad att Sveriges medborgare själva är fullt kapabla att ta ansvar för sina egna liv, inklusive om de önskar säja sex eller ej.

07 oktober 2009

Bristande granskning i Oxelösund

Medborgare! Efter ett halvår kommer så till slut beskedet från revisorernas granskning av hur politikern Göte Eriksson (S) på egen hand beslutat om bidrag till Mia Eriksson från Oxelösunds kommunen. Detta avslöjanden av Monica Antonsson i hennes bok Mia - sanningen om Gömda. De inhyrda revisorerna som granskat ärendet pekar nu på att kommunen haft dålig kontroll på interna beslut och anser att utbildningsnämnden måste se över sina riktlinjer. I sin rapport skriver de dessutom att kommunen inte hade någon skyldighet att göra den typen av utbetalningar som gjorts till Mia Eriksson. De skriver också att det finns allvarliga brister i den interna kontrollen i kommunen som helhet och att ansvarsfördelningen inte är tillräckligt tydlig.

Det kan ju vid en första anblick ses som positivt att revisorerna nu har granskat ärendet, men vid en närmare anblick framkommer att revisorerna endast granskat utbildningsnämnden inom Oxelösunds kommun! Man har inte granskat hur socialnämnden har agerat och vilka utbetalningar de gjort till Mia Eriksson.

Det har tidigare framkommit att mytomanen Mia Eriksson mottagit (och kanske fortfarande mottager) hundratusentals kronor på år i bidrag från Socialtjänsten i Oxelösund, trots att hon idag är miljonär och är bosatt i USA! Det är skattebetalarna som år efter år tvingas betala för denna arbetsskygga människa.

Oxelösundare, ställer Benita Vikström och resten av kommunfullmäktige mot väggen! Vill ni verkligen förse en miljonär med oförtjänta bidrag istället för att rusta upp skolor och äldreboenden?

06 oktober 2009

Inget fel att hänga ut näthatare

Medborgare! För ett par månader sedan stormade det kring Carolina Gynning sedan hon hängt ut ett antal personer på sin blogg på stureplan.se. Detta efter att hon och hennes familj under en längre tid blivit trakasserad av dem. Detta ledde till att Gynning bad sina läsare om hjälp att identifiera de anonyma förföljarna. Efter en tid publicerade Carolina Gynning namn, mail-adresser och ip-adresser på de som trakasserat henne och hennes familj. De utpekade polisanmälde då Carolina Gynning och stureplan.se:s ansvarige utgivare Carl M Sundevall för brott mot personuppgiftslagen (PUL). Efter en tid blev hon även JK-anmäld. De två utpekades egen förklaring till att de kritiserade och förföljde Carolina Gynning på hennes blogg var att de ansåg att hon hade osunda värderingar.

Nu meddelar Justitiekanslern att Carolina Gynning inte gjorde något fel när hon hängde ut sina kritiker på stureplan.se. Det kommer inte att inledas någon förundersökning mot Gynning och hon kommer därmed heller inte att åtalas för något brott.

Därmed kan konstateras att det inte finns någon anonymitetsrätt på privata bloggar och att uthängning heller inte är något brott. Det finns till och med tillfällen då uthängningar är av högsta vikt för att avslöja samhällets sämsta sidor!

05 oktober 2009

Dags att ta lite ansvar föräldrar

Medborgare! Justitieminister Beatrice Ask föreslår nu att föräldrar ska betala för de skador som uppstår när deras barn begår brott. Hon vill förändra i lagen och samtidigt sända en tydlig signal till barnens föräldrar att de måste ta mer ansvar för vad deras barn tar sig till. Enligt förslaget på lagändrig ska föräldrar ska bli ansvariga att betala för de skador som uppstått när deras barn begått ett brott. Idag gäller att föräldrarna endast är tvungna att betala skadestånd om rätten kan bevisa att mamman eller pappan varit vårdslösa och inte förhindrat barnet från att begå brott. Regeringen förslår att föräldrarna kan bli skyldiga att betala upp till 8000 kronor, en femtedel av prisbasbeloppet.

Medborgarperspektiv tycker att man ska gå ett par steg längre. Som vårdnadshavare har man diverse rättigheter gentemot samhället. Man har rätt till barnbidrag, VAB och föräldraledighet. Man får subventionerad barnomsorg, gratis skola och fri sjukvård till de barn man satt till världen. Med rättigheter följer också skyldigheter. En sådan skyldighet borde onekligen vara att vara fullt ut ansvarig för vad ens barn tar sig för.

Då räcker det inte enbart med att vara skyldig att betala för de skador som uppstått och än mindre att begränsa detta till 8000 kronor! Medborgarperspektiv anser att vårdnadshavarna ska vara fullt ut skyldiga att ersätta de skador som uppstått. Till sista öret! Dessutom ska vårdnadshavare vara fullt ut straffansvariga för de brott som barnen begår. Barn under 15 år är inte straffmyndiga och barn över 15 år döms inte till samma typ av straff som vuxna. Det är istället Socialtjänsten som ska ta hand om dessa barn.

Det finns idag föräldrar som utnyttjar att barn inte är straffmyndiga. I veckan kunde man läsa om tre vuxna som använder två små barn för att stjäla en platt-TV från Coop i Halmstad. Naturligtvis ska vårdnadshavarna vara fullt ut ansvariga för dessa brott! Stöld ska aldrig löna sig, inte heller om det är ens barn som stulit.

Ungdomar som begår grova brott som misshandel, våldtäkt och mord eller som bränner bilar och kastar sten på polisen ska naturligtvis inte komma undan straff. Men är de inte myndiga ska heller inte vårdnadshavarnas ansvar begränsas till att ersätta skadorna med högst 8000 kronor. Då ska vårdnadshavarna istället skaka galler lika länge som om det var de själva som begått brottet!

Beatrice Ask, gör vårdnadshavarna fullt ut staffansvariga för de brott som deras barn begår!

04 oktober 2009

Autonoma vänstern - en skam för alla riktiga arbetare!

Medborgare! I Göteborg brinner garage, bilar, husvagnar och soprum natt efter natt. På samma sätt har det varit i Rosengård i Malmö under det senaste året. Även Botkyrka har varit drabbat. Enligt polisen och kommunen i Botkyrka handlar inte brinnande bilar i förorten enbart om kriminella gäng eller invandrarproblem. I stället är det ofta fråga om unga vuxna som är vilsna i tillvaron. I Malmö har man noterat att flera av dem som bränner bilar och soprum i Rosengård kommer utifrån och i många fall från betydligt bättre områden. I Malmö har det dessutom varit en våg av husockupationer, gatufester och kravaller under det senaste året som lett till våldsamheter och krävt stora polisinsatser.

Med anledning av detta har Sydsvenskan kartlagt de organiserade aktioner som utförts av den autonoma vänstern samt vad deras våldsamheter har kostat samhället. Den autonoma vänstern är utomparlamentarisk och politiskt militant. Rörelsen tar inte avstånd från våld som politisk metod och avgör från gång till gång vilka metoder de anser vara taktiskt riktiga. En del av verksamheten är dock fredlig och syns aldrig i nyheterna. Man arrangerar diskussionskvällar, skriver på bloggar och delar ut flygblad i bostadsområdet. En trend är informell kamp på arbetsplatsen, att tänja ut lunchrasten, dra ner på arbetstempot, knycka från arbetsgivaren och snacka ihop sig mot cheferna.

Det kanske inte enbart är något som den autonoma vänstern ägnar sig åt, utan verkar tyvärr vara ett allt för vanligt tema bland många yngre medborgare numera. Läs till exempel vad Och bilen går bra har hört på t-banan!

När Hillevi Wahl i början på veckan skrev en krönika i Metro om ungdomarbetslösheten och de bortskämda curlingbarnen blev det ett rejält pådrag. Hon gav flera exempel på ungdomar som verkar tro att de gör arbetsgivarna en tjänst när de kommer till jobbet och om de som sjukskriver sig utan att vara sjuka. Hon frågade sig om dagens unga ens vet vad det innebär att jobba?

Precis som Världen idag skriver så var inte Hillevi Wahls syfte att dra alla ungdomar över en kam, utan att hon vägrar se de unga som offer. Visst finns det ungdomar som av olika anledningar inte lyckats få ett jobb, men väldigt många av 80-talisterna på arbetsmarknaden har som högsta mål att ha kul på jobbet. Kvaliteterna för att få ett jobb har också förändrats, kreativitet står över noggrannhet, att vara trevlig står över att vara flitig. Ungdomar som fått en curlinguppfostran, utan krav och gränser för vad som är rätt beteende, tror ofta att lycka är ett normaltillstånd och blir förvirrade när de stöter på helt vanliga vardagsproblem. Istället för att ta ansvar för sin egen situation förväntar de sig att samhället ska ta hand om allt.

Sveriges ungdomsarbetslöshet är en av de högsta i Europa, men den är betydligt lägre i likartade länder som Danmark och Nederländerna. En stor skillnad mellan dessa länder och Sverige är att det ställs betydligt högre krav på ungdomar i de länderna. Man har betyg i skolan från tidig ålder och ungdomar förväntas börja jobba på helger och kvällar när de kommer upp i gymnasieåldern. I Sverige anser istället många ungdomar att de inte ska behöva ta de jobb som bärplockare, städare, vårdare, butiksbiträden m.m. som faktiskt finns. De är ju inte tillräckligt roliga! Och tar de trots allt ett jobb och chefen börjar ställa krav på dem, så känner de sig kränkta!

Det är den typen av bortskämda och lättkränkta medelklassungdomar som många gånger återfinns i leden bland den autonoma vänstern. Ungdomar som passar väl in den bild som David Eberhard beskrivningen i sin bok Ingen tar skit i de lättkränktas land. Ungdomar som blivit helt beroende av att staten ska tar hand om dem, en stat som i falsk snällhet bara levererar kravlöshet. En stat som vare sig överlåter till, eller kräver något ansvar från, den enskilde.

Alla de gamla arbetarna som byggde upp fackföreningarna och socialdemokratin vänder sig säkert i graven när de ser hur dagens ungdomarna ur den autonoma vänstern beter sig. De hade skämts ögonen ur sig om de förknippats med det bortskämda pack som den autonoma vänstern består av och deras loja inställning till arbete. Att göra rätt för sig, att ta ansvar för sig själv och att göra ett bra jobb var alltid viktiga ledord för den gamla stammens arbetare. Den autonoma vänstern däremot, är en skamfläck för alla riktiga arbetare!

Musikskapare, börja ta betalt för det arbete ni faktiskt gör istället!

Medborgare! Sveriges musikskapare tycker inte att de får den ersättning de förtjänar och att nätoperatörerna inte tar sitt ansvar för den illegala fildelningen. Detta efter att internetoperatörerna i vecka deklarerade att de endast ser sig som företag som tillhandahåller infrastruktur och att de vare sig kan eller ska ha ett myndighetsliknande ansvar vad gäller att övervaka vad som faktiskt transporteras på deras infrastruktur. STIM gör därför ett utspel i dagens Svenska Dagbladet, där de bjuder in ledande kulturpolitiker och nätoperatörerna till en debatt om hur de som skapar musik ska kunna få ersättning för all musik som flödar på nätet. De säger sig vilja hitta en finansieringsmodell där nätoperatörerna erbjuder speciella abonnemang till sina kunder som tillåter fildelning och där näroperatörerna sedan ersätter STIM för detta.

Varför skulle nätoperatörerna göra det? Ska de då också ha speciella abonnemang som tillåter nedladdning av porr? För även porrskapare måste väl kunna på betalt? Och varför blanda in politiker? Om STIM vill ingå den här typen av avtal med nätoperatörerna så är väl det något som de själva kan komma överens om, på marknadsmässiga villkor. Eller kan det vara så att STIM egentligen bara vill ha politikernas hjälp av lagstifta och stoppa utvecklingen av informationssamhället? Så att de själva inte ska behöva se över sin egen roll i värdeförädlingskedjan.

Sanningen är nog den att STIM redan insett att deras (och resten av musikindustrins) roll som mellanhand mellan musikskaparen och musikkonsumenten är allt mer ifrågasatt. De är en del av upphovsrättsindustrin, en industri som lever gott på andras skapande. I detta fall musikernas skapande. Men det är inte musikskaparna som får ta del av den största delen av kakan när deras verk publiceras eller spelas i radio. Det gör upphovsrättsindustrin!

De flesta av oss är helt överens med STIM om att skaparna av ett verk också ska ha betalt för sitt arbete. Men för litterära och konstnärliga verk gäller helt andra lagar än för allt annat som skapas i samhället. För dessa verk gäller nämligen upphovsrätten, vilket ger helt andra rättigheter till livslånga ersättningar än för den typer av verk som vanligt folk skapar. Upphovsrätten har blivit ett kulturelitens privilegium och som de tillsammans med upphovsindustrin kämpar med näbbar och klor för att få behålla.

Musikskapare ska naturligtvis ha betalt för det arbete de gör, precis som skapare av andra verk i samhället. De ska alltså ha betalt den tid de lagt ner för att skapa verket. På precis samma sätt som en ingenjör får betalt för att göra en konstruktionsritning ska också musikern få betalt för den tid det tar att skriva ner noterna och göra arrangemanget till ett nytt musikstycke.

Det finns sedan inget som hindrar musikskaparen att ta betalt för konserter och musikframträdanden eller på andra typer av fysiska produkter som konsumenten är beredd att betala för. Men någon mellanhand i form av STIM och upphovsrättsindustrin behövs verkligen inte för att musikskaparen ska få betalt. Det är en sak mellan musikskaparen och musikkonsumenten!