Manshatarna på Skabbteatern

Medborgare! I Sverige finns det fyra områden där feminismen har ett starkt fäste. Det är inte vilka fyra områden som helst, utan fyra områden som har stort inflytande över det som debatteras och det som beslutas i samhället. Den beslutande makten har naturligtvis landets politiker och inom politiken har feminismen ett mycket starkt inflytande. Merparten av alla partier har ett kvinnoförbund (men inget mansförbund) och de flesta etablerade partierna är dessutom uttalat feministiska.

För att kunna motivera sina beslut använder sig politikerna ofta av utredningar och forskning. Utredningarna sker vanligtvis inom departementen och dessa styr vanligtvis politikerna själva över genom att utse rätt personer som ger dem de svar de vill ha. Vad gäller forskningen så sker den på de oberoende universiteten och är därför mindre lätt att styra. Inom forskningen har man därför etablerat genusvetenskapen för att på alla sätt hitta på bevis för att män är onda och kvinnor är goda, vilket sedan kan användas i den politiska debatten för att stärka det feministiska inflytandet.

Den politiska debatten har dock traditionellt sett förts i media av journalister, ledarskribenter och krönikörer. Detta har varit den grupp i samhället som haft makt över vilka frågor som ska få komma upp på dagordningen i samhällsdebatten och hur dessa frågeställningar ska vinklats. Även inom media har feminismen en mycket stark ställning. Merparten av alla som arbetar inom media röstar vänster och är feminister.

Slutligen har vi ett annat område som påverkar samhällsdebatten i Sverige. Det är kulturen. Den används allt mer för att bryta ny mark i samhällsdebatten. Även på det området finns ett mycket starkt fäste för feminismen, vilket inte minst framgick av SCUM-debatten i höstas där hela kulturvärlden unisont hyllade Turteaterns budskapet om massmord på män.

En annan liknande feministisk teatergrupp är Skabbteatern, som leds av Alma Lindé och Alejandra Goic. De har tidigare satt upp feministiska pjäser med en taskig manssyn. Och nu är de på gång att spela in en kortfilm där de går till attack mot alla som vågar yppa kritik mot feminismen. De skriver på sin hemsida:

"Vi är jävligt trötta på att feminism över huvud taget betraktas som något fult och gnällkärringaktigt. Om samhället systematiskt ser till att alla kvinnor automatiskt får det sämre, vem ska se till att du får ett värdigt liv? Hur länge tänker du vänta på att någon ska tänka på dig också?

Feminism handlar om en fucking jävla kamp för de mänskliga rättigheter som du som kvinna inte har. Vi känner inte en enda feminist som tycker att män ska ha det dåligt bara för att kvinnor ska ha det bra. Att det ens har startats upp organisationer som Antifeministiska samfundet är lika absurt och vidrigt som organiserad rasism.

Vi tänker inte backa längre, Pär Ström. Vi tänker inte ta din smutskastande skit längre, Pelle Billing. Vi tänker genom vår kortfilm tydliggöra det ni är på riktigt: kvinnofientliga as."

Det framgår med all tydlighet att Skabbteatern anser att det inte får finnas någon kritik mot feminismen i det svenska samhället. Då blir man snabbt utpekad som "kvinnofientliga as". Vad som är riktigt skrämmande är dock den vridna syn Skabbteatern har på samhället. För att inte tala om vilken vriden syn på kvinnor som de har. Låt oss bemöta texten bit för bit:

"Vi är jävligt trötta på att feminism över huvud taget betraktas som något fult och gnällkärringaktigt."

• Sluta gnäll då och börja ta ansvar för era egna liv. Börja lev som ni lär istället för att predika hur andra ska leva sina liv och sluta ägna er åt att den dubbelmoral som är så typisk för feminister. Så länge ni inte gör det förtjänar ni ingen som helst respekt.  

"Om samhället systematiskt ser till att alla kvinnor automatiskt får det sämre, vem ska se till att du får ett värdigt liv?"

• Det finns inget i samhället som systematiskt ser till att alla kvinnor automatiskt får det sämre än män. Tvärtom så har kvinnor fler lagliga rättigheter än män. Kvinnor har dessutom aldrig behövt ha skyldigheten att göra värnplikt och att gå ut i krig när regeringen så beslutar (vilket män fortfarande måste göra i händelse av krig).
• Samhället ser dessutom till att kvinnor får ta del av de skattepengar som män betalar in genom så kallade transfereringar. Män förlorar i genomsnitt 2 miljoner kronor under sin livstid i dagens välfärdssamhälle.
• Det görs mängder av separata kvinnosatsningar på olika områden i samhället, men inte alls några manssatsningar i motsvarande grad.
• Kvinnor är, precis som män, ansvariga för sina egna liv. Det är varken samhällets eller mäns ansvar att se till att kvinnor får “värdiga liv”. Det är upp till alla myndiga och arbetsföra individer att själva ta ansvar för sina egna liv! Det har män gjort i alla tiden. Självklart ska kvinnor då förväntas kunna göra samma sak. Allt annat vore rent ut sagt kvinnoförnedrande. Varför skulle kvinnor vara mindre kapabla att ta ansvar för sig själva än vad män är?

"Hur länge tänker du vänta på att någon ska tänka på dig också?"

• Det är inte någon annan som ska tänka på kvinnorna. Kvinnor får faktiskt, precis som män, tänka på sig själva. Det är en del i att vara vuxen att kunna ta ansvar för sig själv, sitt liv och sina val.
• Det är bara barn och omyndiga som behöver hjälp med sådant!

"Feminism handlar om en fucking jävla kamp för de mänskliga rättigheter som du som kvinna inte har."

• Kvinnor har redan alla rättigheter som män har. Kvinnor har t.o.m. ett antal rättigheter som män saknar! Vad skulle det vara det för “mänskliga rättigheter” feminismen anser att kvinnor saknar i dagens Sverige?

"Vi känner inte en enda feminist som tycker att män ska ha det dåligt bara för att kvinnor ska ha det bra."

• Hur kommer det sig då att både Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ i intervjuer med Pär Ström (i radio respektive i TV) uttryckligen har sagt att de är motståndare till en jämställd och könsneutral lagstiftning, där män skulle få ta del av de rättigheter som kvinnor redan har i svensk lag?
• Hur kommer det sig då att ni hånar, smutskastar och spyr galla över Pär Ström, Pelle Billing och alla män som arbetar för mansfrågor och som vill ha riktig jämställdhet för båda könen? 

"Att det ens har startats upp organisationer som Antifeministiska samfundet är lika absurt och vidrigt som organiserad rasism."

• Om det är något som är absurt och vidrigt så är det snarare att feminister offentligt hyllar ett manifest som förespråkar massmord på män. Riktigt illa är det när detta sätts upp på en politisk teaterscen och hyllas i svenska media som “ett gyllene hat”. Det om något är att likna vid rasism!

"Vi tänker inte backa längre, Pär Ström. Vi tänker inte ta din smutskastande skit längre, Pelle Billing. Vi tänker genom vår kortfilm tydliggöra det ni är på riktigt: kvinnofientliga as."

• Vi är fler som tröttnat på att bli smutskastade. Vi är flera som inte tänker backa och ta skit längre. 

Så kära feminister, vill ni ha könskrig så blir det könskrig. Tro inte att vi inte tänker förvara oss. Det kanske är dags att få lite nytta av det där bortkastade värnpliktåret? Det kanske till och med är dags att börja beväpna sig? Speciellt som vi vet att ni feminister både har uppmanat till massmord på män, har dömda våldsbrottslingar i de egna leden och att ni inte tvekar att ta till våld mot era åsiktsmotståndare. 

En sak vet vi dock. Att manshatarna på Skabbteatern har visat sig från sin rätta sida.

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, MANSHAT, MISANDRI, GENUS, SKABBTEATERN

En video som alla feminister borde se!

Medborgare! I den feministiska historieskrivningen framställs kvinnor som förtryckta av och underordnade män. Det hävdas ständigt att män har haft all makt och allt inflytande i samhället, medan kvinnorna däremot har varit maktlösa och totalt nedtryckta. Enligt den feministiska retoriken har män varit (och är fortfarande) orsaken till kvinnors alla problem och motgångar i livet, små såväl som stora.

Enligt samma historieskrivning så är det också feminismen, och inget annat än feminismen, som steg för steg har befriat kvinnorna från det patriarkala förtrycket. Män däremot har ständigt gjort motstånd mot detta och istället kämpat för att behålla sina så kallade privilegier.

Men hur väl stämmer det med verkligheten? Girlwriteswhat har en helt annan syn på historieskrivningen och vem det är som verkligen har "befriat" kvinnorna.

Detta är en video som ALLA feminister borde se!



MER INTRESSANT OM: FEMINISM, JÄMSTÄLLDHET, GENUS, KVINNOR, MÄN, HISTORIA

Hate Male

Medborgare! Det är inte bara i Sverige som manshatet och misandrin blivit en integrerad del av samhället. Det är inte bara i Sverige som unga pojkar får växa upp i ett samhälle där de ständigt får höra från feministiskt inspirerade politiker, journalister, krönikörer och kulturpersonligheter att allt som har med män att göra är uselt, ont och dåligt.

Det är heller inte enbart i Sverige som hundratusentals barn tvingas växa upp med ingen eller enbart begränsad kontakt med sin pappa. I Storbritannien är det drygt 3 miljoner barn som tvingas växa upp med ingen eller begränsad kontakt med sin far.

Fathers4Justice har uppmärksammat just detta och illustrerat det feministiska samhällets budskap om "Hate Male" på följande mycket träffande sätt.

Detta är den verklighet som pojkar och män möter varje dag.

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, MANSHAT, MISANDRI, BARN, PAPPA, JÄMSTÄLLDHET

Hur en mamma förskjuter en pappa ur sitt barns liv, med statens hjälp

Medborgare! När ett barn föds av föräldrar som inte är gifta (vilket idag är den vanligaste situationen) så är det enbart mamman som får vårdnaden om det nyfödda barnet. Det räcker heller inte med att pappan erkänner faderskapet för att han ska få gemensam vårdnad om barnet. Erkännandet av faderskapet är nämligen enbart ett sätt för staten att tillse att pappan erkänner sin skyldighet att försörja barnet och i de fall föräldrarna inte lever tillsammans betala det obligatoriska underhållsbidraget till vårdnadshavaren (det vill säga mamman).

För att också pappan ska få vårdnad om det nyfödda barnet krävs att mamman skriftligen godkänner detta till Socialnämnden. Kvinnor har alltså vetorätt på om pappan ska få vara en likvärdig förälder till sina egna barn.

Dessa lagar och regler sätter många gånger käppar i hjulen för pappor som inget annat önskar än att få vara en nära del av sina barns liv och som vill ta sitt fullständiga föräldraansvar. Har man ingen gemensam vårdnad så har man heller inte rätt att ta ut föräldraledighet. Har man ingen vårdnad så har man heller inte rätt att ta del av barnets sjukjournaler eller få vetskap om hur det går för barnet i skolan. Har man ingen vårdnad så är man avskuren från stora delar av barnets liv. Många gånger har man heller inte speciellt stor rätt att träffa sitt barn, om man inte drar igång en lång och bitter vårdnadstvist för att åtminstone försöka få till ett regelbundet umgänge. Kort sagt blir man som pappa av samhället reducerad till en vandrande plånbok som enbart förväntas betala en gång i månaden.

Det är också så att lagarna och reglerna kring föräldraskap kan utnyttjas av mammor som vill förskjuta pappan ur barnens liv. I Gävle Dagblad har Titti Schultz, baserat på egna upplevelser, beskrivit hur en till henne närstående man utmanövreras ur sitt barns liv av mamman, allt med samhällets hjälp.

Titti Schultz konstaterar att pappor är utan rätt i dessa sammanhang:

"För mer än sex år sedan blev en man och en kvinna förälskade och bestämde sig för att skaffa ett litet barn tillsammans. Lyckan var stor när de blev gravida. Två månader in i graviditeten tog kvinnan sina saker och drog, flyttade hem till sina föräldrar. Hon undvek all kontakt med den förtvivlade blivande pappan. Sedan graviditetens andra månad har han kämpat för att få vara pappa, men framför allt har han kämpat för sin dotters skull, kämpat för hennes rätt till sin pappa. Varje minut av umgänge har bestämts av domstol, mamman vill inte ha någon kontakt alls med flickans pappa. Hon vägrar ge honom gemensam vårdnad.

I Sverige får mamman vårdnaden om barnet från födseln, gemensam vårdnad ges till pappan av mamman. I detta fall hävdar mamman att hon mår dåligt av att ha kontakt med flickans pappa. Pappan kämpar för gemensam vårdnad och mamman vägrar, rätten går på hennes linje eftersom HON inte mår bra av kontakt med pappan. Barnet får inte tillgång till båda sina föräldrar, något barn har rätt till. Och föräldrar som skiljer sig kommer inte alltid överens, men de får ha gemensam vårdnad ändå. Godtyckligt."

Hon fortsätter att beskriva det aktuella fallet:

"Rätten ifrågasätter inte pappans lämplighet men utan gemensam vårdnad kan han inte vara med och fatta några som helst beslut som rör hans barn. Kvinnan har också dragit det smutsigaste kortet i striden, hon hävdar att hon känner sig hotad av flickans pappa. Att han är aggressiv. Hon ljuger. Det vet jag säkert för pappan är en av mina bästa vänner, vi levde också tillsammans för länge sedan, i fem år.

Jag kallas till rätten för att berätta att han är en klok och omtänksam person. Lojal och rakryggad. Att som kvinna göra det lätt för sig och hävda att man känner sig hotad är lågt, när många kvinnor som kränks inte blir trodda. Utan förvarning har mamman nu flyttat med barnet till en annan del av landet. Utan att informera pappan och trots att hon tidigare sagt till rätten att hon inte har några flyttplaner, något pappan befarat."

Genom att flytta så bryter mamman den dagliga kontakten mellan barnet och pappan. Från att tidigare ha bott 10 minuter från varandra och kunnat leka tillsammans, hitta på äventyr, åker skidor ihop och läsa sagor så är plötsligt kontakten borta. Allt för att mamman subjektivt hävdar att hon känner sig hotad. Något som inte styrks av barnets egen berättelse.

Titti Schultz avslutar sin artikel med följande ord:

"Flickan säger att hon älskar sin pappa. Och hon älskar sin mamma men hon förstår ännu inte hur mamman använder henne som ett vapen i ett fult krig. Svensk föräldrarätt har skapat perfekta förutsättningar för män som inte vill bry sig om sina barn. Men friska, kloka, engagerade och älskande pappor förvägras att få vara en förebild för sina barn. Jag är chockad över hur lagarna ser ut i Sverige. Beklämd över hur svenska domstolar dömer.

Betänk att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Det måste alltid handla om vad som är bäst för barnet. Alltid."

Så enkelt är det för en mamma att förskjuta en pappa ut sitt barns livs, allt med samhällets goda minne. Ännu en "svikarpappa" har skapats, trots att det inte alls är pappan själv som har svikit sina barn. Det är snarare mamman som har svikit sitt barn! Men vem talar någonsin om dessa "svikarmammor"?

Det är dags att män får samma rättigheter vad gäller barn, föräldraskap och vårdnad som kvinnor redan har. För barnens skull!

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 EX1 
MER INTRESSANT OM: BARN, FÖRÄLDRAR, VÅRDNAD, PAPPA, MAMMA, JÄMSTÄLLDHET

Slicka uppåt, sparka neråt

Medborgare! När feminister försvara sitt hat och sitt förakt mot män så görs det ofta med motiveringen att det är OK att "sparka uppåt". På samma sätt har flera feminister, journalister och kulturskribenter förklarat varför det är OK för Andrea Edwards att spy ut sitt manshat i uppsättningen av Valerie Solanas "SCUM-manifestet". Då tycker de att det borde män tåla, ty det kvinnliga feministiska hatet och föraktet kommer ju underifrån. De sparkar ju bara uppåt, för enligt den feministiska "teorin om könsmaktsordningen" så har ju män "mer makt" och är "privilegierade". Kvinnor sägs vara "underordnade".

Men världen har ju långt fler aspekter än kön. Det går att dela in världen på långt fler sätt och det är inte svårt att identifiera andra grupper i samhället som, enligt samma kollektivistiska kriterier, kan sägas ha "mer makt" eller vara "underordnade".

Ibland talas det till exempel om att invandrare är "underordnade" svenskar. Att invandrare inte har lika mycket "makt" som svenskar.

Ett annat exempel kan vara akademiker. De har ju "mer makt" än vanliga arbetare. Akademiker har både högre löner och större representation i de högsta organen i samhället än vad vanliga arbetare har. Så vanliga arbetare är alltså "underordnade" akademiker. På samma sätt skulle man kunna säga att arbetslösa är "underordnade" alla som har ett arbete.

Stockholmare är, med samma kollektivistiska tankesätt, en annan "privilegierad" grupp i samhället. De tjänar till exempel betydligt mycket mer än vad alla övriga svenskar (så kallade "lantisar") gör. Medelinkomsten i Stockholm är exempelvis drygt 30 procent högre än vad den är på Gotland och i Värmland. Det är också betydligt vanligare att stockholmare sitter i börsbolagens styrelser än att folk från övriga Sverige gör det. Även inom andra maktfunktioner som media, politik och kulturliv så är stockholmare kraftigt överrepresenterade. Stockholmare har helt enkelt mycket "mer makt" än övriga svenskar. För att använda feministisk retorik så skulle man kunna säga att stockholmare "förtrycker" övriga svenskar.

En av dessa stockholmare är Cissi Wallin. En ung, vit, feministisk kvinna som bland annat har ett eget radioprogram och ofta medverkar i TV. Hon har dessutom ett stort nätverk där många höga personer i makteliten ingår. Hennes röst och hennes åsikter har ett enormt mycket större genomslag än vad medelsvenssons har. Cissi Wallin är kort sagt en oerhört "privilegierad" person och hon har "mer makt" än vad 99,9 procent av alla svenska män (och kvinnor) har.

Trots detta så beklagar hon sig över att personer som befinner sig långt under henne i samhällshierarkin då och då sparkar på henne. Senast idag så beklagade hon sig över att bli utsatt för hat och hot, se nedanstående tweets (ska läsas nerifrån och upp):

Snabbt får hon stöd från ett antal namnkunniga personer i sitt nätverk inom makteliten, bland annat av de ytterst privilegierade maktmännen Lars Ohly och Sven-Erik Alhem.

Men enligt den feministiska retoriken så har man ju alltså rätt att hata, uttrycka förakta och hota alla som befinner sig över en själv. Feministerna tycker ju att män borde tåla att höra att de är vandrande dildos som inte är värda att leva och att hela manssläktet borde utrotas.

Med tanke på att 99,9 procent av alla människor i Sverige (inklusive män) befinner sig i en "underordnad" position relativt Cissi Wallin, så borde ju då hon (som vit, privilegierad, stockholmare med enormt mycket makt) i konsekvensens namn tåla minst lika mycket hat och förakt. Hon borde ju tåla att höra att hon förtjänar att våldtas och mördas. De som hatar och hotar henne sparkar ju trots allt bara uppåt!

För de patriarkala maktmännen, som befinner sig högre upp än henne i samhällshierarkin, verkar ju Cissi Wallin trots allt ha på sin sida.

Men när Cissi Wallin får ta emot samma behandling som hon själv, trots sin extremt privilegierade position, dagligen medverkar till mot vanliga män så är det inte längre lika kul. Då gäller plötsligt inte att det är OK att "sparka uppåt".

För själv ägnar sig ju den privilegierade feministen i vanlig ordning åt att "slicka uppåt och sparka neråt"!



MER INTRESSANT OM: FEMINISM, NÄTHAT, CISSI WALLIN, MAKT, SPARKA UPPÅT

Ännu en anledning till varför feminister inte förtjänar någon som helst respekt

Medborgare! Att media svämmar över av vita, privilegierade, feministiska kvinnor som ständigt spyr ut sitt manshat är ingen nyhet. Maria Sveland, Anna-Klara Bratt, Ann Heberlein, Sanna Lundell, Anna Leastadius Larsson och Ann-Charlotte Marteus är bara en handfull exempel på den här typen av aggressiva mediafeminister som är vana att oemotsagda få sprida sitt hat i krönikor och debattartiklar i landets tidningar. Men frågan är om inte Sophie Gunnarsson i Norrländska Socialdemokratens nöjeskrönika just slagit ett nytt rekord i misandri? Maken till öppet manshat har nog inte skådats på länge.

Om samma sak hade skrivits om "invandrare" eller om "judar" så hade nog inte chefsredaktören för NSD vågat publicerat texten. Då hade den antagligen klassats som hets mot folkgrupp!

Men alla vi som är kritiska till feminismen kan bara tacka Sophie Gunnarsson. Hon är ännu en feminist som öppet visat att bakom den feministiska masken finns ingen jämställdhet. Där döljer sig bara hat. Hat mot män.

Sophie Gunnarssons krönika visar med all tydlighet varför feminister inte förtjänar någon som helst respekt!

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, MANSHAT, MISANDRI, GENUS, SOPHIE GUNNARSSON

Feministisk diskurs = feministisk dubbelmoral

Medborgare! Följande lilla video visar på ett tydligt sätt hur den feministiska diskursen egentligen bara är ett annat uttryck för den feministiska dubbelmoralen.

Den illustrerar på ett effektivt sätt Maria Svelands senaste drapa på DN Kultur, vilken förtjänstfullt har besvarats av Pelle Billing på Newsmill. Han konstaterar helt korrekt att Maria Sveland och många andra feminister inom den svenska makteliten är rädda att mista sitt tolkningsföreträde i jämställdhetsdebatten. Det är därför feminister som Maria Sveland, Anna-Klara Bratt och Ann Heberlein tar till guilt-by-association argument och lögner för att smutskasta sina politiska motståndare.

De har helt enkelt inga fakta och sakargument som biter på Pär Ströms och Pelle Billings frihetliga budskap om riktig jämställdhet.



Uppdatering: Pär Ström skriver nu på Newsmill om vad som är sanningen om Maria Svelands pubkväll!

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, MARIA SVELAND, DUBBELMORAL, NÄTHAT, KULTUR

Ann Heberlein och det destruktiva feministiska samhällsklimatet

Medborgare! Ännu en privilegierad vit, medelålders, heterosexuell, övre medelklasskvinna sällar sig till skaran av vänsterfeminister som försöker kletar ner sin politiska motståndare med epitet som främlingsfientlig, högerextremist, antifeminist, kvinnohatare och Anders Behring Breivik. Denna gång är det Ann Heberlein som bland annat beskyller Pär Ström, Pelle Billing och Marcus Birro för att vara kvinnohatare som ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor, samtidigt som hon anklagad dem för att bidra till ett destruktivt samhällsklimat.

Pelle Billing reagerar självklart på denna typ av påhopp och ber Ann Heberlein att bara ange ett enda citat på det kvinnohat som han ska ha gett uttryck för, men ohederlig och anti-intellektuell som hon är så klarar hon inte ens av att ta ansvar för hon sina vidriga påståenden i Sveriges största dagstidning!

Vem är det då som bidrar till ett destruktivt samhällsklimat?

Ann Heberlein beskriver i sin artikel att inbördeskrig och etnisk rensning ofta försiggås av en förberedelse, vilket hon kallar ”exkluderingens psykologi”. Att det är en process som leder fram till att grupper och individer börjar betraktas som syndabockar, som människor med lägre värde och färre rättigheter.

Ann Heberlein blundar dock för att det är precis detta som dagens radikalfeminism har ägnat sig åt under de senaste årtiondena. Män är den grupp som radialfeminismen ständigt beskriver som syndabockar och de som har ett lägre värde. Män utmålas i den feministiska retoriken som ondskefulla förrövare, som förtrycker de stackars oskyldiga kvinnliga offren. Kvinnor utmålas som de goda, män som de onda.

Samtidigt kan man konstatera att män i dagens Sverige de facto har färre rättigheter än kvinnor, något som både representanter för Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ anser är helt korrekt. Dessa två feministiska partier motsäger sig en jämställd och könsneutral lagstiftning, det vill säga att män ska få samma rättigheter som kvinnor redan har.

Till den ständiga feministiska propagandan om att män är ondskefulla förövare och mindre värda kan också läggas att många feminister dessutom hyllar Valerie Solanas "SCUM-manifestet" och dess budskap om organiserat massmord på män. Något som blev tydligt under hösten, då Turteatern satte upp "SCUM-manifestet" som pjäs och den feministiska kultureliten hyllade dess "gyllene hat" mot män.

Vi har nu alltså nått ett läge i den svenska samhällsdebatten där den feministiska ”exkluderingens psykologi” har gått så långt att man öppet hyllar ett budskap om utrotning av män. Då är heller inte steget långt innan feministerna gör slag i saken och manar till krig mot männen. Att helt vanliga feministiska kvinnor börjar utrota män på riktigt, precis som "SCUM-manifestet" förespråkar och som manifesteras i denna promotionvideo för föreställningen!



Men allt det manshatet ser inte Ann Heberlein. Istället medverkar hon till att ytterligare höja tonläget mot män. Därmed är hon också ännu en i raden av privilegierade, vita, medelålders, heterosexuella, övre medelklasskvinnorna från den feministiska kulturvänstern som än mer spär på det redan destruktiva samhällsklimatet.

Men när denna elit sprider sitt hat så kallas det för "kultur".

När Pär Ström och andra kritiker till feminismen sprider sitt budskap så kallas det för "näthat" eller "kvinnohat". Men ännu har ingen feminist konkret kunnat peka på vad det är som är så hatiskt med det Pär Ström har deklarerat att jämställdisterna vill:

"De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet.

Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte önskvärd.

Att 50/50-fördelning på alla områden aldrig kommer att uppnås beror på att könen är lite olika och i genomsnitt gör lite olika val. Skillnaderna mellan könen är både biologiskt och socialt betingade. Det är viktigt att understryka att vi talar om genomsnittliga skillnader – de individuella variationerna är betydande. Skillnader är inte något fult. Vi gillar olika.

Jämställdisternas krav på lika rättigheter för könen innebär att vi säger nej till kvotering. Meriter ska styra olika tillsättningar, kön ska vara irrelevant. Kvotering = positiv särbehandling = diskriminering av en annan grupp.

Den innersta kärnan i jämställdhet är likhet inför lagen. Sådan råder inte i Sverige idag – män diskrimineras på ett tiotal punkter i lagen. En av de första åtgärderna för jämställdistpartiet, om ett sådant hade funnits, vore därför att kräva att lagstiftningen görs könsneutral.

Kravet på att könen ska ha lika värde innebär att det måste bli ett slut på det mansförakt, ibland till och med manshat (“misandri”), som är utbrett i Sverige idag. Båda kön ska betraktas lika positivt.

Både kvinnor och män har sina respektive problem. Det finns också fördelar både med att vara man och kvinna (olika fördelar, förstås). Att mäta och jämföra dessa för- och nackdelar är omöjligt, eftersom det är som att jämföra äpplen och päron. Därför är det omöjligt att upprätta en balansräkning över könens totala ställning och utpeka det ena könet som nettovinnare och det andra som nettoförlorare.

Samhällets jämställdhetsarbete måste gå åt två håll, och intressera sig för både kvinnofrågor och manfrågor.

Nu levande personer har ingen skuld för vad andra personer av samma kön har gjort förr i världen.

Det finns över huvud taget ingen kollektiv skuld. Skuld – liksom ära – är individuell. Det är inte möjligt att kompensera det ena eller andra könet för påstådda eller verkliga oförrätter i historien. En person som könsdiskriminerades för 400 år sedan blir inte kompenserad för att en person av det motsatta könet diskrimineras 2012. Däremot skapas istället en orättvisa mot den senare. Två fel blir inte ett rätt.

På motsvarande sätt kan en person som blir diskriminerad i exempelvis Afghanistan inte vinna rättvisa genom att en person av motsatt kön blir diskriminerad i Sverige. Jämställdisterna finner det upprörande att kvinnor förr i världen hade begränsade juridiska rättigheter. Det är mycket glädjande att den tidiga feministiska rörelsen har åtgärdat det problemet (åtminstone i Sverige och till största delen i västvärlden). Samtidigt glöms det ofta bort att även män hade sina bördor och underlägen förr i världen. Exempel är krigsplikt, försörjningsplikt gentemot kvinnor, innehavande av farliga arbeten och förväntad självuppoffring. Lite förenklat kan man säga att män har haft större frihet än kvinnor medan kvinnor har haft större trygghet än män. Det är inte självklart vilket som är mest värt.

I många länder i tredje världen har kvinnor än idag mycket begränsade juridiska rättigheter, vilket är upprörande. Vi jämställdister vill se en förändring på den punkten. Samtidigt får man inte glömma bort att män i tredje världen faktiskt också har sina specifika svårigheter och underlägen. Dessa måste också tas med i ekvationen vid arbete för ökad jämställdhet i tredje världen.

Människors fria vilja måste få avgöra deras livsval. En kvinna som väljer att leva som hemmafru, exempelvis, ska inte kritiseras för detta. Lika lite ska en kvinna som väljer att prioritera karriären framför barnen utsättas för kritik. På motsvarande sätt ska naturligtvis även män få välja sin livsstil. Proffstyckare ska inte komma med pekpinnar om människors livsstil."

Istället för att sakligt berätta vad som är så hatiskt med detta budskap så fortsätter feminister som Maria Sveland, Anna-Klara Bratt och nu Ann Heberlein med sin guilt-by-association retorik och sina osakliga påhopp. Då kan man tyvärr inte annat än avfärda dem, på precis det sätt som Ann Heberlein själv önskar, som respektlösa idioter.

Idioter som lagt grunden till det destruktiva feministiska samhällsklimatet och det manshat vi nu har i Sverige!

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, MARIA SVELAND, ANN HEBERLEIN, NÄTHAT, KULTUR

I hen-ryckningens tider

Medborgare! Apropå allt tal den senaste tiden om införandet av ett nytt könsneutrala pronomen, missa inte Daniel Anderssons sågning på Newsmill av ordet "hen" och det faktum att det inte finns någon vetenskap bakom tanken om det postmoderna könet. Han menar att det inte ens finns någon ambition till vetenskap bakom de feministiska tankarna!

Även Bergelin kåserar förtjänstfullt om han & hon & hen idag:

Det verkar bara vara de ovetenskapliga feministerna, med sina postmodernistiska teorier, som inte förstår varför vanligt folk skrattar åt dem och deras hönsaktiga påfund. Själva verkar de befinner sig i hen-ryckningen tider, med tanke på alla de propagandaartiklar som publicerats i ämnet den senaste tiden.

Men det är bara ännu ett tecken på att feminismen har blivit allt det den en gång sade sig vara emot.

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, GENUSVETENSKAP, HEN, GENUS, POSTMODERNISM

Sanna Lundell - ännu en privilegierad och hycklande feministisk kvinna

Medborgare! Sanna Lundell tillhör den feministiska elit som vecka efter vecka tillåts spy ut sitt hat mot män i tidningskrönikor. Denna vecka spyr hon ut sitt hat mot alla som vågar protestera mot den feministiska hegemonin som numera råder i vårt avlånga land. Hon hävdar att alla som inte slaviskt böjer sina huvuden under genusvetarnas och feministernas budskap om "patriarkatet" och "teorin om könsmaktsordningen" är verklighetsfrånvända och har absurda åsikter. Dessutom försöker hon göra gällande att alla som är kritiska till feminismen anser att mäns våld mot kvinnor inte existerar, vilket det ju självklart gör! Det är ju tvärtom feministerna som blundar för och vill nedvärdera kvinnors våld mot män och våld inom samkönade relationer. Detta eftersom sådant våld strider mot och motbevisar "teorin om könsmaktsordning".

Sanna Lundell ger sig också på Pär Ström och hans blogg GenusNytt. Den hävdas vara en absurd sajt som är ett slag i ansiktet på alla kvinnor och män.

Hon har nog inte tittat sig i spegeln, för då skulle hon få se något som verkligen är riktigt absurt. Nämligen sig själv och den dubbelmoral som hon själv står för. Som feminist kan man ju tycka att Sanna Lundell borde vara en föregångare på det personliga planet. En person som vänder ryggen mot de "patriarkala strukturerna" och de värsta machomännen, för att istället söka en jämnårig jämlike och själv bidra med minst halva familjens inkomst.

Men inte, istället är hon ännu ett exempel på en hycklande radikalfeministisk kvinna. Sanna Lundell är född rätt in i den rika kultureliten, dotter till Ulf Lundell som hon är. Hon är uppfödd med silversked i munnen och har aldrig behövt göra någon form av riktigt arbete för att överleva. Hennes första man var den kända artisten och adelsmannen Wille Crafoord. Han är både rik, framgångsrik och känd. Han är dessutom 12 år äldre än henne. En typisk patriarkal statusman alltså. Med honom har Sanna Lundell ett barn.

Numera har Sanna Lundell en relation med Sveriges mest kända "machoman", skådespelaren Michael Persbrandt. Han är hela 15 år äldre än henne och med honom har hon två barn. Självklart bor Sanna Lundell (som så många andra inom den svenska kultureliten) på Södermalm i Stockholm. Persbrandt har också ett hus i lyxiga Saltsjöbaden.

Kort sagt så är Sanna Lundell en typisk feministisk kvinna som inte alls lever som hon lär. En typisk feministisk hycklare helt enkelt. Dessutom en ytterst privilegierad feministisk hycklare, som lever långt ifrån den verklighet som vanliga kvinnor och män lever i!

Om det är någon som är ett slag i ansiktet på vanliga kvinnor och män, så är det privilegierade och hycklande feminister som Sanna Lundell!

MER INTRESSANT OM: FEMINISM, SANNA LUNDELL, DUBBELMORAL, HYCKLERI, HAT