30 augusti 2010

Anna Ardin, Julian Assange och rättssäkerheten

Medborgare! Expressens Britta Svensson och Ann-Charlotte Marteus upprör sig över att de två kvinnorna som (falsk)anmälde Julian Assange för våldtäkt blir ifrågasätta och granskade på nätet. Enligt Ann-Charlotte Marteus utgör bloggosfären ett akut hot mot jämställdheten och hon frågar sig om någon enda kvinna ska våga anmäla en våldtäkt i framtiden efter detta. Men hon verkar då inte alls ha tagit till sig uppgifterna om hur anmälan har gått till och vad den verkligen handlar om, vilket bland annat Daily Mail har publicerat. Där framgår med all tydlighet att det inte alls är frågan om någon våldtäkt, utan snarare två unga damer som är missnöjda med hur deras respektive relation med Julian Assange utvecklade sig. Att de inte var mer än ännu ett one-night-stand för honom.

Att det inte var frågan om någon våldtäkt visste vi redan när chefsåklagare Eva Finné avskrev misstankarna och hävde anhållan mot Julian Assange dagen efter att anmälan gjorts. Med tanke på händelseutvecklingen i fallet Julian Assange så borde media diskutera rättssäkerheten i fall som dessa just nu. För hur står det till med rättssäkerheten när en man så snabbt och enkelt kan bli misstänkt och anhållen för ett allvarligt brott enbart baserat på en kvinnas ord? Detta utan att först ha konstaterat att det verkligen skett ett brott och utan att först ha hört den utpekade mannen!

Tyvärr förs ingen sådan diskussion överhuvudtaget i svensk gammelmedia. Det sker ingen granskning av rättsystemet och hur dess representanter har agerat i fallet Julian Assange. Än mindre sker någon granskning av de två kvinnorna och hur de har agerat när de falskanklagade Julian Assange.

Tyvärr är inte Julian Assange ensam om att drabbas av den här typen av hemska anklagelser från hämndlyssna kvinnor och rättsvidriga agerande från myndigheterna sida. De flesta har då en betydligt svårare situation än Julian Assange. Så snart åklagaren tagit beslut att anhålla den utpekade mannen, baserad enbart på den anmälande kvinnans berättelse, slutar också åklagaren att vara en objektiv myndighetsutövare. I detta ögonblick tar åklagaren parti för målsägande och blir därmed en part i målet. Det blir då en prestigesak att fälla den utpekade, trots att det ännu inte ens är klarlagt att ett brott verkligen har skett och trots att den utpekade ännu inte har fått säga ett ord.

Detta leder också till mängder av integritetskränkande åtgärder gentemot den utpekade mannen, vilket Oscar Swartz redogör för i en artikel på Newsmill. Det leder dessutom ofta till att mannen frihetsberövas med restriktioner och därmed hålls inspärrad utan att få ha någon som helst kontakt med omvärlden. Samtidigt kan målsägande fortsätta att tala ihop sig med vittnen och smutskasta den utpekade mannen i vänskapskretsen, eller i media och på nätet, vilket Anna Ardin och hennes socialdemokratiska vänner har gjort med Julian Assange.

När det gäller just våldtäktsmål verkar det inte finnas någon hejd på vilka integritetskränkande metoder man kan tänka sig att ta till för att finna och fälla gärningsmannen. Men att diskutera rättssäkerheten och att det även förekommer att kvinnor falskanmäler män för våldtäkt är inte möjligt i det statsfeministiska Sverige. Då blundar politiker och journalister i kapp.

Att även kvinnor som anmäler våldtäkt blir ifrågasatta och granskade borde inte vara något problem. Tvärtom borde det ligga i rättsväsendets intresse att vilja utreda vad som verkligen har hänt och om det verkligen har begåtts något brott.

Det är knappast heller ifrågasättande och granskande som får kvinnor att avstå från att anmäla verkliga våldtäkter. Det är bara de som falskanmäler som har något att förlora på en bättre rättssäkerhet i samband med våldtäktsmål!

25 augusti 2010

Anna Ardin falskanklagade Julian Assange för att ha begått våldtäkt

Medborgare! Så har då äntligen chefsåklagare Eva Finné lämnat besked i fallet Julian Assange, som i fredagskväll blev anhållen i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande. Detta efter att den socialdemokratiska feministen Anna Ardin och en ännu oidentifierad ung kvinna hade anmält detta till polisen i Stockholm. Det var jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand som då omedelbart beslutade att anhålla Julian Assange för våldtäkt enbart baserat på de två kvinnornas uppgifter. Ett beslut som dock ändrades dagen efter då chefsåklagare Eva Finné tog över ärendet. Skadan var dock redan skedd, speciellt med tanke på att nyheten om att Julian Assange var på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt då spritts i hela världen.

När chefsåklagare Eva Finné idag presenterade sitt beslut visade det sig att hon helt har avskrivit misstankarna om våldtäkt och sexuellt ofredande mot den yngre kvinnan. Hon säger att de uppgifter som framkommit vid förhör med målsägaren är sådana att misstanke om våldtäkt inte längre föreligger, vilket redan var känt då Eva Finné redan på lördagen avkrev detta. Hon har även studerat innehållet i förhöret för att se om misstanke om annat brott kan anses föreligga, i första hand ofredande eller sexuellt ofredande, men säger att så inte är fallet.

Chefsåklagare Eva Finné har därför beslutat att lägga ner förundersökningen avser anmälan från den yngre kvinnan eftersom det inte föreligger någon misstanke om brott. Hon har dock beslutat fortsätta förundersökningen avseende den anmälan som gäller Anna Ardin. Misstanken gäller dock enbart ofredande, vilket i lagen definieras som:
"Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år."
Som ofredande räknas också telefon- och brevterror. Även mobbning har under senare tid räknats som ofredande. Ofredande faller under allmänt åtal. Sker närgånget sexuellt beteende räknas detta dock som sexuellt ofredande, vilket Julian Assange alltså inte är misstänkt för! Till team Socialdemokraternas förtret.

De två kvinnornas målsägandebiträde Claes Borgström är starkt kritisk till åklagarens beslut att lägga ner den ena förundersökningen och han är också missnöjd med att det andra ärendet klassas som ofredande istället för sexuellt ofredande. Han säger att han imorgon kommer att begära prövning för att överklaga beslutet.

Av de mycket grova anklagelserna som Anna Ardin och den yngre kvinnan gjorde mot Julian Assange i fredags återstår alltså enbart ett småärende för polisen att ytterligare utreda. Ett ärende som dessutom inte bedöms vara av någon som helst sexuell natur och som normalt leder till bötesstraff.

Det framgår allt tydligare att Anna Ardin och den yngre kvinnan har falskanklagat Julian Assange för våldtäkt!

MER INTRESSANT OM: , , ,

24 augusti 2010

Socialdemokraterna mot Julian Assange

Medborgare! Hela det svenska rättsväsendets prestige står på spel i och med den negativa uppmärksamhet som Åklagaremyndighetens agerande i fallet Julian Assange har fått runt om i världen. Jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand beslutade på stående fot att anhålla Julian Assange i sin frånvaro efter att två kvinnor anklagat honom för våldtäkt. Att tala med Julian Assange och få höra vad han hade att säga om saken var inte nödvändigt. Det är nämligen praxis i Sverige att blint tro på allt som en kvinna säger. Mannens version är totalt ointressant. Den kan han eventuellt få berätta när han väl sitter bakom lås och bom.

Det här fallet fick dock snabbt en sådan uppmärksamhet att Åklagarmyndigheten inte längre kunde köra på i sina vanliga hjulspår. Plötsligt hade de hela världens blickar på sig. Media från hela världen rapporterade att Julian Assange var misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande av två svenska kvinnor. Chefsåklagare Eva Finné insåg dock att det inte fanns något objektivt som styrkte våldtäktsanklagelsen och hävde därför anhållan ett knappt dygn senare. Till hela världens förundran. Fanns det inte mer bakom misstankarna?

För att inte helt tappa ansiktet inför omvärlden fortsätter utredningen om sexuellt ofredande, men trots att det nu har gått fyra dygn sedan anmälan har varken Åklagarmyndigheten eller Polisen ännu bytt ett enda ord med den anklagade! I Sverige räcker det som sagt med en kvinnas ord för att utreda sexbrott!

Nu har det också kommit fram att det med största sannolikhet är den socialdemokratiska feministen och pressekreteraren för Broderskapsrörelsen, Anna Ardin, som är den drivande parten bakom anklagelserna. Hon är uttalad radikalfeminist och har tidigare erfarenhet av att anklaga män för sexbrott. Anna Ardin har dessutom på sin blogg diskuterat hur man bäst hämnas på folk och har tagit fram ett sjustegsprogram för hämnd.

Nu har de två kvinnorna begärt att få Socialdemokraternas talesperson i jämställdhetsfrågor, advokat Claes Borgström, som målsägarbiträde. Det är dock fortfarande oklart om brottsmisstankarna mot Julian Assange verkligen kommer att leda till en förundersökning eller avskrivas. Claes Borgström är dock kritisk till att Julian Assange inte har hörts än. Han säger att "i vanliga fall skulle man både häkta och anhålla en person från ett annat land för att undvika att personen i fråga lämnade Sverige". Speciellt som det, enligt Claes Borgström, inte råder någon tvekan om att de två handlingarna bör rubriceras som sexuellt ofredande eller någon ännu allvarligare i det ena fallet.

Samtidigt har Leif Silbersky utsett som försvarsadvokat till Julian Assange. Leif Silbersky skräder inte orden när han beskriver ärendet och Åklagarmyndighetens agerande. Han säger att det hela är en bisarr historia samt att "det här är rättsröta och bland det värsta jag varit med om". Varken han eller hans klient har ännu fått ta del av vad det är Julian Assange är anklagad för.

Leif Silbersky berättad även att han aldrig haft så många utländska medier som ringer till honom. De utländska medierna förstår inte hur det har gått till och de ifrågasätter hela det svenska rättssystem! Det kan man verkligen förstå, speciellt med tanke på Åklagarmyndighetens agerande samt att någon omedelbart läckt hela historien till Expressen. Vem kan man fråga sig? Kan det ha varit samma person som tagit fram ett sjustegsprogram för hämd?

Det artar sig allt mer som en organiserad attack från Socialdemokraternas radikalfeminister mot Julian Assange! Med Åklagarmyndigheten som en jävig domare i mitten.

23 augusti 2010

Kommer rättsväsendets prestige att fälla Julian Assange till slut?

Medborgare! Hela världens blickar är just nu riktade mot det svenska Åklagarmyndigheten och speciellt på chefsåklagaren Eva Finné. Samtidigt förundras utländska journalister och reportrar hur rättssystemet fungerar i Sverige, när en åklagare direkt kan anhålla Julian Assange i sin frånvaro enbart baserat på muntliga anklagelser om våldtäkt från två kvinnor. Än mer stiger deras förundran när de inser att detta är vedertagen praxis inom det svenska rättsväsendet. Jouråklagaren Maria Häljebo Kjellstrand, som tog det ursprungliga beslutet att anhålla Julian Assange, säger själv till Expressen att det brukar räcka med en kvinnas muntliga uppgifter för att anhålla och frihetsberöva en utpekad man för våldtäkt.

Samma sak bekräftar Åklagarmyndighetens talesperson Karin Rosander i en intervju med en mycket förvånad och förundrad reporter från nyhetskanalen Al Jazeera. Hon hävdar att det inte alls var något misstag att anhålla en man som anklagas för våldtäkt, utan att överhuvudtaget ha talat med honom först. Att enbart lita på en kvinnas ord är "normal procedure" för svenska åklagare.


Även om själva våldtäktsmisstankarna har avskrivits av chefsåklagare Eva Finné och anhållan har hävts, så kvarstår fortfarande misstankarna om sexuellt ofredande. Utredningen kommer därmed att fortsätta och Eva Finné räknar med att den kan slutföras under denna vecka, kanske redan i morgon. Men hon har ännu inte talat med den anklagade, Julian Assange, och har inte ens beslutat om hon kommer att göra det!

Utredningen är alltså snart inne på sin fjärde dag och den anklagade har ännu inte fått komma till tals och än mindre fått veta vad det är han anklagas för!

Till skillnad från de flesta andra fall, där en man anklagas för våldtäkt av en kvinna, så har åklagaren och de övriga rättsvårdande myndigheterna ögonen på sig i fallet Julian Assange. Här iaktar och granskar hela världen varje ny uppgift som kommer fram. Det gör att samma typ av schablonmnässiga agerande som vanligtvis görs från polis, åklagare och domstolar inte är möjligt i detta fallet. Det borde rimligen innebära att det kommer krävas riktiga bevis för att fälla Julian Assange och inte enbart en "trovärdig berättelse" från ett kvinnligt "offer", vilket vanligtvis räcker.

Samtidigt har en hel del politisk prestige nu börjat byggas upp i fallet Julian Assange. Det vore en enorm pinsamhet för hela Sveriges rättsväsende om det till slut visar sig att man anhållit honom på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt respektive ofredande och att det sedan visar sig inte finnas någon som helst riktig grund för det. Att allt är baserat på två kvinnor som talat ihop sig och som sedan gjort en falsk anmälan mot honom, av motiv som vi idag inte känner till.

I Sverige gäller dock den feministiska doktrinen att man inte får ifrågasätta en kvinnas berättelse. Detta gör det svårare för åklagare Eva Finné att avskriva hela ärendet, ty då återstår fortfarande en hel världs frågor om vad det var som låg till grund för kvinnornas (falska) anmälan och varför de gjorde den. Då skulle de två kvinnorna plötsligt behöva stå till svars och behöva ta ansvar för sina handlingar. Det är vi inte alls vana vid i Sverige. Istället låter vi anklagade män bli dömda enbart baserat på en kvinnas ord. För en kvinna ljuger ju inte om något så hemskt och traumatiskt som en våldtäkt eller andra sexuella övergrepp! Det säger den statsfeministiska ideologin.

Så frågan är om inte rättsväsendets presige till slut kommer att tvinga chefsåklagare Eva Finné att åtala och göra allt för att fälla Julian Assange på åtminstone någon punkt? Annars måste ju de två kvinnorna förklara sig inför hela världen och ta offentligt ansvar för sitt agerande!


För den som vill ta del av hela händelseförloppet i Assange-gate rekommenderar Medborgarperspektiv att kronologiskt läs följande inlägg på Aktivarum:

Det blev lite svettigt när Thomas Bodström skulle drogtesta sig

Medborgare! Både vår nuvarande justitieminister, Beatrice Ask, och Socialdemokraternas kandidat till justitieministerposten, Thomas Bodström, har tidigare uttalat sig positivt om att drogtesta barn i skolan. När radioprogrammet P3 Nyheter spelade in ett reportage om frivilliga drogtester av skolelever så tillfrågade de Thomas Bodström (som också är ordförande i Justitieutskottet) om han ville ställer upp på ett sådant test. Initialt svarade Thomas Bodström ja på frågan, men när han förstår att det faktiskt ska ske på en gång och när den medföljande sjuksköterskan börjar räkna upp vilka typer av droger som testet ger utslag påbackar Thomas Bodström snabbt ur och avböjer drogtestet!

Thomas Bodström skyller då på att han känner sig allt för svettig! Man kan ju verkligen undra varför det plötsligt blev så svettigt för Thomas Bodström...

22 augusti 2010

Samhället hjälper de som falskanklagar att slänga oskyldiga i fängelset

Medborgare! Julian Assange är idag kritisk mot åklagaren som anhöll honom i hans frånvaro för våldtäkt, utan att ens ha bytt ett enda ord med honom innan beslutet togs. Det är lätt att förstå Julian Assanges reaktion mot åklagarens agerande, men i det feministiska Sverige behövs tyvärr inte mycket för att få en man anhållen eller häktas och därmed frihetsberövad under flera veckors tid. Det är nämligen precis vad som sker i de flesta fall där en kvinna anklagar en man för våldtäkt eller andra former av hemska brott.

Polisen som tar emot anmälan har som regel att aldrig ifrågasätta en kvinnas historia och åklagarna har för vana att snabbt anhålla eller häkta den anklagade med restriktioner. Detta innebär att den anklagade får sitta bakom lås och bom utan att ha någon kontakt med omvärlden. Utan att få läsa tidningar eller se på TV. Utan att få träffa sina släktingar eller sina vänner. Den enda som den anklagad får träffa är sin utsedda advokat. En advokat som oftast inte ens är det minsta intresserad av att verkligen göra det som krävs för att försvara sin klient. Ofta måste den anklagade betala sin försvarsadvokat med egna pengar.

Motivet till att hålla den anklagade häktad med restriktioner sägs ofta vara att denna inte ska ha någon möjlighet att påverka utredningen. Men målsäganden får däremot fritt tala med vem den vill och prata ihop sig med andra eventuella vittnet eller sprida sin version till media. Även de två kvinnorna som anklagat Julian Assange hade ju talat ihop sig innan de gick till polisen. Och efter anmälan kan de fritt fortsätta att tala ihop sig och anpassa sina historier till varandra eller tala med media för att sprida sin version, vilket naturligtvis kommer att påverka utredningen!

Denna typ av samordning av vittnesmål sker tyvärr allt oftare än man kan tro. När till exempel Tito Beltran blev anklagad för att ha våldtagit skådespelaren Maria Lundqvists 18-åriga barnflicka samordnade den före detta polisen Monica Dahlström-Lannes vad de olika vittnena skulle säga och hur barnflickan skulle uttrycka sig i rätten. Tito Beltran hade själv inga som helst möjligheter att tala med någon utomstående. Han satt inspärrad bakom lås och bom, för att han inte skulle påverka utredningen. Men för målsägarsidan var det fritt fram att påverka både utredningen och förbereda sig tillsammans inför rättegången.

I många fall är det kvinnojourer eller socialtjänsten som hjälper de anklagande kvinnorna att formulera sig innan de gör anmälan till polisen. Detta så att de ska vara väl förberedda och ha preparerat sin historia på bästa sätt innan den slutgiltiga anmälan görs till polisen. Inför rättegången får de samma hjälp och dessutom ett målsägarbidräde som hjälper de med det juridiska. Allt betalt med skattepengar.

Man kan fråga sig varför enbart den anklagade ska spärras in med restriktioner under förundersökningen. Varför låser man inte in målsägande också? Om man nu verkligen vill att utredningen inte ska kunna påverkas.

Man kan också fråga sig vad som hade hänt med Julian Assange om han inte var en kändis och om inte media hade uppmärksammat att han så snabbt blev anhållen i sin frånvaro, enbart baserat på anklagelser från två kvinnor? För åklagaren agerade som åklagare alltid brukar agera i den här typen av fall. Det säger ju jouråklagaren Maria Häljebo Kjellstrand själv till Expressen och hon ångrar inte sitt agerande.

Den stora skillnaden i det här fallet, jämfört med de flesta fall där män anklagas för hemska brott av kvinnor, var att det ledde till en enorm uppmärksamhet i hela världens media samt enorma reaktioner i bloggosfären och i sociala media.

Om det var detta som fick chefsåklagare Eva Finné att till slut dra tillbaka anhållningsbeslutet och avskriva misstankarna om våldtäkt lär vi aldrig få veta. Underligt är det i varje fall, både att det är så oerhört lätt att anklaga någon för våldtäkt och få denne anhållen, men också att åklagarna så lättvindigt först anhåller den anklagade och sedan avskriver anhållan utan att ens ha talat med den anklagade. Det bidrar nu till att Sverige framstår som ett rättsligt moras även i internationella ögon.

Att det står illa till med den svenska rättssäkerheten vet många svenska män redan idag. Den feministiska samhällssynen, där kvinnor är offer och män är förrövare, har under de senaste årtiondena lett till att män döms enbart på en kvinnas ord. Ett ord som det dessutom är kutym att aldrig ifrågasätta. För kvinnor ljuger inte om så allvarliga saker som våldtäkter, misshandel eller övergrepp på barn. Det har både politiker, media, rättsväsende och de sociala myndigheterna fått lära sig.

Det är just detta som lett till att Sverige numera har blivit ett paradis för falskanmälare. Genom att samhället inte vågar ifrågasätta feminismen och dess ideologiska fundament har rättssäkerheten satts ur spel, vilket utnyttjas av mindre nogräknade kvinnor som vill få sin vilja igenom till vilket pris som helst.

Det är dags att öppna ögonen och göra upp med statsfeminismen! Inte bara för alla falskanklagade och oskyldigt dömda mäns skull, utan för alla medborgares och för jämställdhetens skull!

21 augusti 2010

Sverige - ett paradis för falskanmälare

Medborgare! Gammelmedia har uppenbart inte lärt av Littorinaffären. Sent på fredagskvällen blev Wikileaks frontperson Julian Assange anhållen i sin frånvaro, misstänkt för våldtäkt på två kvinnor. De två kvinnorna ska ha känt varandra, men blivit utsatta för sexuella övergrepp vid två olika tillfällen de senaste dagarna i samband med Julian Assanges besök i Sverige. Enligt de själva ska de ha diskuterat saken inbördes med varandra och sedan uppsökt polisen för att diskutera saken vidare, varefter åklagaren ska ha bedömt uppgifterna som trovärdiga och anhållit Julian Assange i sin frånvaro för våldtäkt.

En av kvinnorna hävdar att Julian Assange har en skev kvinnosyn och inte kan ta ett nej för ett nej. Julian Assange själv avfärdar alla anklagelser och säger att påståendena är falska.

Vad som verkligen ligger bakom anmälningarna lär vi dock aldrig få veta, för i eftermiddags hävde plötsligt chefsåklagaren anhållningsbeslutet och meddelade att Julian Assange inte längre var misstänkt för våldtäkt. Detta utan att ens ha talat med honom! Utredningen skall dock fortsätta, men kvarstår gör nu enbart anklagelserna om sexuellt ofredande. Detta alltså trots att en av kvinnorna hävdat att en av dem blivit våldtagen av Julian Assange samt att han har en skev kvinnosyn och inte kan ta ett nej för ett nej.

Gammelmedia, men Expressen i täten, var inte sena att publicera namnet på den anklagade och dra honom i skiten i morse. Allt baserat på ett par anonyma kvinnors anklagelser och utan att ens tillfråga Julian Assange om hans syn på saken. Bara ett halv dygn senare så var de grövsta anklagelserna mot honom avskrivna av chefsåklagaren. Tänk så fort det kan vända! Men inte hindrade det Expressen och resten av gammelmedia att smutskasta Julian Assange å det grövsta.

En liknande sak gjorde Aftonbladet en dryg månad sedan då de smutskastade Sven Otto Littorin efter att den anonyma horan "Anna" anklagat honom för att ha köpt sex av henne för fyra år sedan. Detta trots att Sven Otto Littorin dementerat uppgifterna och att Aftonbladet inte hade några konkreta och verifierbara bevis. I det fallet var allt med största sannolikhet bara en välorganiserad politisk smutskastningskampanj.

För ett par dagar sedan var det två socialdemokratiska politiker, tillika fackliga företrädare, som drabbades av samma typ av häxjakt i gammelmedia. De hade blivit tagna med byxorna nere när de köpt sex av ett par utländska prostituerade på Malmskillnadsgatan i Stockholm och dessutom tagit med sig damerna till en lägenhet, ägd av LO, i närheten för att slutföra affären. Gammelmedia högg snabbt på kroken och lika snabbt blev de två männen perona non grata inom det socialdemokratiska partiet. Partitoppen, med Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin och Ibrahim Baylan i spetsen, kastade ut herrarna med huvudet före trots att rättegången inte ens hunnit starta.

I det statsfeministiska Sverige har vi fått en enormt konservativ sexmoral och det har blivit accepterat att döma enbart baserat på misstankar och anklagelser. Dessutom har det propagerats fram en syn där det inte är acceptabelt att ifrågasätta kvinnor som anklagar män för sexuella övergrepp, ty enligt den feministiska propagandan så ljuger inte kvinnor om sådant. Detta har fått både politiker, gammelmedia, rättsväsende och de sociala myndigheterna att ofta döma anklagade män enbart på en kvinnas ord. Som i fallet Sven Otto Littorin och nu i fallet Julian Assange.

Men de är inte ensamma. Det finns mängder av rättsfall där män har dömt enbart baserat på en kvinnas ord och utan någon som helst teknisk bevisning. Inte bara för våldtäkt, utan även för misshandel och sexuella övergrepp mot deras gemensamma barn. Något som händer allt oftare i samband med smutsiga vårdnadstvister. Då kan de social myndigheterna ta barnen ifrån pappan utan att det finns några som helst bevis för att varken misshandel eller sexuella övergrepp har förekommit. Allt som krävs är en påstridig mamma som vill få bort pappan ur hennes och barnens liv. En kvinna ljuger ju inte om sådant!

Vad som verkligen ligger bakom de grova anklagelserna mot Julian Assange får framtiden utvisa. Men en sak är nästan säker, även om det visar sig vara falska anklagelser om våldtäkt så kommer knappast de två kvinnorna att varken åtalas eller dömas. Till skillnad från våldtäkt, som lyder under allmänt åtal, så kräver ett åtal om falsk tillvitelse att Julian Assange driver saken själv, för egna pengar. Straffet är löjligt lågt och nästan inga döms för denna typ av brott i Sverige.

Det är i princip riskfritt med falska anklagelser i Sverige och det är nästan omöjligt för de oskyldigt dömda att få resning och upprättelse. I det feministiska Sverige har vi fått en rättssäkerhet som inte är värd namnet. Istället har det feministiska Sverige blivit ett paradis för falskanmälare!

20 augusti 2010

Mona Sahlin har inte förstått vad det är som skapar välfärden

Medborgare! Återigen får vi nya bevis för att Socialdemokraterna och Mona Sahlin helt har tappat förståelsen för vad som är viktigt för att bygga ett välfärdssamhälle. Under valupptakten på ett hotell vid Norra Bantorget i Stockholm sa Mona Sahlin att hon hellre vill ha ett välfärdsparadis än ett skatteparadis. Hon vill vinna valet genom att ställa skattesänkningar mot välfärden, även om hennes rödgröna partners är splittrade i synen på höjda skatter. Vänsterpartiet vill nämligen först och främst höja skatterna för löntagarna för att kompensera så att pensionärerna inte får annorlunda skatter än löntagarna.

Men för att verkligen skapa ett välfärdssamhälle är inte lösningen i första hand höga skatter för skattebetalarna, utan att istället ökad tillväxt och att skapa mer välstånd. Det viktigaste är att göra kakan större och inte att staten ska kräva att få en allt större bit av kakan! En långsiktigt framgångsrik regering måste därför satsa på att uppmuntra medborgarna att starta fler företag och skapa förutsättningar för dessa att bli lönsamma och växa sig större. Då kan de också anställa fler personer och därmed blir allt fler sysselsatta och kan ta ansvar för sin egen försörjning istället för att leva på bidrag.

Med de rödgrönas skattehöjarpolitik blir det allt mindre incitament att arbeta och försörja sig själv. Det blir allt mindre incitament att driva företag och anställa personal. Vad händer den dagen då de rika lägger av att jobba och istället lägger sig på rygg i soffan och förväntar sig att de övriga skattebetalarna ska försörja även dem? Då minskar kakan ännu mer och den bit som staten skär ut för att finansiera välfärden blir ännu mindre. Ska skatterna höjas ännu mer då, för att ha råd med samma välfärd som innan?

Om man ska tro de rödgröna så skulle 100 procent skatt för medborgarna ge den bästa välfärden. Men som de flesta förstår så skulle kakan då sjunka ihop helt och det fanns inte längre något för staten att fördela. Men tyvärr framgår det allt mer att Mona Sahlin inte har förstått vad det är som verkligen skapar välfärden. Hon och de rödgröna är helt fokuserade på att dela kakan istället för att göra den större.

Riktig välfärd skapas genom att öka välståndet bland medborgarna. Välstånd skapas genom ett ge medborgarna tydliga incitament att ta egen ansvar för sin försörjning samt för att skapa nya företag som växer med god lönsamhet. Mer kvar i plånboken ger ökad välfärd. Men med Mona Sahlin och de rödgröna kommer inte de som arbetar få mer kvar i plånboken, tvärtom så kommer de drabbas av en ny skattechock.

Detta leder på sikt till att inte enbart arbetarna blir de stora förlorarna i det rödgröna Sverige, utan att alla medborgare kommer att bli förlorare. Tänk till innan du röstar den 19 september. Välfärden har inte råd med Mona Sahlin som statsminister!

Sexmoral och dubbelmoral

Medborgare! Det har bara gått en dryg månad sedan Aftonbladet anklagade dåvarande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin för att ha köpt sex av en anonym prostituerad som de valde att kalla "Anna". Som skäl till publiceringen angav Aftonbladet att de hade väldigt mycket bevis och konkreta uppgifter som styrker deras påståenden, men någon polisanmälan om brott fanns inte och därmed inte heller någon förundersökning av fallet. Inte heller har någon oberoende utomstående fått granska och verifiera de "bevis" som Aftonbladet säger sig ha. I realiteten vet vi inte om "Anna" överhuvudtaget existerar eller ej. Däremot vet vi att Sven Otto Littorin nekade till anklagelserna reda när han första gången blev konfronterad av Aftonbladets reporter på Visby Flygplats och att han dessutom dementerade uppgifterna via sin pressekreterare därefter. Trots detta valde alltså Aftonbladets tillförordnade ansvarige utgivare Lena Mellin att dra Sven Otto Littorin i skiten.

Det hela framstår så här i efterhand enbart som en välplanerad politisk smutskastningskampanj, ledd av Lena Mellin och understödd av Aftonbladets lederredaktion, med syftet att sänka förtroendet för Moderaterna. Uppenbarligen har de lyckats, för Moderaterna tappar nu 3,8 procentenheter i den senaste opinionsundersökningen från Synovates.

Men nu visar det sig att två socialdemokratiska politiker, tillika fackliga företrädare, blivit tagna på bar gärning när de köpt sex av två prostituerade på klassiska Malmskillnadsgatan i Stockholm och dessutom tagit med dem till en lägenhet ägd av LO, där själva brottet skall ha skett. Polisen följde efter de två männen och deras kvinnliga sällskap (som var välkända av polisen) från Malmskillnadsgatan till till Mäster Samuelsgatan där lägenheten ligger. De lyssnade genom den lyhörda lägenhetsdörren och smögs sig vid lämpligt tillfälle in för att då för egna ögon få se vad som skedde. En av politikerna har nu erkänt sexköp, medan den andre medger att han var i lägenheten men hävdar att han inte köpt sex av någon av kvinnorna. Han står nu därför åtalad för köp av sexuell tjänst.

Man kan tycka vad man vill om sexköp och om det verkligen är vettigt att det ska vara kriminaliserat, men det intressantaste i historien är den dubbelmoral som råder kring allt som har med sexmoral att göra. Speciellt när det berör politiker.

Aftonbladet hade från början bara en liten notis om detta konstaterade brott mot sexköpslagen. Varför kan man fråga sig? De hade ju en månad tidigare skrivit sida upp och sida ner om Sven Otto Littorins påstådda brott mot sexköpslagen, trots att det då varken fanns en polisanmälan och än mindre något erkännande! Här fanns ett fall med riktiga bevis, men då väljer Aftonbladet att vara tysta! Kan det månde bero på att politikerna var från Socialdemokraterna? Dubbelmoral, anyone?

Mona Sahlin var naturligtvis snabbt framme och kritiserade de två partikollegorna. Hon hävdade att man har nolltolerans mot män som utnyttjar kvinnor och har en förnedrande syn på kvinnor. De har inte i Socialdemokraterna att göra anser hon. LO's ordförande Wanja Lundby Wedin anser att det är vidrigt och fullständigt oacceptabelt att en facklig profil och en förtroendevald inom LO har köpt sex. Hon anser att en sådan person inte längre ska ha några fackliga uppdrag.

Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan tar starkt avstånd från de två socialdemokratiska politikerna som togs på bar gärning när de köpte sex i Stockholm. Han säger att om man ägnar sig åt sexköp så åker man ut med huvudet före!

Men hur står det nu till med Ibrahim Baylans kvinnosyn och sexmoral för egen del? Under sin tidiga karriär gick han på porrklubb i Göteborg och roade sig tillsammans med flera studentpolitiker. Där satt alla och tittade på nakna tjejer som dansade, strippor brukar de väl kallas? Resan och hotellet betalades dessutom av kårmedlemmarna! Är det ett accepterat beteende för framstående representanter för Socialdemokraterna? Det är ju trots allt inte så många år sedan Björn Rosengren fick avgå av en liknande anledning.

Vidgar man blicken ytterligare så kan man ju också undra hur sexmoralisterna inom den svenska vänstern ser på att klä av sig och dansa naken för pengar? Vänsterpartiets riksdagskvinna och egen lilla radikalfeminist Josefin Brink jobbade nämligen tidigare som just strippa på en porrklubb i Göteborg (måhända samma som Ibrahim Baylan besökte?). Inte bara på scen, men även bakom skärm för enskilda kunder.

Josefin Brink och Ibraham Baylan har alltså de facto bytt pengar mot sexrelaterade tjänster. När få vi läsa om det i dubbelmoralens Aftonbladet?

19 augusti 2010

Lata och bortskämda svenska ungdomar

Medborgare! Bert Karlsson skriver idag på Aftonbladet Debatt att de svenska ungdomarna är för lata för att plocka bär och att det är en skam att vi ska behöva importera arbetskraft från Asien för att utföra vissa typer av jobb i samhället, samtidigt som ungdomsarbetslösheten är rekordstor. Bert Karlsson slår huvudet på spiken när han beskriver att problemet med ungdomsarbetslösheten till stora delar beror på att dagens ungdomar är lata och bortskämda som inte vill ta de instegsjobb som faktiskt finns i samhället samt att facket bidrar till situationen genom att motarbeta politiska lösningar som skulle kunna öka antalet ungdomsjobb och deltidsjobb. Bert Karlsson skriver:
"Dagens ungdomar är helt enkelt förbannat lata och bortskämda. Den första frågan du får av en ung som söker ett jobb är: Hur hög är lönen?

Och det är vi själva, med god hjälp av facket, som skapat krisen. För så fort någon föreslår att några av de hundratusentals ungdomar som går arbetslösa ska få en chans att komma in i arbetslivet, fast med lärlingslön eller liknande, så sätter facket stopp. Det ska vara avtalsenliga löner och följden blir att ungdomarna hellre går arbetslösa. Och lågavlönade jobb som städare, bärplockare eller på hamburgerrestaurang fnyser ungdomarna bara åt. Vad tror de egentligen?
Att de direkt ska få en direktörslön eller något annat toppavlönat jobb, trots att erfarenheten är noll?"
Att Sverige har en oerhört hög ungdomsarbetslöshet beror till stora delar på att det inte är lönsamt att skapa instegsjobb i Sverige. Detta på grund av de anställningsregler och på de lönevillkor som råder på arbetsmarknaden. Det måste helt enkelt bli lättare och billigare att temporärt anställa personal för enklare instegsjobb.

Dessutom måste attityden hos de svenska ungdomarna förändras. I de flesta andra europeiska länderna förväntas ungdomar i gymnasieåldern arbeta på kvällar, på helger och under studieuppehåll. Detta för att tjäna lite extra pengar, men fram för allt för att få in en fot på arbetsmarknaden samt för att lära sig att ta ansvar för och sköta ett jobb! Och det är just den typ av jobb som Bert Karlsson nämner som dessa ungdomar brukar utföra, att packa upp varor i butiker, att städa, att dela ut reklam, att plocka bär eller att vända hamburgare på McDonalds.

Som Medborgarperspektiv skrivit tidigare så är just sysselsättningen den viktigaste politiska frågan just nu. Fler svenskar måste komma i arbete och ta ansvar för sin egen försörjning istället för att leva som parasiter på skattebetalarna. Idag lever stora grupper av arbetsföra individer hellre på bidrag och ersättningar än av eget arbete. Detta måste förändras. Ungdomar måste komma ut i arbetslivet tidigare samtidigt som pensionsåldern måste höjas, något som Nils Lundgren med son nyligen påpekade i en debattartikel i Aftonbladet.

Fler svenskar måste i arbete! Då duger det inte med lata och bortskämda svenska ungdomar som förväntar sig att mamma och pappa eller skattebetalarna ska försörja dem långt efter att de blivit myndiga! Väx upp svenska ungdomar! Det är dags att ta eget ansvar redan i gymnasieåldern! Ut och plocka bär!

17 augusti 2010

Vänsterpartiet - ett parti som föraktar pappor

Medborgare! Vänsterpartiet har alltid varit radikalfeminismens främsta utpost i svensk politik. Ända sedan Gudrun Schymans dagar har partiet präglats av ett genuint hat mot män. Detta hat sitter fortfarande i, trots att det snart gått sex år sedan Gudrun Schyman lämnade partiet efter att det avslöjades att hon under en följd av år i sin självdeklaration yrkat avdrag för kostnader som hon inte själv betalat. Under sina år som partiledare lyckades Gudrun Schyman omprioritera partiets fokus från klasskampen till könskampen. Männen utsågs till den nya fienden och det sitter fortfarande djupt rotat i dagens vänsterpartister.

Igår modererade Pelle Billing en debatt om familjepolitiken som anordnades av Pappa-Barn Kristianstad. På plats fanns representanter för alla riksdagspartier, utom Socialdemokraterna. Ett av de ämnen som diskuterades var varför män har så svårt att hävda sig gentemot svenska myndigheter och varför pappor diskrimineras i samband med vårdnadstvister.

I samband med debatten om vårdnad visade Vänsterpartiet upp sitt tydliga förakt mot män och då pappor i synnerhet. Efter att Moderaternas representant efterlyst ändrade rutiner för fastställande av faderskap, så att både gifta och ogifta par kan fastställa faderskap i ett tidigare skede, uttryckte Vänsterpartiets representant att:
"Vem som leverat sperman är mindre viktigt. I stället bör vi fokusera på att barnet får rätt till två vårdnadshavare som visar omtanke och kärlek."
Kan man visa på mer förakt mot pappor? Det är inte underligt att män inte har samma rättigheter och möjligheter att utöva sitt föräldraskap när den typen av manshatiska tankesätt präglar landets politikerkår på vänsterkanten!

Modiga förslag av Nyamko Sabuni

Medborgare! Integrationsminister Nyamko Sabuni släpper sin nya bok "Det nya Sverige" idag. Där berättar hon varför vi inte har råd att misslyckas med integrationspolitiken. Hon stakar ut de stora vägvalen för Sverige och presenterar en vision för ett samhälle som präglas av tolerans, tillväxt och respekt för de grundläggande rättigheterna. Nyamko Sabunis förhoppning är att boken ska bidra till en seriös debatt om integrationen och invandringspolitiken. Samtidigt presenterar hon ett antal modiga förslag på direkta åtgärder, som ett recept för att förbättra integrationen av nyanlända invandrare i det svenska samhället.

Nyamko Sabuni föreslår bland annat att det måste skapas fler enkla, lågt betalda jobb för att öka chanserna för flyktingar att snabbt komma ut på arbetsmarknaden. Detta är speciellt viktigt för de flyktingar som kommer från länder med dålig skolunderbyggnad och utbildning. Det är oerhört viktigt för integrationen att de nyanlända invandrarna snabbt kommer ut i arbetslivet och kan börja försörja sig själva.

Dessutom lanserar Nyamko Sabuni förslaget att koppla ihop föräldraledigheten med barnets ankomst till Sverige. Ju äldre barn är desto kortare ledighet skall föräldrarna erhålla. Idag beviljas nämligen invandrare som fått permanent uppehållstillstånd full föräldrapenning, även om barnen är gamla nog att gå på dagis! Detta försvårar enligt Nyamko Sabuni ett insteg på arbetsmarknaden, speciellt för kvinnorna.

Bland flyktingar och deras anhöriga tar det idag fem år för männen att få arbete. Mediantiden för kvinnor är nio–tio år. Det är naturligtvis ohållbart för samhället i det långa loppet. Som Medborgarperspektiv skrivit om tidigare är absolut nödvändigt för samhället att alla arbetsföra medborgare arbetar mer och bidrar till sin egen försörjning istället för att ligga skattebetalarna till last! Det gäller även alla landets invandrare!

Som förväntat fick Nyamko Sabuni omedelbart kritik för sina förslag från vänsterhåll. Både Eva Cetin och Martin Ezpeleta tycker att det är bättre att invandrare lever på bidrag än försörjer sig själva. Inte vill de ställa några krav på invandrare heller.

Medborgarperspektiv anser att alla som vill komma till Sverige ska ha rätt att göra så, dock skall ingen människa ha rätt att ta det av det svenska socialförsäkringssystemet utan att först ha betalt försäkringspremien. Bidrar man inte först med skatteinbetalningar så skall man heller inte kunna lyfta några bidrag eller ersättningar. Så fungerar alla ömsesidiga och solidariska försäkringssystem!

Flumskolan måste bort!

Medborgare! Enligt tidningen Newsweek är Sverige världens tredje bästa land att leva i. Newsweek har jämfört fem kategorier som indikerar hur bra ett land är att bo i, utbildning, hälsa, livskvalitet, ekonomisk konkurrenskraft samt det politiska läge. I topp hamnar Finland, med Schweiz som god tvåa. Inom de fem kategorierna ligger Sverige högst när det gäller det politiska läget i landet. Sverige får dock ett betydligt sämre betyg i kategorin utbildning. Där ligger Finland i topp. Att utbildningen har blivit allt sämre är ingen nyhet. År efter år har internationella jämförelser visat att svenska elever får allt sämre kunskaper.

Den flumskola som Socialdemokraterna har infört har på alla sätt visat sig vara undermålig och inte ge eleverna de kunskaper som man kan förvänta sig i ett land som säger sig vilja vara just ett kunskapssamhälle. Allt lägre krav ställs i skolan och universiteten varnade redan för 10-15 år sedan om att de nyintagna studenterna hade allt för bristfälliga kunskaper för att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Lösningen då blev inte att höja kraven i grundskolan och på gymnasierna, utan att sänka kraven på universiteten! En lösning som naturligtvis inte bidragit till att förbättra resultaten i de internationella jämförelserna.

Det är på tiden att flumskolan avskaffas och att kunskapskraven höjs i hela utbildningssystemet. Först och främst bör skolan avkommunaliseras och återigen bli en statlig angelägenhet. Klasserna storlek bör begränsas till 25 elever, samtidigt som lärarna måste återfå makt och befogenheter att styra i klassrummet. Vi kan inte fortsätta och ha en skola där barn mobbas och kränks utan att lärarna bryr sig.

Dessutom bör ett tydligt och kunskapsinriktat betygsystem införas från första klass. Elever som inte uppfyller kunskapskraven ska få gå om de klasser de inte klarat av. Detta dels för att tillse att de svagaste eleverna inte missar några grundläggande kunskap redan från början, men även för att de svagaste eleverna inte ska hämma de duktigare.

Sverige behöver fler duktiga och välutbildade medborgare. Grunden för detta läggs redan i skolan. De duktiga eleverna måste uppmuntras och motiveras på ett sådant sätt att de hela tiden får nya utmaningar. Redan idag har vi elitskolor för elever som är duktiga inom olika idrottsgrenar. Det finns mängder med idrottsgymnasier över hela landet.

Utbildningsminister Jan Björklund förslår idag att det skall startas elitklasser redan i grundskolan. Syftet är att extra begåvade elever ska få en större möjlighet att utvecklas i högstadiet. Redan tidigare har han infört spetsutbildningar på gymnasienivå i Sverige (för andra ämnen än idrott).

Sverige behöver mer satsningar av den här typen, för att ta oss bort från vänsterns flumskola. Först då kan Sverige klättra ytterligare på listan över länder som det är bra att leva i!

Att hata 95 procent av befolkningen

Medborgare! Redan i samband med Stockholm Pride frågade sig Medborgarperspektiv var toleransen har tagit vägen inom HBT-rörelsen. Detta då allt mer kring Pride har kommit att handla om ett aggressivt politiskt budskap baserat på radikalfeminism, vänsterideal och heterohat, och allt mindre om kärlek, mångfald och tolerans. Typexempel på detta var två debattartikeln av Elin Grelsson respektive Felix König från RFSL Ungdom som publicerades under Prideveckan. Dessa visade tydligt att det politiska budskapet kring HBT-rörelsen och Pridefestivalen numera handlar om makten att krossa majoritetens sexualitet, heterosexualiten, och inte att vi alla ska tolerera och acceptera varandra som vi är.

Per Gudmunsson uppmärksammar mer av samma anda i dagens Svenska Dagbladet. Han noterar att det snart är dags för Heterohatets dag i Göteborg! Det är organisationen Göteborgs Queerinstitut som för fjärde gången annordnar en manifestation för att "störta heteropatriarkatet". Detta ska bland annat ske genom ett "krig mot Alliansen", ty:
"2010 är ett valår, vilket även påverkar firandet av heterohatet. Parlamentarismen är en fiende vi tyvärr inte blir av med genom att ignorera. Istället bör vi noga överväga hur vi effektivast bekämpar heterofascisterna. Alliansen utgör idag det största hindret för mänsklighetens lycka och måste utmanövreras från reellt politiskt inflytande. Alla som röstar på alliansen är straighta."
Det kan inte vara lätt att hata 95 procent av landets befolkning. Hur mycket Göteborgs Queerinstitut och andra representanter för HBT-rörelsen försöker så kommer knappast dessa 95 procent att sluta vara heterosexualla och än mindre sluta vara i majoritet i samhället.

Heteronormen är och kommer alltid att förblir ett fullt naturligt tillstånd, hur mycket en liten minoritet vänsterradikala HBT-galningar än skriker och hatar. Men även dessa förtjänar ju faktiskt ett visst mått av tolerans...

16 augusti 2010

Det är dags att tala om de viktiga politiska frågorna!

Medborgare! Det är bara en dryg månad kvar till det är dags för medborgarna att lägga sin röst på det parti de tror bäst kan leda landet under de kommande fyra åren. Allt tyder på att det blir en jämnt val, även om det borgerliga blocket leder något i den senaste opinionsmätningen. Men viktigast av allt är att det finns omkring 400 000 osäkra väljare som ännu inte har bestämt sig och vars röster kan avgöra valet den 19 september. Kanske är det främst till dessa som partiledarna vänder sig åt i valspurten?

Både Fredric Reinfeldt och Mona Sahlin höll i helgen tal i Stockholm för att elda massorna och sparka i gång slutspurten av valrörelsen. Tal som tyvärr var både oengagerande och inte innehöll några visioner om hur framtidens välfärd ska säkras. Istället ägnar sig båda blocken främst åt att baktala varandra och att utfästa fagra löften till olika subgrupper i samhället, ofta utan att överhuvudtaget fundera på hur reformerna ska finansieras långsiktigt.

Fram för allt gäller det de rödgröna, med Mona Sahlin i spetsen. Mona Sahlin lovar att sänka skatterna för de som inte jobbar och bidrar till välfärden. Utöver skattesänkningarna finns dessutom ytterligare satsningar för att gynna de som inte arbetar och bidrar till välfärden. Totalt är det frågan om satsningar på mellan 30 och 40 miljarder kronor per år för att göra det mer lönsamt att ligga på sofflocket än att arbeta.

Betala får naturligtvis de som arbetar och betalar skatt göra! De får en veritabel skattechock! Det är inte underligt att de riktiga arbetarna numera undviker att rösta på Socialdemokratiska Arbetarpartiet, för de är helt enkelt inte längre ett parti för arbetare!

Istället är Socialdemokraterna ett parti för bortskämda människor som förväntar sig att andra ska arbeta och betala för deras försörjning. Något som inte minst märks i Stockholm där två av Socialdemokraternas främsta företrädare, Ilija Batljan och Carin Jämtin, vill ha butler på tunnelbanan! Det märks tydligt att den socialdemokratiska eliten är van att glida runt i samhället på helt andra villkor än vanligt folk när dessa två representanter för den politiska eliten önskar skattebetald hjälp att uträttar ärenden under arbetsdagen "likt conciergeservice på många större flygplatser".

Fredrik Reinfeldt har trots allt lite bättre insikt i vilka frågor som är viktigast för medborgarna och landet i det långa loppet. Han upprepade i sitt tal att jobben är den viktigaste frågan i årets val. Det är jobben och det privata näringslivet som skapar det välstånd som krävs för att samhället överhuvudtaget ska kunna erbjuda en allmän välfärd av rang. Utan välstånd ingen välfärd!

Men det är inte enbart jobben som långsiktigt säkerställer välståndet och välfärden i landet, även om det är en viktig faktor. Det krävs stora förändringar i samhället för att verkligen råda bot på de stora problemen som samhället står inför i framtiden.

Under de senaste 30-40 åren har allt större grupper av arbetsföra människor slutat försörja sig själva och istället förlitat sig på att samhället (skattebetalarna) ska försörja dem. Ungdomarna kommer allt senare in på arbetsmarknaden. Ett stort antal människor har förtidspensionerats, trots att de fortfarande har arbetsförmåga. Föräldraledigheten uppmuntrar fullt arbetsföra människor att inte arbeta och försörja sig själva. Stora grupper med invandrare kommer till Sverige och lever på bidrag, istället för att försörja sig själva och sina familjer. Pensionsåldern är fortfarande 65 år, trots att medellivslängden har ökat mångfalt sedan den allmänna pensionen infördes i början på 1900-talet.

Nils Lundgren och Gustav Lundgren skriver i en debattartikel i Aftonbladet om just dessa grundläggande problem för välfärdsstaten. De beskriver det orimliga i att vi börjar jobba på allvar först framåt 30 och går i pension strax efter 60, samtidigt som medellivslängden för dagens unga förväntas landa kring 90 år. Det gör att vi endast arbetar och bidrar positivt med skatt under en tredjedel av livet! Under två tredjedelar ska vi då leva på egna sparmedel, släktingar eller de förvärvsarbetandes skattebetalningar, alltmedan kostnaderna för vård och omsorg av äldre stiger obönhörligt. Det är en situation som är ohållbart i längden!

Sysselsättningen måste öka dramatiskt i samhället. Det duger inte att stora delar av befolkningen lever som parasiter på skattebetalarna under större delan av livet. Speciellt inte som flertalet av dem är fullt arbetsföra!

Ungdomar måste komma i arbete tidigare. Detta kan ske genom att effektivisera utbildningarna och ställa högre krav på kunskapsinhämtningen så att examen nås tidigare. Det kan även ske genom att uppmuntra ungdomar att ta extrajobb eller helgjobb vid sidan av studierna, så att man får in en fot på arbetsmarknaden redan under gymnasieåldern. Det är inte ovanligt i andra europeiska länder att ungdomar arbetar vid sidan av studierna. Det måste också bli enklare och billigare för arbetsgivarna att anställa ungdomar.

Pensionsåldern behöver höjas generellt sett, far och son Lundgren föreslår att man bör indexera pensionsåldern så att den alltid är till exempel 10 år lägre än medellivslängden. Det skulle idag innebär drygt 68 år för män och drygt 73 år för kvinnor. Dessutom behövs förändringar i både arbetsgivaravgifterna och i pensionssystemet som gör det lönsamt för både arbetsgivaren och arbetstagaren att fortsätta arbeta efter att arbetstagaren nått pensionsåldern.

Alliansen har gjort helt rätt som infört jobbskatteavdraget, vilket gör det mer lönsamt att arbeta jämfört med att ligga hemma på sofflocket om dagarna. Andra åtgärder som bör införas är att avskaffa barnbidraget och ersätta detta med ett motsvarande skatteavdrag för barn. Föräldraledigheten bör ersättas med ett system där den som är ledig med barn får göra detta i form av ett förtida uttag på sin egen pension. För varje dag som man är föräldraledig så höjs den egen pensionsåldern med en dag.

Det är också viktigt att få de stora grupperna av arbetsföra invandrare, förtidspensionärer och långtidsarbetslösa att komma i arbete och i varje fall delvis börja bidra till sin egen försörjning istället för att helt ligga skattebetalarna till last. Detta kan bara ske genom att förändra skattesystemet och bidragssystemet så att det blir enklare för arbetsgivare att anställa personal och lönsammare att arbeta än att ligga på sofflocket. Alltså helt tvärtom mot vad Mona Sahlin vill!

För att långsiktigt säkra välfärdssamhället krävs att fler arbetar och inte att fler ligger på sofflocket.

Tillhör du någon av de 400 000 osäkra väljarna och vill att välfärdsamhället ska fortstå är det viktigt att du tänker långsiktigt och inte lockas av de rödgrönas fagra löften. Välfärd kräver välstånd och välstånd uppstår inte av sig själv, utan av arbete! Inte av att allt fler ligger på sofflocket och ropar efter butlerservice!

15 augusti 2010

Winds of change

Medborgare!

Förändringens vindar blåser över landet. Fler och fler inser att feminismen inte är vägen fram mot ett jämlikt och jämställt samhälle, där vi alla betraktas och behandlas som de individer vi i grunden är. Precis som folket i öst kunde göra sig fria från kommunismen kan även Sveriges medborgare göra sig fria statsfeminismen! Låt förändringens vindar blåsa!

07 augusti 2010

Mansskatten finns redan!

Medborgare! För några år sedan föreslog Gudrun Schyman att det skulle införas en mansskatt i Sverige. Motivet bakom detta var, enligt de feminister som låg bakom förslaget, att kvinnor är förfördelade och män privilegierade i samhället. Att det råder en könsmaktordning som underordnar och diskriminerar kvinnorna i samhället. Ett konkret exempel på varför en mansskatt skulle införas var enligt Gudrun Schyman att män kollektivt skulle ta ett ekonomiskt ansvar för "mäns våld mot kvinnor". Därför ansåg Gudrun Schyman att män borde betala högre skatt än kvinnor.

Det intressanta är dock att män redan idag betalar in betydligt mer skatt till samhället än kvinnor och får tillbaka betydligt mindre än kvinnorna. I medeltal transfereras cirka 1 miljon kronor från varje man till varje kvinna via skattesystemet. Det allmänna välfärdsystemet är en ren förlustaffär för männen!

Enligt siffror från SCB måste en man i medeltal bli 90 år gammal innan han får tillbaka lika mycket i välfärd som han har betalt in i skatt. För kvinnor är motsvarande ålder 84 år, vilket framgår av grafen nedan. Skillnaden mellan graferna för män och kvinnor är ungefär 1 miljon kronor i livets slutskede.

Om man dessutom tar hänsyn till att medellivslängden för män är betydligt kortare än för kvinnor (78,6 år respektive 83,3 år) så framstår välfärdsystemet som ännu mer av en förlustaffär för män.

Kvinnor får i medeltal tillbaka det de betalat in i skatt i form välfärd. Vid 84 års ålder har nämligen kvinnor i medeltal fått lika mycket välfärd som de har betalt in i skatt, vilket korresponderar väl till kvinnors medellivslängd. För män visar dock grafen att de ligger på ungefär 2 miljoner minus vid 78,6 års ålder. Varje svensk man förlorar alltså i medeltal 2 miljoner kronor på dagens skattefinansierade välfärdssystem.

Så Gudrun Schyman och landets övriga feminister behöver inte ropa på någon mansskatt. Den finns redan!