21 maj 2010

Kvinnor kan, del 3

Medborgare! Vi vet alla att det finns män som begår brott. Det blir vi matade med genom gammelmedia dag efter dag och det ingår i den feministiska retoriken att hävda att det ingår i den manliga könsrollen att vara aggressiv och ta till våld. Det hävdas att män gör det för att tillförskansa sig makt. Det pågår ett veritabelt könskrig från feministiskt håll för att svartmåla alla män och allt som förknippas med män. Det sker till och med i reklamkampanjer i radion (lär mer hos Kimzha Bremer). Denna feministiska propaganda betalas dessutom ekonomiska medel från samhället. Det är män själva som tvingas bidra med sina skattepengar för att feministiska organisationer ska få häva ur sitt hat mot män!

Men den som ser med lite vidare ögon på världen inser snabbt att det inte är någon manlig egenskap att ta till våld eller att begå brott. Visserligen finns det en överrepresentation bland män, men totalt sett är det en minoritet människor som tar till våld och begår brott, både bland män och kvinnor. För det finns som sagt en hel del kvinnor som beter sig dåligt mot sina medmänniskor, vilket Medborgarperspektiv har rapporterat om det par gånger tidigare.

I dag kan man till exempel läsa i DN om den kvinnliga chefen på en av Arbetsförmedlingens kontor i Stockholmsområdet som krävde sex av sin underställde kollega. Han vägrade ställa upp och anmälde istället ärendet. Nu varnas kvinnan av personalansvarsnämnden. Dessutom förlorar hon sin chefstjänst. Sexuella trakasserier är alltså något som även kvinnor gör sig skyldiga till.

Vi kan också läsa om en 49-åriga Bollnäskvinnan som högg en kniv i sin sambos bröstkorg. Nu har kvinnan av tingsrätten i Hudiksvall dömts till tre års fängelse för dråpförsök. Grovt våld är alltså något som även kvinnor tar till.

I Expressen kan vi idag läsa om den gravida 20-åriga kvinnan i Gävle som satt på bussen bakom ett lesbiskt par och retade sig på att de pussades. Hon tog sin mobitelefon och slog den flera gånger i den ena kvinnans huvud, samtidigt som hon kallade dem för "jävla äckel". Nu har hon åtalats för attacken. Homofobi finns även bland kvinnor.

I Aftonbladet rapporteras om två unga kvinnor som sitter anhållna misstänkta för grov misshandel av en man och en kvinna i 80-årsåldern. De blev utsatta för misshandeln i går förmiddags när de promenerade på Stationsgatan i Västervik. Plötsligt överfölls de av två yngre kvinnor, 28 och 29 år gamla. Som sagt, inte ens oprovocerat våld är en manlig egenskap.

Samtidigt konstaterar en ny studie att könstillhörigheten är avgörande för straffpåföljden. Det visar en ny avhandling från Stockholms universitet som studerat 300 simulerade rättsfall. Kvinnor får lägre straff än män för samma brott!

19 maj 2010

När kommer sanningen fram?

Medborgare! Under flera dagar har vi nu fått höra i gammelmedia att Klaudija, en 10-årig flicka från Svenljunga, var försvunnen och att polisen sökt igenom ett stort område i jakten på henne. Flickan försvann vid 19-tiden i fredags från en lekplats när hon lekte med sina bröder. Polisen har bara fått in ett fåtal tips sedan flickan försvann. Vi är säkert många som har varit oroliga och det har inte stått långt bort att tänka sig det allra värsta. Vem minns inte jakten på försvunna Engla för ett par år sedan, som slutade i en hemsk tragedi. Tänk om Klaudija drabbats av samma öde!

Igår meddelade polisen att de avbryter sökandet efter Klaudija. Trots att ett hundratal personer, mestadels hemvärnsmän, sökt igenom ett stort område kring Svenljunga hade flickan inte återfunnits. Slutsatsen var att polisen inte längre tror att flickan finns i området.

Ett par timmar senare meddelades att Klaudija återfunnits! Vi är säkert många som pustar ut och tänker att det var väl ändå för väl!

Det visar sig att på tisdagskvällen omkring klockan 21.10, drygt fyra dygn efter försvinnandet, så känner personalen på Willys i Knalleland i Borås igen den försvunna flickan. Hon var vid god vigör och till synes ensam när hon återfanns inne i butiken. Personalen meddelar snabbt polisen och därefter omhändertas Klaudija av de sociala myndigheterna.

Borås ligger ungefär tre mil från Svenljunga. Hur Klaudija tagit sig dit är ännu oklart. Lika oklart är det hur hon efter 4 dygn kan vara i så god vigör! För precis som Norah4you så undrar Medborgarperspektiv:
- Varför väljer en 10-åring att förflytta till en annan stad istället för att bara vara kvar i Svenljunga och be någon om hjälp att hitta hem?
- Hur klarar en 10-åring att själv förflytta sig 3 mil samt vara utan mat och vatten i 4 dygn, utan att det syns på hälsan?
- Hur kan någon, som sovit utomhus i 4 dygn med småruskigt väder, vara i god vigör?
- Hur kan en efterspanad person, som inte är känd med omgivningarna, förflytta sig 3 mil utan att vittnen finns?

För det kan väl inte vara så enkelt att det faktiskt finns någon annan vuxen person, eller organisation som gömmer utvisningshotade, som har hållit Klaudija gömd för att fördröja det utvisningsbeslut som hängde över familjen? Vad är det för människor som inte drar sig för att utnyttja barn för egen vinnings skull? Kommer vi någonsin få veta sanningen om vad som verkligen hänt Klaudija?

14 maj 2010

Ännu en dag i de grönas Sverige

Medborgare! I dag inleder Miljöpartiet sin kongress i Uppsala. Efter det senaste årets uppgångar i opinionsundersökningarna är det ett parti med stort självförtroende som samlas till tre dagars överläggningar. Ända sedan valet till EU-parlamentet i juni förra året har de gröna haft stark medvind i opinionen. Naturligtvis tänker de göra allt för att bibehålla dessa framgångar även i höstens val. Miljöpartiets mål är att etablera sig som ett av Sveriges tre största partier och förhoppningen är att bli större än både Socialdemokraterna och Moderaterna i vissa kommuner. Nyckeln till framgång är att locka medelklassen i städerna.

Men det är ett budskap med mycket dubbelmoral som Miljöpartiet kör med. Samtidigt som man lovar guld och gröna skogar till alla medborgare så vill man också riva ner de grundläggande förutsättningarna för industrin och det privata näringslivet som i realiteten finansierar hela vår välfärd. Miljöpartiet vill stänga ner kärnkraften, dramatiskt höja skatterna på koldioxid, stoppa vägbyggen och fördyra transporter.

Den bild som man förmedlar av det gröna samhället låter som en idealisk dröm där manna regnar från himlen och alla lever i fred. Men det talas aldrig om var välståndet kommer ifrån. Det bara förutsätts finnas där per automatik. I dagens Svenska Dagbladet beskrivs en fiktiv dag i ett grönt Sverige. Återigen förmedlas en idealistisk drömbild!

Sanningen är tyvärr inte lika vacker, utan så här:

Stockholm kl 11.09

Yvonne gäspar stort. Sedan Hornsgatan nedanför sovrumsfönstret blev bilfri vaknar hon oftast inte förrän inpå förmiddagen. Hon halar upp datorn i sängen och konstaterar att elen återigen är avstängd. Ända sedan kärnkraften avvecklades har det blivit allt vanligare med blackouts i elnätet. För att klara av veckans lokala folkomröstningar får hon som vanligt gå ner till det lokala postkontoret istället för att rösta över nätet.

Sedan släntrar hon ner på innergården för att leta rätt på ett frukostägg. Stanken från utedassen och avfallshögarna slår emot henne när hon öppnar ytterdörren. Reningsverken och vattenverken slutade snabbt fungera när det blev allt vanligare med blackouts i elförsörjningen. I den kooperativa hyresrättsföreningen blev lösningen att bygga gemensamma utedass när toaletterna slutade fungera. Hon letar i avfallshögarna efter de frigående hönornas ägg, men kan bara konstatera att hon är för sent ute. Antagligen är det någon av uteliggarna som tagit dem. De tar sig in på gården trots att man byggt höga staket kring den.

Utomhus är det molnigt och vindstilla. Trots att man installerat både solceller och vindsnurra på taket lär de inte vara till stor hjälp idag. Uppe i lägenheten drömmer sig Yvonne tillbaka till tiden då hon kunde slå på kaffebryggaren på morgonen och fylla den med lite mocka. Det går inte längre om man inte är väldigt rik. Den ekologiskt odlade mockan, en av få produkter med undantag från principen om närodling, kostar mer än en månadslön. Det har helt enkelt inte Yvonne råd med, men hon har hört att presidenten brukar ta sig en kopp varje morgon.

Efter en minst sagt tråkig frukost börjar Yvonne promenera mot Kvinnohistoriska kunskapscentrumet i Solna. För många år sedan talades det om att bygga tunnelbana dit, men efter att man infört medborgarlön blev det helt enkelt inga pengar över till infrastruktursatsningar. Yvonne har pluggat i tolv år nu med studielön, men funderar på om det är dags att växla spår och läsa massmedie- och reklamkritik. Annars kanske hon tar ett sabbatsår med medborgarlön i väntan på att hon kommer underfund med vad hon vill arbeta med. Om hon nu överhuvudtaget ska arbeta. Många av hennes vänner har valt att enbart leva på medborgarlönen. De säger att det inte är värt att arbeta, i varje fall inte vitt.

Skövde kl 13.31

Jan stänger dörren med en smäll. Det gäller att vara snabb så att ingen värme släpps ut. Hans ekologiska villa är byggd med passivhusteknik och saknar element.

Sedan han fick sparken som yrkesofficer på P4 efter att det militära försvaret lades ner och han omskolades till vårdbiträde, har livet tagit en ny vändning. Idag var det HBT-kurs på det personalägda företaget för hembesöksvård där han fått ett friårsvikariat. Han har fått lära sig att heterosexualitet inte är en sjukdom, utan att det går att socialisera bort. Bäst är dock att barn får lära sig från början att inte bli heterosexuella, vilket är en av huvudanledningarna till att alla barn bör gå på genusdagis.

Det känns märkligt att arbetsdagen slutar redan efter lunch, men med 30-timmarsarbetsveckan i kombination med hans barntidsledighet på 50 procent blir det bara tre timmar om dagen på jobbet. Om en halvtimme ska han åka till genusdagis och hämta sin snart åttaåriga son Fredrik, som med den flexibla skolstarten börjar skolan först till hösten. Han hoppas att hans son snart inte ska behöva skämmas över sin fars heterosexualitet, utan att HBT-kursen snart ska ha gjort nytta och att han istället kan få en politiskt accepterad sexualitet.

Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte längre några privatägda tidningarna kvar i landet efter lagarna om begränsat reklamutbud och på grund av pappersbristen. De flesta av landets pappersbruk har ju fått lägga ner på grund av den oregelbundna tillgången på el och de höga koldioxidskattern.

En artikel handlar om att Cirkus Brazil Jack startat årets turné. Fredrik skulle älska att gå. Själv tycker Jan inte att det är lika roligt längre. Clownerna, som fått ett uppsving i och med djurförbudet på cirkus, får honom att känna sig obehaglig till mods. Kanske är det hans sexualitet som återigen spökar? Dessutom blir det svårt att ta sig dit eftersom familjen inte längre har råd med bil.

Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad att officiellt deklarera sin heterosexualitet – men han slapp i alla fall fängelse.

Luleå kl 17.34

Ibrahim står och väntar vid busshållplatsen. Som vanligt vet man inte om och när de kommer. Till slut dyker en gammal antik buss över krönet och stannar till mitt framför honom. Han tar fram äpplena som han pallade i en trädgård en bit ner på gatan. Även om det officiellt sett är nolltaxa i lokaltrafiken så behöver man alltid muta busschauffören för att få komma ombord.

Fotbollsträningen i det mixade laget gick bra och nu ska Ibrahim hem och göra matteläxan. Han pluggar hårt för att få bra skriftliga omdömen i friskolan, men eftersom han kom hit med sin familj från Turkiet ett halvår tidigare har de inte mycket pengar att muta lärarna med.

Fast han förstår inte riktigt varför så många räkneexempel handlar om vördnad för naturen. Visserligen börjar den så sakta ta tillbaka sitt grepp över den sedan flera år nedlagda järnverket i stan, men så märkvärdig är väl inte naturen tänker Ibrahim. Jobb och industri är ju betydligt ovanligare än natur, tänker han.

Han fiskar upp mobilen och tittar på tv-nyheterna. Maria Wetterstrand, Sveriges första president sedan monarkin avskaffades, håller tal till nationen. Ibrahim fyller 16 i höst, och då tänker han definitivt inte rösta på henne i valet. Inte efter avslöjandet i TV ett halvår tidigare, då man med dold mikrofon kunde höra presidenten säga "Varför äter de inte bakelser?" när hon passerade ett av huvudstadens fattigare områden.

Åkarp kl 22.57

Åsa är förvånansvärt pigg efter den långa resan från Stockholm till Malmö, först två timmars tåg till Nyköping, sedan gengasbuss till Hässleholm och slutligen ett nytt och fint danskt tåg till Malmö. Det känns overkligt att vara i Skåne. Allt är så rikt och vackert. Allt sedan skåningarna i lokala val beslutade att tillhöra Danmark istället för Sverige.

Besöket hos dottern Marianne och dotterdottern Beata var lika uppiggande som vanligt. Åsa har lite svårt för barnbarnets förnamn, det får hon erkänna, men Marianne sa att det kändes som en Beata redan när hon låg i magen. Hemma i Stockholm hade dotterdottern antagligen tvingats bära ett pojknamn, som Birger, bara för att det var politiskt korrekt. Så har det varit ända sedan den nya namnlagen infördes.

Om Åsa var helt ärlig hade hon hellre åkt på en riktig semester istället, en sådan där Thailandsresa som folk gjorde förr i tiden innan koldioxidskatterna på flyget. Men numera får man vara väldigt glad att ta sig in i ett EU-land som Danmark igen. Passkontrollen är hård och man måste som svenska kunna visa att man har släkt i det EU-land man vill besöka för att få visum.

Åsa gick i delpension redan när hon var 60, men arbetar fortfarande några dagar i veckan med sin cykelreparationsfirma, trots att hon nu är 72. Medborgarlönen räcker helt enkelt inte till för att täcka kostnaden för resorna till dottern i Åkarp.

På nattduksbordet ligger en hel trave böcker. De flesta är gamla och slitna. Nya böcker kostar väldigt mycket, trots att bokmomsen avskaffats. Papper har helt enkelt blivit en bristvara i ett land som inte längre har någon egen industri att tala om. Hon bläddrar dock några sidor i Mona Sahlins memoarer ”Röd om kinderna”, där hon öppenmodigt berättar hur hon skäms över vad hennes samarbete med Miljöpartiet har lett till.

Åsa släcker lampan och ber till Gud att inte hon ska drabbas lika hårt som Mona Sahlin. Efter att Mona Sahiln publicerat sina memoarer spärrades hon i på Beckomberga sjukhus och boken brändes på bål. Allt på direkta order från Maria Wetterstrand. Åsa gömmer sitt tummade exemplar under kudden och somnar till slut, både hungrig och orolig för framtiden.

12 maj 2010

De lättkränktas överfall på yttrandefriheten

Medborgare! Så har samhället åter en gång fått uppleva hur ett antal lättkränkta människor med våld stoppat en annan människa från att uttrycka sina åsikter. Det var i går eftermiddag som konstnären Lars Vilks blev överfallen av en man i samband med en konstföreläsning vid Uppsala Universitets filosofiska fakultet. Detta samtidigt som en stor del av de övriga åhörarna börjar skandera slagord. Bland annat kan man på videoupptagningarna höra en person som skriker "Allahu Akbar", vilket betyder ungefär "Gud är stor" på arabiska.

Attacken föranleddes av att Lars Vilks visade en videoinstallation av en holländsk konstnär med nakna män i sängkammarmiljö. Bilderna anspelade på religion och homosexualitet, närmare bestämt två homosexuella män som har sex med varandra samtidigt som de bar masker som påstås avbilda profeten Muhammed. Något som uppenbarligen ett antal av åhörarna valde att känna sig kränkta över och dessutom ansåg sig ha rätt att med våld stoppa visningen!

Varför dessa personer valde att besöka föreläsningen med Lars Vilks, när de med alla säkerhet på förhand visste om att han har för vana att visa provocerande konst, kan man verkligen fråga sig! Det framstår onekligen som om de redan från början valt att känna sig kränkta, vad än Lars Vilks sagt eller visat!

Vi har alltså återigen fått se ett exempel på lättkränkta personer som anser att deras subjektiva känslor står över andra människors yttrandefrihet. Personer som anser att andra inte får uttrycka sina egna åsikter om religion och sexualitet.

På samma sätt som det finns andra personer, som Maja Bredberg och Amat Levin, som redan från början valt att känna sig kränkta över att tågvärden glatt berättar att de har negerbollar på menyn i Bistron. Tyvärr är det antagligen bara en tidsfråga innan även den här typen av personer börjar använda våld för att tysta de som glatt säger negerbollar istället för chokladbollar.

Någonting är verkligen fel i samhället när de lättkränkta gång på gång anser sig ha rätt att göra överfall på yttrandefriheten och med våld tysta andra medborgare!


Ett tack till Ann-Helena Rudberg för tipset på Lorry-sketchen!

11 maj 2010

Mona Sahlin förstår verkligen inte hur det fungerar!

Medborgare! Så har återigen Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin visat att hon definitivt inte är lämpligt att leda landet. I SVT's Agenda påstod hon nyligen att det finns 7 miljoner löntagare i Sverige, men där har hon helt helt fel. Det finns ungefär 4,4 miljoner löntagare i landet, varav cirka 1,3 miljoner är offentliganställda och 3,1 miljoner är anställda inom det privata näringslivet. Mona Sahlin har uppenbarligen inte speciellt bra koll på elementära samhällsfakta eller så vet hon inte skillnaden på en löntagare och en skattebetalare!

Inte heller verkar hon förstå var pengarna till välfärden kommer ifrån. I morgonens utfrågning i SVT's Godmorgon Sverige lovade oppositionsledaren satsningar på offentlig sektor och skattehöjningar för att mota arbetslösheten. Hon hävdade att "för att klara jobben måste vi skjuta till större resurser till vården, skolan och omsorgen". Nej, Mona! Det är precis tvärtom! Vi behöver skapa fler riktiga jobb för att klara välfärden. Välfärden skapar inga jobb av sig själv.

På samma sätt skapas heller inga nya jobb genom att besluta att det är en rättighet att ha ett heltidsjobb. För precis som tittaren Harriet Bellafesta sa i dagens Godmorgon Sverige så verkar inte Mona Sahlin förstå hur det fungerar i verkligheten. Om ett antal deltidsanställda kräver att få jobba heltid så kommer detta endast leda till att arbetsgivaren tvingas säga upp ett antal andra deltidsanställda på grund av arbetsbrist, vilket Daniel Snällman så pedagogiskt visar på sin blogg. Inga nya arbetstillfällen har ju skapats bara för att Mona Sahlin har bestämt att det ska vara en rättighet att jobba heltid!

Det enda sättet att klara välfärden är genom att skapa fler jobb inom det privata näringslivet! Så att vi får fler löntagare som kan bidra med mer skatteintäkter till välfärden än vad de själva kostar i skatteutgifter.

Det är inom det privata näringslivet som landets välstånd genereras. Det välstånd som även betalar de skatter som finansierar välfärden och den offentliga sektorn. När det privata näringslivet minskar drabbar detta inte enbart alla de anställda, utan även indirekt alla som arbetar inom den offentliga sektorn och alla som är beroende av samhället för sin försörjning eller för vård, skola och omsorg.

Därför är den enda möjliga vägen för att långsiktigt ökat landets välstånd och förbättrad medborgarnas välfärd att skapa goda förutsättningar för det privata näringslivet. Målet borde vara att genomföra ett miljonprogram för jobben, med målet att under de kommande 10 åren skapa minst en miljon nya arbetstillfällen inom det privata näringslivet och att öka kvalificeringsgraden på jobben. Så att vi långsiktigt kan skjuta till större resurser till vården, skolan och omsorgen!

Först måste välståndet skapas, sedan kan välfärden utvecklas!

Det är på tiden att Mona Sahlin börjar förstå hur det verkligen fungerar!

09 maj 2010

Mer om negerbollar och om att leva i en liten skyddad verkstad

Medborgare! Negerbollar är uppenbarligen något som rör upp djupa känslor hos många människor. Det framgår inte minst av kommentarerna till Medborgarperspektivs lilla inlägg i debatten. En som blev riktigt upprörd är Maja Bredberg, som tycker att undertecknad är en rädd och aggressiv person med småsinta tankar! Man kan inte annat än undra vad det är som gör att människor blir så oerhört upprörda över ett litet ord? Ett ord som är en benämning på ett litet bakverk. Varför väljer vissa människor att känna sig kränkta av att en tågvärd med glad stämma ropade ut vad som finns på menyn i Bistron på ett X2000-tåg och avslutar det hela med "...och så har vi negerbollar också"?

För det är just viljan att känna sig kränkt som är roten till det hela. Maja Bredberg med fler väljer att känna sig kränkt av ordet negerboll, trots att tågvärden inte hade den minsta intention att såra någon när denne berättade vad som fanns på menyn!

Det har gått inflation i att känna sig kränkt i det här landet. Sverige har helt enkelt blivit de lättkränkta dårarnas paradis, som Besserwisser så klokt beskriver det. Även journalisten Maciej Zaremba har beskrivit detta fenomen i en artikelserie i DN för en tid sedan. En artikelserie som han passande nog kallade "Först kränkt vinner". Ett av de exempel han tog upp var den student på Lärarhögskolan i Stockholm som ansåg att det var kränkande att det krävdes korrekt svenska av en blivande svensklärare! Därför anmälda studenten sin lärare till diskrimineringsombudsmannen (DO)! Att känna sig kränkt har blivit ett vapen för att tysta andra människor. För att begränsa yttrandefriheten.

Men viljan att känna sig kränkt sitter faktiskt enbart i huvudet på de om väljer att se sina medmänniskor och sin omvärld som ett hot mot dem själva! Det är de själva som väljer att uppleva det andra säger och gör som en kränkning. Ett ord är bara vad vi väljer att göra det till. Om Maja Bredberg och andra väljer att känna sig kränkt av ordet negerboll så är det deras eget val. Inte de som använder ordet för att beskriva ett bakverk.

Ordet negerboll är bara en synonym med ordet chokladboll. Om Maja Bredberg väljer att bli kränkt av ordet neger så finns det säkert någon annan som väljer att bli kränkt av ordet choklad. Om det skulle vara förbjudet att använda alla ord som någon världsmedborgare väljer att bli kränkt av så får vi alla vara tysta resten av livet!

Det är dags för Maja Bredberg och hennes gelikar att kliva ut ur sin lilla skyddade verkstad och börja interagera med sina medmänniskor och sin omvärld utan att förvänta sig det värsta av dem. Tågvärden på X2000-tåget mellan Göteborg och Stockholm vill er inget ont. Inte Medborgarperspektiv heller. Sluta vara så himla rädda för era medmänniskor!

08 maj 2010

Hot Rockin'

Medborgare!

Så här på lördagens afton - en gammal goding speciellt dedicerad till all älskare av the Metal Gods:

Fortfarande riskfritt med falska anklagelser

Medborgare! Att det i princip är riskfritt att falskt anklaga andra människor för att ha begått sexuella övergrepp eller andra former av hemska brott har tidigare redovisats på Medborgarperspektiv. Under åren har flera fall av falska anklagelser om sexbrott avslöjats, till exempel Södertäljefallet och fallet Ulf. I inget av dessa fall har de som stått bakom de falska anklagelserna ens blivit åtalade. Detta trots att de anklagade blivit dömda baserat på lögnerna och suttit fängslade i många år innan de fått upprättelse.

Tidigare i år erkände en 16-årig flicka att de anklagelser om gruppvåldtäkt som hon riktade mot hennes förra pojkvän bara var lögner. Hon dömdes till slut av Varbergs tingsrätt för falsk tillvitelse, men fick inget som helst straff.

För en tid sedan skrev Dagens Nyheter om en ung kvinna som anklagade sin mamma och pappa för att ha begått grova övergrepp mot henne ända sedan förskoleåldern. Båda föräldrarna blev åtalade, han för grova sexuella övergrepp mot dottern och även för tortyrliknande misshandel, hon för att ha misshandlat dottern med knytnävsslag i ansiktet. Trots att både mamman och pappan kunde visa att flera av anklagelserna från dottern inte stämde dömde tingsrätten pappan till fem års fängelse. De ansåg att den unga kvinnans berättelse, trots de uppenbara fel som fanns, var trovärdig!

Efter tingsrättens dom fortsatte hon dock att berätta om nya brutala övergrepp. Den här gången gick det att bevisa att hennes berättelse inte var sann. Bland annat kunde pappan visa att han hade haft flera kundbesök i sitt företag samtidigt som han skulle ha utsatt dottern för övergrepp. De mobilsamtal och e-postmeddelanden som dottern berättade om visade sig inte existera. Detta fick åklagaren att yrkade att hovrätten skulle fria föräldrarna och till slut blev så också fallet!

Istället åtalades, för första gången i Sveriges historia, den person som falskt anklagat sina föräldrar för att ha begått sexuella övergrepp. Igår dömdes den nu 19-åriga kvinnan för att ha falskt anklagat sin far för sexuella övergrepp. Södertörns tingsrätt dömde kvinnan till villkorlig dom och samhällstjänst. Detta trots att straffskalan för falsk angivelse är upp till två års fängelse.

Medborgarperspektiv kan återigen konstatera att det är i princip riskfritt att falskt anklaga andra personer för att ha begått hemska brott som kan leda till väldigt lång fängelsestraff. Risken att själv behöva ta ansvar för sina falska anklagelser är nästan obefintlig och om man mot förmodan blir åtalad och dömd för det så är straffen inte alls i proportion till de straff som de oskyldigt anklagade drabbas av.

07 maj 2010

Negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, ...

Medborgare! Sverige har precis fått bakläxa av FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève när det gäller bland annat hatbrott, diskriminering mot minoriteter och brister när det gäller jämställdheten. För vem minns inte sådana hemska brott som glassen Nogger Black och kvarteret Negern i Karlstad? Och nu är det tydligen dags igen för Sverige att skämmas ögonen ur sig. En av de anställda i Bistron på SJ's X2000-tåg mellan Göteborg och Stockholm ropade ut vilken meny de hade att erbjuda för dagen och avslutade det hela med att säga "...och så har vi negerbollar också"! Flera av resenärerna reagerade negativt och upplever ordvalet som kränkande!

Medborgarperspektiv blir bara så trött! När ska det bli dags att växa upp? Läs David Eberhards bok "Ingen tar skit i de lättkränktas land" och börja ta lite ansvar för era egna liv!

Negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll, negerboll och en Nogger Black!

06 maj 2010

Eva-Britt Dahlström förnekar sig inte!

Medborgare! Samtidigt som stödet för de rödgröna minskar i den senaste opinionsundersökningen och förtroendet för Mona Sahlin rasar så avslöjar Blekinge Läns Tidning (se även artikel ur pappertidningen nedan) att den ökände socialdemokratiska politikern och nämndemannen Eva-Britt Dahlström har försökt stoppa föreningen Pappa-Barn Kristianstad från att träffa riksdagsledamöter. Den centerpartistiska riksdagsledamoten Gunnel Wallin och flera av hennes partikollegor kontaktades vid flera tillfällen av Eva-Britt Dahlström, som sa att de inte borde lyssna på föreningen och heller inte ha någon kontakt med dem. Dessutom påstod Eva-Britt Dahlström att föreningen skulle vara "farlig" och hänvisade till sin bakgrund som nämndeman.

Till följd av Eva-Britt Dahlström odemokratiska agerande var man tvungen att begränsa Pappa-Barn Kristianstads möte med riksdagsledamöterna till att enbart innefatta representanter för centerpartiet och ett fåtal inbjudna åhörare. Detta för att inte riskera att mötet skulle förstöras av Eva-Britt Dahlström och hennes vapendragare.

Det är inte första gången som Eva-Britt Dahlström agerar på ett minst sagt tvivelaktigt sätt. Hon har tidigare gjort sig känd för att ha en ytterst skev manssyn och för att aktivt stödja kvinnor som anklagar män för olika former av övergrepp. Vad det än är för typer av anklagelser tror hon blint på kvinnan och dömer på förhand ut mannen som skyldig. Något som verkligen inte är förenligt med den opartiskhet som en nämndeman skall representera.

Som Medborgarperspektiv tidigare har konstaterat är Eva-Britt Dahlström en skam både för Socialdemokraterna och rättssystemet! Nu kan vi även konstatera att hon är en fara för yttrandefriheten och demokratin!


Läs mer hos GenusNytt!

04 maj 2010

Ligga i Lund bör man undvika, i varje fall som man!

Medborgare! Idag kan man läsa i Skånska Dagbladet att Lund inte är en speciellt bra plats på jorden för de pappor som hamnar i vårdnadstvist och i många fall även inte för barnen. En stor undersökning som föreningen Minpappa.nu har genomfört visar att mamman har fått enskild vårdnad i 100 procent av vårdnadsmålen de senaste åren (26 domar under perioden 2007 till 2010), medan pappan i många fall helt förlorar kontakten med sitt/sina barn. Domarna grundar sig på Socialtjänstens utlåtanden där mamman förordats som ensam vårdnadshavare i samtliga fall, även i fall där det förekommer knarkande och våldsamma mödrar eller mödrar med diagnostiserade allvarliga psykiska störningar.

Kombinationen Lunds familjerätt och Lunds tingsrätt verkar helt enkelt vara förödande för både barnen och papporna. Inga pappor har fått ensam vårdnad vid något som helst tillfälle under tidsperioden. Inte ens i de fall där det konstaterats att mamman misshandlat barnen har Lunds familjerätt förordat pappan som vårdnadshavare!

Situationen ser som tur är bättre ut i övriga Skåne, även om den är långt ifrån jämställd. Vid tingsrätterna i övriga delar av Skåne har papporna fått enskild vårdnad i betydligt större andel av fallen där endera part tilldömts enskild vårdnad. I Malmö har 40 procent av papporna fått enskild vårdnad, i Ystad 30 procent, i Kristianstad 42 procent, i Helsingborg 26 procent och i Hässleholm 23 procent.

Det mest skrämmande i rapporten är egentligen inte siffrorna i sig, utan hur papporna blir behandlade av Socialtjänsten i samband med vårdnadstvisterna. Socialtjänstens tar ofta aktivt ställning till mammans fördel och istället för att bedriva en objektiv utredning varpå försöker de ständigt hitta saker som bevisar att deras teori är korrekt, att mammorna är den bästa vårdnadshavaren. Detta gör att merparten av papporna ger en bild vid intervjuer med dem av total rättlöshet. De känner att de inte har någon som helst chans till att bli rättvist bedömd.

03 maj 2010

Bloggtips den 3 april 2010

Medborgare!

Missa inte att läsa hos Daddy hur Uppsala Kvinnojour bedrivit en kampanj för att stoppa kortfilmen "Rätten att vara pappa" från att visas vid en tävling, där man efterlyst filmer som handlar om de mänskliga rättigheterna, utlyst av Amnesty International. Det är eleverna Sara Sivesson, Jerry Wallén, Sandra Atas och Oskar Krantz vid John Bauer gymnasiet som gjort filmen. Nu visar det sig att Amnesty International har fallit till föga för Uppsala Kvinnojours påtryckningar och därmed fick aldrig elevernas film visas på festivalen. Man kan verkligen fråga sig hur det står till med synen på de mänskliga rättigheterna hos både Amnesty International och Uppsala Kvinnojour! Läs mer här!

Hos Saknade Barns Nätverk kan man idag läsa, se och höra en vuxen mans berättelse om hur det var att bli kidnappad som barn av sin egen mamma. Som 5-åring blev han skild från sin pappa då hans mamma tog med honom från deras hem i Argentina till USA. Där påstod hon att pappan och farföräldrarna dött i en olycka. Därefter fick han spenderar hela sin barndom med att flytta runt och leva isolerat, byta identitet gång på gång och i långa perioder inte umgås med någon annan än sin egen mamma. Efter en tid framkom det dock att pappan och farföräldrarna inte allt var döda, utan istället sa mamman att pappan var en ond man som dessutom nu har gift sig med en ond kvinna. Hon hotade även pojken med han inte kunde åka tillbaka till Argentina och träffa pappan, för då skulle han aldrig mer att få se sin mamma. Vid 16 års ålder tog hans sig dock mod att eftersöka sin far och fick till slut tag på hans telefonnummer. Det visade sig att pappan under alla år hade sökt efter sin son och även besökt USA för att leta efter honom. Se videon nedan och läs mer här!

02 maj 2010

Anders Borg har gjort ett bra jobb under finanskrisen

Medborgare! I kväll möttes finansminister Anders Borg och hans utmanare Thomas Östros i en liten debatt i SVT's Agenda. För Thomas Östros är det naturligtvis viktigt att visa att han är trovärdig som finansminister och att det budgetförslag som de rödgröna ska presentera imorgon är trovärdigt. Att döma av de fagra löften som hittills har presenterats av finns det all anledning att vara ytterst kritisk. Och det har de borgerliga partierna varit. Även Anders Borg var ytterst kritisk till den kostnadschock som de rödgröna, med Thomas Östros i spetsen, har föreslagit. Anders Borg sade under debatten att:
"Den kostnadschock de rödgröna förslår innebär fallande reallöner. Höjer man skatterna med 25 miljarder betyder det att det vältras över på konsumenterna. Det är en kostnadsslägga som man slår i huvudet på återhämtningen."
Thomas Östros kontrade med att Anders Borg svartmålar de rödgrönas budgetförslag och tycker att Anders Borg istället ska visa lite framtidsoptimism.

Med tanke på hur den svenska ekonomin ser ut i förhållande till övriga europeiska länder så ligger det kanske något i det? Det framgår om inte annat när SEB har rankat Europas ekonomiska träskländer. Grekland hamnar på jumboplats och Sverige får bäst betyg i SEB:s värstingrankning. Betygssättningen väger samman statsskuld och budgetunderskott med bytesbalans, nivån på tillväxt och arbetslöshet, exportsektorns storlek samt banksektorns utlandsexponering. Med en stark exportsektor, statsfinanser som stått emot nedgången i ekonomin och duktiga avbetalningar på statsskulden under de goda åren hamnar Sverige i rankningens topposition. Att Sverige har förhållandevis starka statsfinanser framgår även av tabellen nedan.

Anders Borg har alltså gjort ett fantastiskt bra jobb med den svenska ekonomin under finanskrisen. Men det är ännu för tidigt att tro att krisen är över. Situationen i Grekland riskerar leda till att landet ställer in sina betalningar. Om detta skulle ske väntar ett nytt finanskaos i Europa, vilket skulle leda till att Sverige kan förvänta sig långsammare tillväxt.

Dessutom riskerar de rödgrönas Tobleronepolitik leda till rejält ökad inflation och högre räntor, vilket även medför ökat kostnadstryck och inbromsad ekonomisk återhämtning som följd. Med den rödgröna ekonomiska politiken minskar även drivkrafterna för arbete. Det blir mindre attraktivt att arbeta och försörja sig själv, samtidigt som det blir lönsammare att leva på bidrag och låta skattebetalarna stå för försörjningen. Kort sagt är det arbetarna som är de stora förlorarna i det rödgröna Sverige.

Sverige behöver en långsiktigt stabil ekonomisk politik som fokuserar på att det ska löna sig att arbeta och att driva företag. Dagens debatt visade dock med all tydlighet att arbetslinjen ställs emot bidragslinjen i valet 2010. I bidragslinjens ringhörna står Thomas Östros och i den andra står Anders Borg. För Sverige och dess medborgares bästa får vi verkligen hoppas att det är Anders Borg som står som segrare efter valet.

Arbetarna är förlorarna i de rödgrönas Sverige

Medborgare! I morgon presenterar den rödgröna oppositionen hela sin överenskommelse om budgeten. Detta som ett svar på regeringens vårproposition som lades fram den 15 april. Flera av oppositionens förslag har dock redan presenterats, bland annat satsningen på höghastighetståg, folkomröstning om Förbifart Stockholm, extra pengar till kommuner och landsting, förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, höjda bidrag till ensamstående mammor samt satsningar på pensionärer och sjukskrivna. Hur många hundratals miljarder löftena kommer att kosta har nog inte ens de rödgröna hunnit summerat ihop än.

Redan idag har dock delar av den rödgröna budgetmotionen släppts ut. Oppositionens partiledarna har i en debattartikel i Svenska Dagbladet presenterat ytterligare löften. Nu är det jobben som man säger sig värna när man föreslår att arbetsgivaravgifterna för småföretag ska sänkas med 2 miljarder 2011 och 6 miljarder 2012. Dessutom ska den som anställer en arbetslös ungdom ska få sänkt skatt motsvarande hela arbetsgivaravgiften. I grunden är det positiva förslag, men de är allt för små och i kombination med alla övriga mångmiljardlöften till ökade bidrag framstår detta enbart som ännu mer Tobleronepolitik. Vem ska stå för fiolerna?

Svaret får vi i Aftonbladet, som kan avslöja att Mona Sahlin planerar för att alla löntagare ska få höjd skatt redan nästa år! Pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa får däremot sänkt skatt. Dessutom är detta bara det första steget. De rödgröna planerar att fortsätta höja skatten för de som arbetar under kommande år. Det blir allt tydligare att Socialdemokraterna inte längre är ett arbetarparti, utan ett parti för bidragstagare.

GP:s ledarblogg tycker att det är dags att påminna Mona Sahlin om en av de textrader i Internationalen som Socialdemokraterna vanligtvis inte brukar sjunga på första maj:
"vi under skatter digna ned"
För det är precis vad som kommer att drabba landets löntagare om de rödgröna kommer till makten i september. Med högre skatter blir det allt mindre lönsamt att arbeta och göra rätt för sig, samtidigt som det blir allt mer lönsamt att leva på bidrag och låta andra stå för ens försörjning. Arbetarna är de stora förlorarna i de rödgrönas Sverige!

Det är dags för den borgerliga regeringen att utnyttja sitt höga förtroende hos medborgarna och visa att skattehöjningar inte är en framgångsrik väg för landets välstånd och medborgarnas välfärd. Istället måste fler komma i arbete. Därför krävs det ett miljonprogram för jobben för att lyfta Sverige!

Läs mer om ett miljonprogram för jobben här!

Anonymitetsrätten igen...

Medborgare! Hos Monica Antonsson har det åter igen blossat upp en debatt om det är rätt eller fel att avslöja anonyma som uppför sig illa. I ett par anonyma kommentarer hävdas det att det finns en anonymitetsrätt på nätet och att andra inte har rätt att avslöja vem som döljer sig bakom de anonyma kommentarerna. Bakgrunden är att Daddy blivit avstängd från Flashback efter att ha antytt att han vet vem som döljer sig bakom en av signaturerna där. Flashback må ha sina egna strikta regler om anonymitet, men de är långt ifrån representativa för hela nätet.

För det här är ju inte alls första gången som den påstådda anonymitetsrätten på nätet diskuteras! Och precis som sades då så är det ju egentligen inte anonymiteten som är problemet, utan hatet. När man granskar de lagar som dessa försvarare av anonymitetsrätten ofta hänvisar till så kan man snabbt konstatera att det inte finns någon anonymitetsrätt på privata bloggar.

Vad som är mest obehagligt med dessa förespråkare av anonymitetsrätten är att de ofta ägnar sig åt anonyma inkvisitionsdomstolar där de dömer och smutskastar namngivna personer. Detta sker bland annat på ynkliga bloggar och Flashback eller direkt, i form av anonyma kommentarer, hos bloggägaren själv. Men det finns exempel ur verkligheten som visar att det inte är något fel att hänga ut näthatarna. Carolina Gynning friades av JK efter att ha namngivit de anonyma som skrev hemskheter i hennes blogg.

Det finns alltså ingen anonymitetsrätt på nätet och det är fritt fram att hänga ut slöddret som ägnar sig åt smutskastning och näthat!

01 maj 2010

Är det så Mona Sahlin ska finansiera Tobleronepolitiken?

Medborgare! Idag har fanorna svajat och plakaten höjts i vänsterns demonstrationståg. Självförtroendet verkar vara på topp, trots att Mona Sahlin den svagaste oppositionsledare som Socialdemokraterna någonsin haft. Partiordföranden och hennes partivänner har fortsatt strö ofinansierade miljardlöften omkring sig i sina förstamajtal. Nu är det landets pensionärerna och ensamstående mammorna som ska få ta del av ymnighetshornets ständigt växande flöde.

Att Socialdemokraterna valt bidragslinjen före jobblinjen blir allt tydligare. Man köper de arbetslösas röster genom att förvandla arbetslöshetsförsäkringen till ett bidrag, men några åtgärder för att verkligen lösa arbetslösheten och skapa nya jobb har man inte presenterat.

Inte heller har man presentera hur man tänkt sig finansiera hela Tobleronepolitiken, annat än att vanligt folk har en veritabel skattechock att förvänta sig. Hur medborgarna ska få pengarna att räcka när Mona Sahlin tagit en än större del av deras lön i skatt kan man verkligen fråga sig?

Kanske förväntar hon sig att medborgarna ska göra som hon själv har för vana att göra när det sinar i kassan (klicka på bilden)?

Lästips om partnervåld

Medborgare! Alla politiska partier erkänner mäns våld mot kvinnor i nära relationer som ett samhällsproblem. Den borgerliga regeringen beslutade under hösten 2007 att satsa en miljard kronor på en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Totalt omfattade handlingsplanen 6 olika insatsområden och 56 olika åtgärder för att bland annat öka skyddet och stödet till våldsutsatta, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet samt öka kunskaperna i samhället om problemet.

Trots alla de satsningar som gjorts genom åren är inte Thomas Bodström och ROKS ordförande Angela Beausang nöjda. I en debattartikel i Aftonbladet skriver de att skyddet mot övergrepp på kvinnor successivt har stärkts, men att reformerna under de senaste åren har avstannat. Vidare menar de att Sverige inte får hamna i ett vakuum när det gäller att värna personers integritet och brottsoffers rättssäkerhet. Därför vill de bland annat skärpa besöksförbudet och kunna tvinga den som slår att flytta från den gemensamma bostaden.

Det låter ju fint vid en första anblick, men enligt Motbilder är problemet med detta uttalande den absoluta tron på att ett besöksförbud faktiskt hjälper den hotade och våldsutsatte. Så behöver inte alls vara fallet menar Motbilder. Det kan faktiskt vara precis tvärtom! Ett besöksförbud kan riskera snarare den utsattes liv. Läs varför här!

Att relationsvåld kan leda till att den utsatte dödas vet vi om inte annat av Aftonbladets kampanj om de 153 kvinnor som dödats av sina män under 2000-talets första 10 år. Nu är det inte enbart kvinnor som dödas av sina partner, utan även en hel del män, även om det inte får lika mycket uppmärksamhet. Under den senaste tiden har det vid ett flertal tillfällen skrivits notiser i gammelmedia (för det blir ofta inte mer än en notis) om kvinnor som tagit till våld mot män. Ofta med dödlig utgång. Ann-Mari Maukonen har noterar att flera av dessa kvinnor har använt sig av kniv när de attackerat män i sin omgivning. Läs hennes vassa sammanställning här!

Nu kan man konstatera att det inte är speciellt konstigt att män blir utsatta av våld från sina kvinnor. GenusNytt rapporterar om en engelsk undersökning som presenterats i BBC. I en internationell studie som omfattade 6500 tillfrågade kvinnliga studenter svarade 4800 av dessa att de anser det acceptabelt att en kvinna slår sin man. 2000 av dem erkände även att de någon gång hade slagit sin partner. Professor Murray Straus, som är medförfattare till studien, säger:
"The bottom line is that we need make the same 'big deal' about violence by women as we do about men who behave violently."
Pelle Billing har kommit i kontakt med tre studenter vid Malmö Högskola som skrivit en B-uppsats i ämnet mänskliga rättigheter där de har applicera ett jämställdhetstänkande på männens situation när de blir utsatta för relationsvåld. De har även analyserat hur den manliga könsrollen kan leda till att våld mot män i nära relationer blir tabu och osynliggörs. Studien heter “Mansmisshandel i parförhållanden” och har underrubriken “Kan tystnaden kring mansmisshandel och stereotyperna om vad som anses vara manligt respektive kvinnligt leda till mänskliga rättighetskränkningar?”. En av slutsatserna i studien är att:
"...bristen på information i samhället om män som blir misshandlade av sina partners innebär att de socialt inlärda stereotyperna om kvinnor som offer och män som förövare ligger till grund för domare och polis agerande i situationer där män som har blivit misshandlade av sin partner söker hjälp. Denna tillämpning av de socialt inlärda stereotyperna leder till att de manliga offren inte får en jämbördig behandling som kvinnliga offer för misshandel i parförhållanden skulle ha fått av domare och polis. Detta innebär omfattande mänskliga rättighetskränkningar för de manliga offren när de söker hjälp för att förbättra sin livssituation."
Medborgarperspektiv ställer sig ytterst frågande till varför regeringens handlingsplan omfattade alla former av relationsvåld, utom just kvinnors våld mot män? Är inte det också ett samhällsproblem?